Är amning så svårt?

Med min nummer ett gick allt jättebra. Han greppade bra och åt bra från första försöket. Inga konstigheter alls. Nummer två behöver vi inte prata om då du ville höra bra saker ! Men allt kan fungera jättebra, dock är det väl bra att de upplyser om att det inte alltid går lätt så man inte blir chockad om man hamnar i en situation där allt inte fungerar direkt. Många ggr kan man ju med lite hjälp få amningen att fungera bra också annars. Men bra du är positivt inställt! Som vanligt hör man ju inte så mkt om/från dem där allt går bra. Oavsett om det gäller graviditeten, förlossningen eller amningen.

Alla barn är olika, kan jag bara säga. Jag har ammat fyra barn och det har gått finfint, efter ett tag. De kan vara svåra att få till att gapa ordentligt när de är nyfödda vilket kan resultera i ett för nätt tag och såriga bröstvårtor, vilket hände med min första. Men med stöd och uppmuntran av pappan fick vi till det efter en vecka och efter några dagar med bra tag läkte såren - vi ammade till 1 år och 10 mån utan några problem alls.

Med tjejerna (separata graviditeter och amningar) var det inte mycket mer än lite ömma och nariga bröstvårtor de första dagarna - vi ammade 18- respektive 16 mån med en mjölkstockning ett par veckor efter avslutad amning.

Med yngsta blev jag lite småsårig och fick en stafylokockinfektion i ena bröstet som det dröjde flera veckor innan jag blev av med eftersom bvc inte tog mig på allvar då jag inte hade feber. Hade efter det ett par mjölkstockningar i andra bröstet men det kunde jag kura bort själv och annars flöt amningen på bra - vi ammade till 2 år och 3 mån.

Så jag har varit med om både lite lättare och lite krångligare amningsstarter, men när de första besvären gått över har det gått som på räls i stort sett. Högre produktion i ena bröstet har jag justerat genom att amma oftare från det andra bröstet tills produktionen blivit jämn, överproduktion har jag rättat till genom blockamning, för låg produktion har fixat sig genom intensivamning och periodisk amningsvägran har jag löst genom att lura dem till att amma när de sovit Men jag känner även flera som inte ens fått ömmande eller nariga bröstvårtor i början, där allt blivit 'rätt' från första början och utan 'komplikationer' och krångel på vägen Men jag skulle nog tro att de flesta av oss stött/stöter på krångel av det ena eller andra slaget nån gång under amningstiden, det är just därför den kunskap ni får under dessa 'amningskurser' är så viktig, för de flesta gupparna på vägen kan man faktiskt lösa när man vet hur.

Första ammade jag 2 månader och det va två riktigt jobbiga månader .. Åkte på varfyllda bröstbölder och det var akutbesök hit o dit, tömningar och dränage, feber konstant etc. Inte kul med första barnet...

Andra valde jag att inte amma, mådde bra av detta beslut.

Trean ammas nu utan problem då jag tar hand om mina bröst och har uppsikt över dem (eller vad man ska säga haha).

Med andra ord, det kan se så olika ut. Och vill inte skrämma dig med bröstbölderna, det är ovanligt att det går så långt! Det berodde nog mkt på att jag var dåligt påläst om amning och inte visste att man kunde på mjölkstockning etc. Jag lät stockningen gå för långt helt enkelt utan att göra nåt åt den.

Lycka till och stressa inte! Kom ihåg att det kommer vara jobbigt i början innan man kommer in i det och mjölken har runnit till!

Väldigt opsykologiskt att prata med blivande mammor om vad som kan gå fel med amningen och att det ska vara "jäkla känsligt"!!! Det är ngt nytt och så var det verkligen inte förr. Då fick man klart för sig att det normala var stora mjölkstinna pattar och nöjda barn som somnar med mjölk i mungipan. PUNKT!!!Jag hyrde hem en "mjölkmaskin" för dyra pengar och satt och pinade mig vid den. Sprutade näsan full med ngt som skulle stimulera mjölkproduktionen eller typ "utdrivningen?"..............och det var inget "stint" och ingen baby med mjölk i mungipan utan kaos, gråt, panik, förtvivlan, ångest...........men så tänkte jag och barnets pappa....NÄ NU JÄV....AR och så köpte vi välling till vår älskade nya baby och vi kunde båda mata henne och hon var så NÖJD och vi var så LYCKLIGA!!! Ursäkta du ville ju peppas.

Vad som kan vara viktigt att veta är att det inte fungerar "bebisen-suger-och-det-kommer-mjölk" för någon . Att amma är något som både mamma och barn måste lära sig. Däremot måste man inte få en massa problem. Jag har ammat tre barn länge och utan större problem men det är ändå något av en konst skulle jag säga. övning ger färdighet . 

Jag tänker inte att man ska tänka på allt "hemskt" och jobbigt som kan hända, men att vara informerad. Amning tar mycket tid. Det är bra att veta hur det fungerar inledningsvis så att man slipper drabbas av allt det där jobbiga som är vanligt.

Hej! Jag hörde också en massa om hur svårt/problem som kan uppstå och kände mig inställd på att det skulle bli svårt, kanske få såriga bröstvårtor, mjölkstockning etc. Men sedan gick det jättebra! Det är klart att det tar litet tag att komma in i tekniken, hur man ska hålla etc och till en början ville inte min bebis suga riktigt. Dock fick jag bra hjälp på bb hur jag kunde göra och jag fick även med personals inrådan använda amningsnapp de första veckorna, tils bebis började suga direkt på bröstvårtan. Försök att inte oroa dig och var inte rädd för att fråga på bb och be om hjälp. Jag tyckte det var jättetryggt kunna ha någon personal med i början som kollade så det blev rätt och kunde ge råd(det är ju deras jobb.). Sonen är nu 6,5 månader och amningen har flytit på jättebra! Lycka till!

Vill lägga in en brasklapp här och att det tyvärr kan vara så (eller så är det bara jag?) att man håller sin baby rätt, man älskar sin baby till döds, babyn suger som den ska.......allt är precis som det "ska vara" MEN det kommer ingen mjölk. Kan vara bara jag och då ber jag om ursäkt.........

"Helt naturligt" funkar det ju inte direkt. Det är ju något som du måste lära dig. Hur du ska hålla bebisen, se till att bebisen får rätt tag etc. Och bebisen måste också få tid att lära sig. Det är lite taffligt och bökigt i början, det får du nog räkna med.

Men efter den första tiden gick det fint för oss. Jag har mest positiva minnen av amningen. Ingen mjölkstockning eller bölder. Ingen svamp. Lite såriga bröstvårtor i början, men det gick över när jag smorde dem med bröstmjölk. Mest mysigt, faktiskt.

Men det kan ju vara bra att veta om att det kan göra ont och bli sårigt i början, och att det kan ta ett tag att lära sig tekniken. Och dessutom bör du vara beredd på att ägna det mycket tid i början. Sonen ammades ca 45 min med 1,5-2 tim mellanrum de första 2 månaderna.

Herregud. Då fattar jag varför det inte fungerade för mig. Min baby vägde 4500g vid födseln och förlossningen var som en resa till helvetet och att amma 45 min med 1,5-2 timmars intervall skulle jag aldrig orkat. Det var där det brast antagligen. Hon blev aldrig mätt kändes det som och jag orkade knappt sitta upprätt.

För min del var inte amning svårt. Det kluriga var att lägga den nyfödda sonen så att han fick bröstvårtan rätt i munnen, men det hjälpte barnmorskan till med. Hade ont i flera veckor i brösten när han sög (mjölkstockningen förbättrade inte det - se till att hålla brösten varma o skydda dem från drag!). Lillasyster gick det lättare med o jag slapp problem, bara lite sårigt, men med plastskydden på (amningsnapp?) gick det bra, bara de första 5 s som gjorde ont.