• Anonym (ledsen dotter)

    Oense om flytt/ledsen dotter

    Undrar om någon vet......jag har en dotter som bor varannan vecka med hos mig/pappa. Nu kommer jag och min partner flytta med våra gemensamma barn till ny ort pga att mer än halvera pendlingstiden för oss till våra jobb. Min dotter med mitt ex vill nu flytta med oss (hon är snart 10 år), hon är beredd  att byta skola. Hon är väldigt fäst vid sina småsyskon här och hennes önskan är att få följa med oss i flytten.

    Nu ställer sig hennes pappa på tvären till detta och förbjuder henne att flytta med oss. Han varken respekterar eller lyssnar på hennes önskan eller vilja. Han försöker övertala henne till att ändra sig. Vi har samarbetssamtal, men vi kommer ingen vart med dessa. Han menar att då flickan är skriven hos honom, går i skolan där han bor och har vänner där så har han laglig rätt att behålla henne hos honom. Han ger sig inte en tum och säger uttryckligen att han är beredd att riskera sin relation till henne, för det är hans övertygelse att hon kommer må bättre att stanna hos honom i längden.

    Hade det vart vår dotters önskan så hade jag respekterat det, men hon vill bo med mig och träffa pappa helger/lov etc. Hon är mycket ledsen över detta.

    Han har ringt vår nya kommun och härjat med socialen där, ringt nya kommunens skolor och förbjudit henne att bli inskriven utan han tillåtelse. Han  har kontaktat både lärare och rektor på nya skolan. Socialen i kommunen vi flyttar från (där han fortfarande bor), pratar med folk i byn att hålla koll på henne. Han har tidigare gått upp i tr och stämt mig på både vårdnad och boende om henne, men detta gick inte igenom utan allt fortsatte som vanligt med vv som tidigare (och som det vart sedan skilsmässan). Han har även tidigare gjort orosanmälan mot mig men det lades ner av socialen då dom bedömde mig som en god mor till vår dotter och att hon var trygg hos mig.

    Jag förstår ju att det ger mig minus poäng eftersom jag är den som flyttar, men är det någon som vet om pappan har laglig rätt att behålla henne hos sig eller kan jag helt enkelt ta med henne med när vi flyttar? Och om jag tar henne med mot pappans vilje vad kan hända då? Polisen lär ju inte göra något, socialen blir väl inkopplade och gör en utredning men då kommer ju min dotter äntligen få komma till tals själv. Problemet med detta är väl skolan, men det måste ju gå att lösa på något sätt.

    Någon här inne som vart i samma sits?

    Ska tillägga att vi har gemensam vårdnad. Kom ihåg att vår dotter snart är 10 år (dessutom en mogen 10-åring med båda fötterna på jorden)

  • Svar på tråden Oense om flytt/ledsen dotter
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-10 23:18:24 följande:
    Här håller jag inte med. Ett barn kan inte sättas före sina syskon för att det barnet råkar vara fött först.. snacka om att lära barn att de är olika mkt värda..
    Så klart inte, Man kan skaffa barn på löpande band och sen strunta i om alla mår bra. I det här fallet verkar det vara viktigare att yngsta barnen får flytta än att flickan har en nära relation med sin far!

    Hur klokt är det?
  • Brumma
    Anonym (B) skrev 2015-10-10 23:26:12 följande:

    Barnen är födda och uppvuxna på samma ort. Varför skulle barnen ha behov av att byta bostadsort??

    Tänk efter ordentligt utan att blanda in mammans och pappans pendlingstider!


    Fast nu läste du nog inte vad jag satte mig emot.
  • Brumma
    Anonym (B) skrev 2015-10-10 23:37:05 följande:

    Så klart inte, Man kan skaffa barn på löpande band och sen strunta i om alla mår bra. I det här fallet verkar det vara viktigare att yngsta barnen får flytta än att flickan har en nära relation med sin far!

    Hur klokt är det?


    Jag har inte skrivit att det är klokt. Tvärtom faktiskt. Men jag motsätter att ett barns behov skall gå före ENBART baserat på att det barnet råkar vara fött först. Vilket var vad du skrev i inlägget jag besvarade..
  • bingobongo
    Drottningen70 skrev 2015-10-10 23:22:45 följande:

    "Styra och ställa"... Att en 10 åring ska ha rätt till båda sina föräldrar? (Nåt som de andra barnen har turen att ha varje dag)

    Herregud om det handlade om att nån av de andra barnen behövde närmare till livsuppehållande behandling som dialys eller nåt kan man ju förstå att svåra val behöver göras, men detta handlar alltså om att de vuxna vill ha närmare till jobbet... Herregud man misströstar ju...


    Fast läser du hennes övriga kommentarer i tråden så framkommer det att hon vill flytta för att få större distans till barnets pappa, som hon ogillar och har samarbetssvårigheter med.
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-11 00:01:03 följande:
    Jag har inte skrivit att det är klokt. Tvärtom faktiskt. Men jag motsätter att ett barns behov skall gå före ENBART baserat på att det barnet råkar vara fött först. Vilket var vad du skrev i inlägget jag besvarade..
    Om du inte förstår att man inte kan skaffa fler barn, om man inte klarar av att ge en god omsorg och tillgodose barnets rättigheter, om det första barnet, så kan jag bara beklaga.
  • Anonym (B)
    bingobongo skrev 2015-10-11 09:42:50 följande:
    Fast läser du hennes övriga kommentarer i tråden så framkommer det att hon vill flytta för att få större distans till barnets pappa, som hon ogillar och har samarbetssvårigheter med.
    Självklart är det så. Men hon har fixat att stå ut i 7 år och nu vill hon ha närmare till jobbet...
  • bingobongo
    Anonym (B) skrev 2015-10-11 10:18:17 följande:
    Självklart är det så. Men hon har fixat att stå ut i 7 år och nu vill hon ha närmare till jobbet...
    Hon har tröttnat på exet. Jobbet är bara ett svepskäl för att flytta.
  • Anonym (B)
    bingobongo skrev 2015-10-11 10:31:42 följande:
    Hon har tröttnat på exet. Jobbet är bara ett svepskäl för att flytta.
    Det kan hon ha gjort men hon får inte skriva flickan på sin nya adress utan pappans godkännande så risken är stor att flickan får stanna hos pappan.
  • Sandra8978
    Anonym (Tänk före) skrev 2015-10-10 21:07:53 följande:

    Hej TS. Jag är skillsmässobarn ifrån det glada 80-talet när delad vårdnad knappt var ett begrepp. Min mamma hade ensam vårdnad och min pappa bodde jag hos varannan helg. När jag var 9 år flyttade min mamma 25 mil bort med mig och min bonuspappa. Självklart ville jag bo med min mamma, att bo med pappa var inte ens ett alternativ. Dock vill jag höja ett varningens finger, trots att jag ville bo med min mamma och att jag alltid gjort så, så saknade jag min pappa oerhört och jag hade en period som tonåring då jag var väldigt arg på mamma som flyttat med mig. Jag träffade min pappa var tredje helg och nästan alla lov. Men att bo i en annan stad gör något för kontakten, man kan inte vara spontan och så småningom ville jag inte åka till pappa på loven då alla mina vänner var hos mamma... Min pappa och jag har inte så värst mycket kontakt idag. Skulle jag och min man separera så skulle jag alltid se till att bo nära honom och inte beröva vare sig mina barn eller dess pappa den vardagliga kontakten, då skulle jag hellre ändra på de andra omständigheterna så att det passade bättre, typ byta jobb.. Det händer något när man inte får vara med den ena föräldern i vardagen, när man träffas varannan helg, det blir så uppstyrt och allt ska vara så j-a bra då, det blir så viktigt för man har ju saknat så mycket! När man är tio år är man ett barn och man kan inte fatta så stora beslut och man ska inte hehöva välja mellan sina föräldrar, inte ens om man är en mogen tioåring, det är en för stor tyngd att lägga på ett barns axlar.


    Du tänkte inte tanken att din pappa kunde flyttat efter?
  • Sandra8978
    Anonym (B) skrev 2015-10-10 21:59:05 följande:
    Hon har sin dotter sedan före nya familjen och alltså en skyldighet att se till dotterns behov först och främst. 
    Jasså det är så det fungerar, "first come first served"
    Jag är ledsen men en familj är inte en snabbmatsrestaurang.
Svar på tråden Oense om flytt/ledsen dotter