Anonym (ledsen dotter)

Äldre 10 Oct 09:25

203 svar

Oense om flytt/ledsen dotter

Undrar om någon vet......jag har en dotter som bor varannan vecka med hos mig/pappa. Nu kommer jag och min partner flytta med våra gemensamma barn till ny ort pga att mer än halvera pendlingstiden för oss till våra jobb. Min dotter med mitt ex vill nu flytta med oss (hon är snart 10 år), hon är beredd att byta skola. Hon är väldigt fäst vid sina småsyskon här och hennes önskan är att få följa med oss i flytten.

Nu ställer sig hennes pappa på tvären till detta och förbjuder henne att flytta med oss. Han varken respekterar eller lyssnar på hennes önskan eller vilja. Han försöker övertala henne till att ändra sig. Vi har samarbetssamtal, men vi kommer ingen vart med dessa. Han menar att då flickan är skriven hos honom, går i skolan där han bor och har vänner där så har han laglig rätt att behålla henne hos honom. Han ger sig inte en tum och säger uttryckligen att han är beredd att riskera sin relation till henne, för det är hans övertygelse att hon kommer må bättre att stanna hos honom i längden.

Hade det vart vår dotters önskan så hade jag respekterat det, men hon vill bo med mig och träffa pappa helger/lov etc. Hon är mycket ledsen över detta.

Han har ringt vår nya kommun och härjat med socialen där, ringt nya kommunens skolor och förbjudit henne att bli inskriven utan han tillåtelse. Han har kontaktat både lärare och rektor på nya skolan. Socialen i kommunen vi flyttar från (där han fortfarande bor), pratar med folk i byn att hålla koll på henne. Han har tidigare gått upp i tr och stämt mig på både vårdnad och boende om henne, men detta gick inte igenom utan allt fortsatte som vanligt med vv som tidigare (och som det vart sedan skilsmässan). Han har även tidigare gjort orosanmälan mot mig men det lades ner av socialen då dom bedömde mig som en god mor till vår dotter och att hon var trygg hos mig.

Jag förstår ju att det ger mig minus poäng eftersom jag är den som flyttar, men är det någon som vet om pappan har laglig rätt att behålla henne hos sig eller kan jag helt enkelt ta med henne med när vi flyttar? Och om jag tar henne med mot pappans vilje vad kan hända då? Polisen lär ju inte göra något, socialen blir väl inkopplade och gör en utredning men då kommer ju min dotter äntligen få komma till tals själv. Problemet med detta är väl skolan, men det måste ju gå att lösa på något sätt.

Någon här inne som vart i samma sits?

Ska tillägga att vi har gemensam vårdnad. Kom ihåg att vår dotter snart är 10 år (dessutom en mogen 10-åring med båda fötterna på jorden)

Anonym (V)

Äldre 10 Oct 10:54

#21

Jag har varit i en liknande sits som din dotter och det var inte kul alls kan jag säga... I mitt fall var det att jag bodde varannan helg plus en dag till hos pappa och resten hos mamma och jag ville ändra det till att bo varannan vecka eller att bo mer hos pappa, något min mamma med tårar och andra knep satte stopp för utan att lyssna eller ta in min vilja. När jag väl blev myndig och fick bestämma själv vem jag träffar och när var det försent, då hade min pappa hunnit glida ifrån mig.

Hade jag varit som er så hade jag tagit in oberoende personer att hjälpa er att lösa konflikten och som är kvalificerade att prata med barn i denna situation och reda ut vad dottern verkligen vill och vad som objektivt hade varit bäst för henne i denna nya situation. Vad ni än gör: skapa inte drama och konflikter och blanda absolut inte in barnet i era konflikter!

Brumma

Äldre 10 Oct 10:57

#22

Sandra8978 skrev 2015-10-10 10:39:00 följande:

Vad ger dig rätten att döma TS lämplighet som förälder?

Självklart har hon vägt in sitt barns bästa i ekvationen.

Föräldrar som du, som tror att det bästa som finns är att göra sig själv till martyr.

Det står inget om att det är barnets bästa att flytta. Bara att TS med sambo får närmare till jobbet.. det är, enligt mig, inte ens i närheten av tillräckliga skäl för att exkludera en förälder ur sitt barns liv.

Vad har martyr med saken att göra? Att se till att barnet har tillgång till båda sina föräldrar i vardagen. Du vet - man kan ha ett fullgott liv ändå så att göra sig till martyr har inget med saken att göra.

Sandra8978

Äldre 10 Oct 11:00

#23

Brumma skrev 2015-10-10 10:57:48 följande:

Det står inget om att det är barnets bästa att flytta. Bara att TS med sambo får närmare till jobbet.. det är, enligt mig, inte ens i närheten av tillräckliga skäl för att exkludera en förälder ur sitt barns liv.

Vad har martyr med saken att göra? Att se till att barnet har tillgång till båda sina föräldrar i vardagen. Du vet - man kan ha ett fullgott liv ändå så att göra sig till martyr har inget med saken att göra.

Martyr har med saken att göra.

TS ska tänka på sitt barns bästa OCH sitt eget.

Annars är man inte en bra förälder utan en martyr. Många av er här verkar vara det sistnämda.

Sandra8978

Äldre 10 Oct 11:01

#24

Brumma skrev 2015-10-10 10:54:24 följande:

Nej. Det finns ingen tolvårsgräns där barnet får säga sitt. Det har aldrig funnits ngn sådan åldersgräns. Det står däremot att barns vilja skall tas i beaktande oavsett ålder men att det är barnets bästa som avgör. Det är ju inte alltid förenligt med barnets vilja.

Intressant eftersom jag pratade med soss förra veckan angående vår pågående vårdandstvist och detta är vad de sa.

Anonym (ledsen dotter) Trådstartaren

Äldre 10 Oct 11:04

#25

Sandra8978 skrev 2015-10-10 10:39:00 följande:

Vad ger dig rätten att döma TS lämplighet som förälder?
Självklart har hon vägt in sitt barns bästa i ekvationen.

Föräldrar som du, som tror att det bästa som finns är att göra sig själv till martyr.

Tack Sandra för ditt inlägg.
Du får har förståelse för du har vart/är i samma sits med ett aggressivt och obstinat ex. Som jag skrev hade det vart vår dotters önskan att stanna, då hade hon fått stanna hos pappa men nu vill hon följa med.
Minska pendlingen är bara en anledning till flytt. Exet har alla antenner ute och är på mig hela tiden med det han tycker jag gör fel. Jag/vi har helt enkelt blivit tvungna att fatta detta beslut att flytta för att skapa distans. Klart jag fattar att det kan ses väldigt väldigt egoistiskt av mig, och att det är jag som skapat denna situation och det har jag. Men inte utan en giltig anledning. Det ÄR sorgligt men ibland ställs man för väldigt svåra val i livet.

Ska kontakta familjerätten i veckan och se vad dom säger. Dom är väl insatta i vår historia, vilket tjejerna som håller i samarbetssamtalen inte är.
Pratade med en socialsekreterare i veckan, hon som har haft hand om en av de orosanmälningar han gjort mot mig. Hon sa att hon visste om ett liknande fall där mamman tog barnet och flyttade mot faderns vilja och vidare fick rätt att skriva in barnet i ny skola utan pappans underskrift.

Klart det skulle fungera med vh för mig! men med en väldigt olycklig dotter.
Verkligen ingen lätt sits. Har under sju år hållt ut, och gjort det för dotterns skull. Jag och min partner har anpassat oss efter exet och hans villkor under dessa år, men nu måste saker förändras. För oss och för våra egna barn.

Hade bara vart intressant att höra om någon här inne vart i samma sits och utfallet.

Anonym (förbluffad.)

Äldre 10 Oct 11:09

#26

Sandra8978 skrev 2015-10-10 10:36:43 följande:

Hej TS,
värst vad folk här går igång på att trycka ner dig mitt i din jobbiga situation.
Jag hatar såna människor.

Jag tycker övriga inlägg visserligen belyser viktiga synpunkter, men är åt helvete för svart/vita i sitt tänk.

Men det är lätt att tycka att andra föräldrar borde "ta sitt ansvar och komma överrens med den andre föräldern" när man själv aldrig haft ett obstinat och aggresivt ex. Det har jag dock, så jag vet lite av hur din situation kan vara. Därför har du min sympati. Du har också min sympati för att ni väljer att flytta, vi kommer snart vara i en liknande situation här, och tanken att jag resten av mitt liv skulle anpassa mig till mitt galna ex är mkt främmande.

10-åringen vill bo med er. Varför bryr sig övriga inlägg inte om barnets vilja i saken?

Med det sagt.

Risken är ju rätt stor att du förlorar vv som de säger här, eftersom du är den som flyttar, och istället får vh. Skulle det fungera? Ditt barns önskan lyssnas mer på när hon är ca 12 år, som regel. Vill hon fortfarande bo med er då borde det vara betydligt lättare att få igenom detta. Vad jag vet beror det iofs också på personlig mognad.

När mitt barn skulle börja skola vägrade exet skriva på något, till slut tog soss beslut att hon skulle skrivas in. Men då hade jag haft barnet mitt boende endast hemma hos mig ett halvår.

Som jag ser det, utan att vara expert, måste du stämma pappan.
Väger de in ert barns önskan tillräckligt, kan du få igenom det.

Om man inte vet vad man talar om är det bättre att inte säga något. Det finns ingen som helst åldersgräns när det gäller att lyssna på barn.

Soc(inte Soss) har inget som helst mandat att besluta om inskrivning i skolan.

Sen är du precis liga egoistisk som TS. Troligen har ni också mer eller mindre omedvetet påverkat era barn att vilja bo hos er. Sen är det inte alls självklart att TS (eller du) har vägt in barnets bästa i ekvationen, ja barnets bäste enligt ER åsikt såklart men det är en helt annan sak än vad som faktiskt ÄR barnets bästa.

Ja, jag har också haft ett aggressivt ex, troligen en farligare man än era ex men fortfarande har mitt barn rätt till sin pappa oavsett hur mycket jag hatar och föraktar honom och det skulle aldrig falla mig in att flytta iväg så att barnet inte kan få träffa sin pappa.

Sandra8978

Äldre 10 Oct 11:21

#27

Brumma skrev 2015-10-10 10:54:24 följande:

som jag, med flera, påpekat skall ett barn inte behöva sättas i en situation där barnet behöver välja.

Jag håller med dig, barnet ska inte behöva känna ansvar för detta.
Och samtidigt, i fall som detta frågar soss alltid barnet lite hur den känner, hur det funkar etc. Så det går inte att undvika att barnet känner ansvaret för det. Tyvärr!

Sandra8978

Äldre 10 Oct 11:22

#28

Anonym (förbluffad.) skrev 2015-10-10 11:09:34 följande:

Om man inte vet vad man talar om är det bättre att inte säga något. Det finns ingen som helst åldersgräns när det gäller att lyssna på barn.

Kul att du är självironisk utan att förstå det.
Vem har talat om åldersgräns på att lyssna på barn? Självklart lyssnar soss på barnet.
Vad vi pratar om är vid vilken ålder man fäster större tyngd till barnets önskan.

Sandra8978

Äldre 10 Oct 11:25

#29

Anonym (förbluffad.) skrev 2015-10-10 11:09:34 följande:

det skulle aldrig falla mig in att flytta iväg så att barnet inte kan få träffa sin pappa.

Här är problemet för din förståelse.
Du gillar att vara arg.
Och därför gör du den uppenbara missen att TS flyttar inte iväg så att barnet inte kan få träffa sin pappa. TS väljer att flytta trots att det kan ha en negativ inverkan på kontakten med pappan. Så får man alltså göra, om man har bra skäl.

Skaffa dig en mer konstruktiv hobby än att hacka på utsatta människor på FL.

Brumma

Äldre 10 Oct 11:27

#30

Sandra8978 skrev 2015-10-10 11:01:18 följande:

Intressant eftersom jag pratade med soss förra veckan angående vår pågående vårdandstvist och detta är vad de sa.

Mkt intressant att de hänvisar till ngt som inte står i lagen ja.

Oense om flytt/ledsen dotter

INNEHÅLL