FDFMGA skrev 2016-04-04 16:41:21 följande:
Klart du kan få loss pengarna, men inte med mindre än att du gör något åt din boendesituation.
Bor du i storstad och har hunnit en bra bit i din bostadskarriär så är det mycket stora värden du kan realisera. I värsta fall om du inte kan tänka dig att flytta ut på landet och köpa något billigare får du finna dig i att betala ett överpris för ett andrahandskontrakt. Men har du hunnit en bit i karriären så handlar det om mångmiljonbelopp du kan frigöra medan överhyran ligger på ett par tusenlappar i månaden.
Precis som jag skrev, det finns några undantag, de två viktigaste är att om du har en bostad som är alldeles för stor kan du byta till en mindre och därmed få loss en liten del av värdeökningen, dock inte allt eftersom den mindre bostaden också ökat i värde, eller så kan du flytta från en plats där många vill bo till en plats där få vill bo.
Men för de allra flesta, särskilt barnfamiljer som bor i hus, gäller inget av dessa undantag, och man kan således inte få loss kontanter annat än om man låter uppvärdera sin bostad för att öka på lånet, men det är fortfarande inte något vinstuttag det handlar om.
Det handlar i grund och botten om att vår civilisation blivit så dekadent att vi numera tror att vi kan bortse från de grundläggande behoven för vår överlevnad: Värme, vatten, mat, skydd.
En bostad tillhandahåller tre av dessa, och är alltså en grundläggande funktion för överlevnad som man inte kan välja bort med rimliga konsekvenser.
Man är alltså inte förmögen för att man har tak över huvudet, lika lite som man är förmögen bara för att man har ett fast jobb med månadslön.
Man är helt enkelt beroende av en bostad för att överleva, och det spelar ingen roll vad man själv och alla andra låtsas att den är värd i kronor och ören.
Äger man däremot en fastighet som man inte bor i kan man se det som en realiserbar tillgång eftersom man inte är beroende av den för sin överlevnad.
Men det hela har att göra med vanlig enkel psykologi, för det är självklart roligare att känna sig förmögen än att tvinga sig själv att se sanningen, dvs att man har mer skulder än tillgångar och egentligen är fattig som en kyrkråtta.