Fler med sömnproblem?

Oj det var grava problem. Har du gjort någon sömnutredning?

Jag har måttliga sömnproblem men det handlar mest om svårigheter att behålla en stabil dyngsrytm.

När jag inte kan sova gillar jag att bädda ner mig I soffan och kolla på något avslappnande på datorn. Eller blunda och bara höra ljuden. Det blir som en halvdvala åtminstone. Mina egna tankar stängs av när jag lyssnar till något sövande och brukar kunna somna rätt snabbt då, bara jag är tillräckligt sömnig.

Sover också dåligt. Vaknar ofta upp många ggr per natt. Kan ligga i timmar både när jag ska somna och när jag vaknar mitt i natten. Äter inte sömntabletter.konstant trött.

När jag vaknar på natten brukar jag alltid försöka somna om först, ibland går det och ibland inte. När det inte fungerar brukar jag kliva upp och äta något och slökolla på nåt serieavsnitt eller läsa lite bok. Det brukar funka och jag brukar kunna somna om efter det. Det är däremot ingen garanti för att jag ska få sova hela natten sedan.

Jag har inte gjort någon sömnutredning. När jag har vänt mig till vården för hjälp med sömnen har de frågat lite som mina rutiner kring sänggående och vad jag gör när jag inte kan somna om. Efter att ha redogjort det skriver dom bara ut piller, men inget annat händer.

Jag sover ca 2-5 timmar per natt. Blivit värre med åren. Fått Imovane av läkaren men tar det endast vid de tillfällen då jag har ovanligt svårt att sova, är oxå orolig att bli beroende.

Sover också väldigt illa .Vaknar upp varannan eller tredje timme ungefär, vid sällsynta tillfällen somnar jag om relativt snabbt men för det mesta inte:(  

Kan tacka min lyckliga stjärna att jag i varje fall har ett fritt jobb och kan jobba mycket hemifrån , och då passa på att ta en tupplur på dagen

Men kan ju säga det var längesedan man kände sig riktigt utvilad och pigg, utan mest kraft och håglös.
Äter inga tabletter, vågar faktiskt inte ..så rädd att fastna i skiten 

Jag har också haft sömnsvårigheter i många år. Har både svårt att somna och vaknar upp under natten. Det senaste året har man fått skatta sig lycklig de få gånger man lyckats sova 6 timmar eller mer. Vanligtvis ligger det mellan 3-5 timmar, ofta mindre. Jag har alltid haft problem att hålla en vettig dygnsrytm. Men tidigare kunde jag i alla fall "ta igen" en del av sömnen under helgen. Det funkar inte längre.

Jag provade Mirtazapin som skulle hjälpa mot både depression och sömnsvårigheter, men då blev jag istället så utslagen att jag inte fungerade som människa förrän framåt kvällen. Något annat har jag inte provat.

Några tips har jag tyvärr inte. Som tur är kan jag ändå vara hyggligt funktionell på dagarna, även om jag knappt sovit. Men visst skulle man säkert både må och fungera bättre om man sov bättre.

Jag har som tur är också ett väldigt fritt jobb som gör att jag dels kan flexa med tiden och dels kan jobba hemifrån om jag vill. Ett jobb där jag definitivt behöver vara på min arbetsplats varje dag från klockan 8 hade aldrig fungerat för mig.

För mig är det verkligen antingen eller vad gäller sömnen. Antingen sover jag typ 2-4h per natt eller så sover jag 10-12 timmar. Dock är 10-12 timmar sömnen väldigt ovanlig men det känns fantastiskt när man vaknar efter en sådan natt!

Har också grava sömnsvårigheter. Det som fungerar för mig är imovane men det gäller att jag bara tar det i krislägen. Propavan och atarax tycker jag är skit, blir bakiskänsla deluxe.

Personligen så får man väga för och nackdelar, vissa klarar ju faktiskt av att gå runt som zombies om dagarna. Själv vill jag bara bita av huvudet av folk när jag är slut, då ser jag hellre till att få sova (även fast imovane såklart inte är bra).

För mig har det blivit som betingat på nått sätt. Jag kan vara jättetrött, ha massa minus på sömnkontot men blir klarvaken så fort jag lägger mig i sängen, som att hjärnan lärt sig att nu är det dags att börja tänka och älta alla trivialiteter.

Du beskrev mig i ett nötskal där!

Jag har också svår insomnia och det är som om jag utvecklat någon slags fobi mot att ligga i min säng. Blir också plötsligt pigg så fort jag lägger mig där.

Äter inte sömnmedel, bara en antihistamin som gör mig sömning. Men det är som om jag går igenom en cykel av hur jag sover. En bra natt sover jag minst 6 timmar, men de flesta nätterna blir det bara 2-3 timmar.

Det känns som om mitt liv förstörs pga detta, jag är ett minne blott av mitt forna jag. Har haft så här sen 2012. Och jag brukade sova hur bra som helst, somnade in på 5 minuter så fort huvudet nuddade kudden på kvällen och kunde ligga och dra mig om mornarna, tyckte det var jättemysigt. Nu flyger jag upp ur sängen när jag vaknar, trots att klockan kanske bara är halv fem på morgonen. Får ångest av att ligga i sängen, alla ångesttankar kommer direkt. Måste upp och skingra dom.

Här sitter man vaken igen då..

Det är besvärligt när det ställer till ens vardag. Har varit helt slut hela dagen idag och ändå kan jag inte sova. Ser inte fram emot morgondagen som kommer bli en ruskigt lång dag. Upp och jobba, skjutsa barn till barnvakt, julhandla, hämta ungar, fixa middag, julpyssla osv. Kommer vara helt slut innan klockan är lunch ens.

Fram till 2011 var jag som du, somnade så fort jag la mig i sängen. Var på väg att bli utbränd det året och i samband med all (prestations) stress kom sömnsvårigheterna och har inte försvunnit sen dess. Orkar inte med att tvingas somna av utmattning varje natt, vara ständigt trött och energilös. Kanske finns det nått hjälpgrupps-program man kan gå, typ Mindfullness? För er som har många uppvaknande kan jag rekommendera magnesium (citerat) innan sömngående (minst 250mg). Det har gjort den lilla sömn jag får djupare och jag känner mig mer utvilad om jag tagit magnesium. Används mycket inom sjukvården i Tyskland och USA mot sömn-ångest problem fast då i större terapeutiska doser gissar jag.