Anser du att public service (SVT, SR, UR) är opartiska?

Inte bara i arbetslivet verkar det som med tanke på kvantiteten och kvaliteten av det du skriver här på FL.
Kränga billigt skit är ganska lätt.

Ingen aning. Kvantiteten är så pass låg att det gör nog detsamma.
I arbetslivet producerar jag inte sådant jag själv anser vara skit iaf. Den typen av passiva idioter finns det för många av.

Det finns mycket jag inte gillar med USA, men också mycket som är bra - och den stora vidden i åsiktskorridoren (om det än finns någon åsiktskorridor där) är något som är föredömligt. Och det handlar för övrigt inte bara om de vanliga PK-ämnena heller, t.ex. invandring eller gaybröllop - två saker som man inte får vara emot om man ska få arbete på en svensk tidning. Utan det är MASSOR. 

För att ta bara ett exempel. I amerikanska dags- och damtidningar finns det många kvinnliga kolumnister, som skriver från ett kristet hemmafruperspektiv. De berättar om hur de lagar mat tills mannen ska komma hem från jobbet, och delar med sig av recepten. De lägger ut en bild på rosorna som de plockade in från trädgården för att pryda matsalsbordet med. De berättar om hur de broderar ett nytt altarkläde till sin församlingskyrka, och om hur mycket de uppskattar kyrkoherden. De berättar om sonens baseboll och dotterns flickscouter... De kan uttrycka sådana åsikter som att hemmafruar är bra och att aborter är dåligt, och att tonårsflickor borde klä på sig mer för att inte fresta tonårspojkar. De kan berätta att de själva uppfostrar "honorable men and honorable women"...

...och till och med jag kan småle åt det! Men det intressanta är att i Sverige skulle ingen FÅ skriva något sådant. Ingen tidning, varken morgon- riks eller lokaltidning, skulle ta in en sådan kolumnist. Och börjar man att fundera över detta, då blir det otäckt. Riktigt otäckt.

Det chefen på SVT framförallt säger är att regelverket om opartiskhet är någorlunda valfritt - om du väljer att böja det åt vänster.

Avvikelser åt höger accepteras inte.

Sketakul, vad är skrikhöger för människor. För det är väl som människor du betrakatar dem som va? Kan inte förstå den aggressiva hållningen speciellt när man i de flesta fall både har fel och är avundsjuk...

Varför inte lägga det på en resonerbar nivå?

Nä ,jag har varken bra exempel på skrikhöger eller skrikvänster.

Märkliga ord, är det månne politisk åskådning du talar om?

Är det lönt att lägga krut på dem?

Jag lyssnar på röda SR Ekot. Reportern säger att ett fåtal väljare i London röstade på Brexit och att de flesta vill stanna. Reportern redovisar naturligtvis inte siffrorna, för då skulle hela reportaget förlora sin innebörd.

Hur Londonborna har röstat får man ta reda på själv, vilket jag har gjort. 1,5 miljoner brexitröster står mot 2,2 miljoner bremainröster i Londons 33 council areas.

1,5 miljoner Londonbor anser Sveriges Radio är ett fåtal och att de flesta Londonbor röstade för att stanna i EU.

Alltså, hur kan public service komma undan men en sån här vidrig faktaförfalskning?

Det är alltså detta rader som du tycker är oprofessionella, partiska och nedsättande:

"Och så, idag denna lördag, lyssnar jag på en diskussion i radions P1 där Carl Bildt spyr galla över (vissa) mediers roll i Storbritannien, där de har tagit ställning på ett sätt som medier inte gör i Sverige, och där saklighet inte alltid står i främsta rummet. Och så säger han någonting om medias viktiga roll att bidra till en saklig upplysning i sådana här politiska processer. 

Att medier har ett stort ansvar i att upplysa och ett särskilt stort ansvar i att hålla huvudet kallt i ett så här stort och avgörande händelseförlopp är nog inget understatement. Att de som säger att det har gått åt helvete när det händer som man tidigare har beskrivit som ett helvete, det är ju inte särskilt förvånande. Men har det då verkligen gått åt helvete, och är det som beskrivs som ett helvete verkligen ett helvete? På riktigt?

Helvetet i detta sammanhang är det avtal som ska förhandlas fram mellan EU och britterna om villkoren för ett utträde, och de relationer som sedan ska gälla därefter. Det avtalet måste bli riktigt bra. Och blir det inte tillräckligt bra så är det väl ingen som vill skriva under?

Här börjar jag undra kring det där helvetet. Kanske blir det så att den röriga inrikespolitiska situationen i Storbritannien kommer att göra att en ansökan om utträde förhalas. Och kanske är det så att avtalsarbetet kommer att leda fram till villkor och innehåll som väcker protester på alla möjliga olika håll. Och kanske får britterna säga sitt i en ny folkomröstning där villkoren för ett utträde är mer uppenbara och tydliga. Ovanpå detta att skottarna krånglar, och inte gillar att dras ur EU av engelsmännen. Allt detta bara tankar och funderingar kring fortsättningen av allt detta, men inte desto mindre relevanta.

 

Vill britterna skriva på ett taskigt avtal om utträde? Nej. Vill EU att britterna ska lämna med schyssta villkor och slippa betala ett pris? Nej. Det är långt kvar till ett brittiskt utträde från EU. Ännu i denna dag har faktiskt ingenting hänt. Alltså"

Jag håller INTE med dig i din kritik. Bloggaren använder uttrycket "spyr galla" när han beskriver att Carl Bildt är upprörd i radioprogrammet. Jag ser inte inlägget som någon kritik mot Carl Bildt, jag anser inte att bloggaren är oprofessionell, partisk eller nedsättande.

Oberoende Sveriges Radio har ett inslag om Brexit:

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=...

Här frågar man en barnpsykolog om hennes sätt att hantera familjekonflikter kan appliceras på Storbritannien efter folkomröstningen.

Hon svarar ja och utvecklar:

Man kan tänka att staten är föräldern och har ett större ansvar, eller ett ansvar för att vara mer förnuftig, och medborgarna kan vara mer känslostyrda.

Föräldern har sagt att "nu ska vi ut och utvecklas i den stora världen och vi ska gå med i en jättestor grupp och det ska bli jätteroligt" och barnen har skrikit "vi vill inte, vi vågar inte".

Och så har föräldern inte lyssnat utan sagt "ok, ok, vi röstar" och så blir det pannkaka.

Någon motbild till att staten är den förnuftige föräldern och att den vanlige medborgaren är ett skrikande känslostyrt barn ges naturligtvis inte.