Det finns ett genetiskt samband när det gäller mäns aggressivitet och predatorbeteende så med tanke på preventivmedel och möjlighet till abort så är det inte helt osannolikt att det kommer att minska om ett antal tusen år.
Finns ju insemination även för singlar numera så kvinnor kan ju välja att undvika en stor del av männen..
Risken för att aggressiva män med "våldtäktsgener" väljer att bli donatorer är troligtvis inte stor eftersom de bär på en viss kvinnosyn som inte direkt är förenlig med att hjälpa ensamma kvinnor att bli gravida.
Det påstås ju att våldtäkter sker för att det inte finns en massa bordeller runt hörnet och att det är sexutsvultna män som våldtar då spelar det ju ingen roll om kvinnor väljer att träffa smarta män eftersom de inte direkt väljer att träffa den som våldtar.
Kände själv i efterhand att jag nog tog lite väl mycket för givet, angående folks tillgång till insidan av mitt huvud. Hur som helst. För att uppnå mer effektiva och träffsäkra metoder, tänker jag. För att inte säga nya, vilket inte kan uteslutas heller. Att vi bättre kan rikta dem rätt och på ett vis som varken kan väcka onödig provokation (oavsett hur befogad/obefogad den är så stjälper det), vilket bör undvikas i största möjliga grad, men som också är effektiv.
Ett konkret exempel - som dock inte är raffinerat eller stående som ett direkt förslag i sig - vore att arbeta med känslor som skam och stolthet. Vilket kan jämföras med den mer vanliga/synbara metoden utav samma natur som används idag bland folk, där man dock fokuserar på enbart skam och ofta rationaliserar bort en "vanlig man" med en "det är det minsta man kan begära"-attityd och ibland även förbannar sig över "vanliga män". Att just lyfta upp det "vanliga" - för män som för kvinnor - visar både vad vi vill se (för inte kan vi kräva några/något hjältar/extraordinärt av en hel befolkning) samt bygger upp en sund självkänsla. Just det här "vanliga" är ju även det bra, för vanligtvis har män en OK kvinnosyn i Sverige och vice versa. Man behöver inte vara extraordinär för att vara bra och det räcker med att vara OK för att bidra till det bra.
Här kommer då översta stycket in, för det är exempelvis det här exemplet som just behöver göras med precission och för att metoden ska nå önskvärt resultat samt inte slå fel. Vilket kräver en mycket bred bild utav den manliga kulturen i allmänhet (bra som dålig, en holistik bild). Helt enkelt så får många huvuden jobba tillsammans - för det här kan man inte sitta i något forskarlag och komma fram till isolerat, även om ett forskarlag säkert hade lett projektet som så. Utan det krävs ett brett sammarbete med män och med män utav alla dess slag, inte enbart för analyser utav en andra part utan (och viktigast) som faktisk tankesmedja.
Haha.. "parkour-style" - bilderna man får om bilderna i huvudet vid något sådant, är minst sagt lustiga. Tack för kvällens skratt! Det är verkligen påtagligt kallt nu, varma drycker är nödens ljus.
Haha.. nejdå, ingen utav oss figurerar i dessa bilder, tack och lov! Det ser dock hysteriskt ut, vill jag lova, haha..
Ok! Jag älskar ärliga och utförliga perspektiv så även om jag inte håller med om mycket i just sak, så tänker jag spendera några timmar på att formulera mitt eget så gott jag bara kan.
Den naturliga parallellen skulle jag välja att benämna som "främlingsmisstänksamhet" istället för någonting annat och speciellt inte för någonting så väldefinierat som "rasism" - för vår natur, den ligger bortom vår rationella fattningsförmåga. Vad är en människa? Håller dock med om det essentiella här, att det finns en sådan och biologisk mekanism i oss.
Fördomar, springer ur ideologi (om vi lånar begreppet ur folklig definition och för ändamålet, en stund). Du har inte fördomar om mig för att du har träffat mig, ens på avstånd, men du kan redan nu ha fördomar om mig för att jag kallar mig för anarkist/religiös/feminist. Rasism, springer ur samma mekanism men utifrån ras - men kokar man ner det, handlar även det om ideologi. För dessa raser anses ha annorlunda värderingar och tankar, som anses få dem att bete sig på specifika vis = ideologi. Sedan kan man (enligt en del och de flesta) slänga på kultur i kalkylen men det är dock, betydligt mer intimt. Intimt på det viset att kultur tar sig in bakvägen i en människa, jämfört med ideologi; det är ingenting som man först sätter ord på, anammar och sedan försöker uttrycka efter förmåga - som i fallet med ideologi - utan det är någonting som man faktiskt har anammat (redan som barn), uttrycker och sedan blott försöker sätta ord på. En väldigt distinkt skillnad.
Vi ÄR flexibla - det är därför som möten med andra människor de facto går så bra och väl, i stort. Det är ideologi som sätter gränser och skapar onödiga konflikter. Man behöver bara reflektera över sin yngre barndom för att inse det; för hur fördomsfull var man då, långt innan det här med ideologi existerade i en? - för att inte fråga hur mötet med andra människor fungerade då.
Kollade vi in kläderna som sexåringar och tänkte "- Jävla hippe!"? Nej, det gjorde vi inte. Brydde vi oss som sexåringar mer om hur det mänskliga mötet gick med den snälla släktingen - Hade vi kul? När ses vi igen? Måste vi sluta nu för att vi ska sova? - än huruvida släktingen var med i Svenskarnas Partis ungdomsförbund? Ja, det gjorde vi. Brydde vi oss som sexåringar om huruvida tanten på samma gård hade en sjal på huvudet när vi ringde på dörren vid Helloween eller brydde vi oss om huruvida hon hade godis hemma eller inte? Vi brydde oss om godiset.
Då kommer frågan; var det vi som sexåringar som hade rätt eller var det alla ideologier som tänkas kan i sammanhanget, som vi bör rätta oss efter? Observera att i detta kontext så hade även vårt tycke om hippies, Svenskarnas Partis sympatisörer och muslimer räknats som ideologi, oavsett vår ålder, och även muslimens val att stänga igen dörren och säga "- Jag firar inte Helloween." (Och även vårt, som yrkar om godis på grund av Helloween, kan tilläggas, och oavsett av vem vi ställer yrkan om godis till), släktingens val att inte leka med oss för att vår pappa var jude samt hippie:ns fnysningar åt vår kostym och ja, svaret är givet - ALLA hade rätt som sexåringar.
Plusa nu på att etablerade ideologier, det är inte våra i?éer - det är någon annans. Allt det här, för någonting som varken du, jag eller någon annan ens har skapat åt oss själva och för oss själva. Så hur kan etablerade ideologi säga någonting om oss som individer överhuvudtaget? - utöver hur lättpåverkade vi är.
Etablerade ideologier är ingenting annat än tankens klädesmärken - någonting som du köper och jämför dig och andra med, för att du inte "kan" sy dina egna kläder. Här vill jag dock tillägga att jag älskar att låna andras kläder, om så bara för att känna hur de känns (läs: för reflektion). Vissa passar även väldigt bra.
Om precis alla människor sydde sina egna kläder och bara hade dessa i garderoben. Hade vi sett konstigt på varandra då?* Hade vi haft mode och trender? Hade vi sett förhållandet "fula och snygga"-kläder* eller sett "hela och trasiga"-kläder?
Är en ondsint människa hel?
Är en godsint människa trasig?
Det är dock inget essentiellt fel med ideologi. Att dock tvingas till att samlas kring annat än gemensam ideologi - det går såhär. Ja, jag pekar på världen. Och den har inte människor så gränsfria som sexåringar skapat, direkt, för att uttrycka sig milt.
En sista retorisk fråga. Du är sex år gammal; vill du välja dina kläder själv? Hehe..
* Ja, det skulle vi. Det är svårt att komma ifrån. Men vi hade kunnat välja både våra kläder och sällskapet, helt själva. Viktigast är dock, att ha hela kläder. Det kan få symbolisera ärlighet, mot sig själv som mot andra.
- - - - - - - - -
Mer helt on-topic. I en demokrati om ~9 miljoner så krävs det större organisering för att kunna påverka och för att ge sin röst inflytande, därmed är det viktigt att folk får reda på att feminism - BARA är ett politiskt område, med i sin tur lika många grundideologier - till och med exakt samma - som i politik i övrigt. Och ~ALLA känner igen sig i politiken i övrigt.
Vaknar inte folket upp ur propagandan och organiserar sig på området feminism så spelar det ingen roll vad vi pratar om för förändringar som vi vill se, oavsett om vi pratar här, vid köksbordet eller utanför riksdagen - det blir ändå bara vad etablissemanget vill.
Tänker på det som inom kognitiv psykologi kallas top down/bottom up, //segment// (etc)
Hur applicerar du det på manlighet?
Om nu män vill ligga och kvinnor väljer?
Finns ju ingen förändring alls i det du beskriver.
Män vet att självförtroende och självkänsla är attraktivt och försöker hela tiden äga den känslan och förmedla den utåt. Vi försöker också ta den ifrån varandra när vi hamnar i ett sexuellt system för att vinna över varandra.
Det du beskriver är ju exakt vad vi har nu, och exakt vad som leder till smältande glaciärer som du uttryckte det, om utgår från att det var en metafor.
Du vill alltså ha det som idag helt enkelt.
Ingen skillnad alls.
Dessutom uppstår ett presentationsproblem som du undviker.
Att presentera självförtroende och självkänsla kan vara en helt annan process än faktiskt ha det.
En hel del manlig alkoholism genom århundradena har startat där.