BF Augusti 2016

I natt kom hon!

01:53 föddes en 3100g tung och 49 cm lång flicka.

När vi kom in så var jag bara öppen 2 cm men fick stanna ändå pga mina onda värkar.

Fick hjälp med lustgas men det var nog mer en distraktion än ett bedövningsmedel. Mina värkar kom med noll förvarning så jag hann liksom inte parera med gasen så att det hjälpte fullt ut.

Från 2 cm till 5 cm öppen gick på en timme och sen fick jag lovat Eda. Å herregud! Den som uppfann edan är min absoluta favorit på hela jorden XD

Kunde till och med slumra en liten stund :)

Efter typ en timme så tog dom hål på hinnorna för då hade värkarna minskat i antal och styrka.

Pang sa det och det drog igång med full styrka. Efter 40 min krystande med glesa värkar var hon ute vår prinsessa.

Fick en grad 2 ruptur både invändigt och utvändigt så dom sydde ganska länge och undersökte noga så dom inte skulle missa något.

Tydligen så var vi fyra stycken som födde exakt samtidigt så den bm jag haft hela kvällen hamnade i ett annat rum och jag fick ny usk och bm men det gjorde verkligen ingenting. Alla var så himla kära :)

Sen visade det sig också att om man haft kronisk förstoppning hela sitt liv så är man lite extra bad ass på att krysta XD

Grattis!!! 

kan passa på att säga att edan inte hjälper mot smärtan man får av krystvärkarna, så tror absolut att du hade klarat det finfint utan den ;) men skönt att du fick den i öppningsskedet, gav dig nog extra styrka inför finalen! 

Hmm, samma här? Kände knappt att krystvärkarna kom, de fick nästan berätta för mig att jag hade en! Hade inte ont alls, även fast jag kände att huvudet var på väg ut, sjuk känsla. Innan det var dags att krysta däremot, så kände jag av trycket neråt rätt rejält. Kanske är delvis adrenalin som gör att man inte känner lika mycket?

Var på sista Bm besöket idag, allt såg bra ut, har gått upp 11kg sen inskrivningen , har aldrig Vägt så här mycket i hela i mitt liv. Usch.

6 dagar kvar till bf nu.

Åh vad tråkigt!!! Då är det säkert länge kvar då.. Önskar att man kan få se ett tecken snart, att det är på g! Är så fruktansvärt tung nu. När jag blev gravid var jag väldigt smal. Fick genast problem med sköldkörteln och innan BM förstod det och jag fick medicin hade jag gått upp 10kg på ca 1,5 månader.. Nu har jag gått upp 27kg och kan knappt gå! Foglossning på detta också, så använder kryckor! Måtte bebisen komma snart. Längtar så efter bebis och ägandet av min egen kropp!

Grattis kela till bebisen!

Jag har kommit ner i varv och ikväll fick jag äntligen komma till bebis och sambos avdelning. Mina känslor har varit så splittrade och dessa dagar som skulle kretsat kring att lära känna bebis blev bara kaos. Jag fick inte föda fram honom, jag fick inte se honom förrän efter flera timmar och då en kortis eftersom jag var så snurrig. Jag kunde inte sova med honom på grund av slangar och snitt och jag kunde inte amma honom på grund av alla mediciner jag fick. Och inte nog med det så fick han i sig för dåligt med näring och syre och fick åka med sin pappa till en annan avdelning. Jag var ensam och helt förstörd. Men nu är jag med dom! Pallar inte tänka mer på att tömma kateter, ekg test och nålar i armarna. Nu är fokus på att återhämta från kejsarsnittet. Och den lille lille plutten <3