Bebis ligger fortfarande i tvärläge eller säte, det går inte att känna mer än att han inte ligger med huvudet där han ska.
Är i vecka 35. På måndag är vi skickade på lägeskontoll, Ultraljud. Skönt att få se hur han ligger även om jag oroar mig ganska mycket nu.
Jag jobbar 1 vecka till och börjar få lite separationsångest... Men snart lär man ju ha fullt upp ändå.. Haha!
Är det någon mer här som känner yrsel och som man är på väg att svimma? Känns liksom som att hela kroppen är på väg att stänga av och att man inte får tillräckligt med syre typ. Sticker i armarna eller blir de tunga som bly.
Jag har börjat få såna anfall flera gånger om dagen. Ibland är det sä illa så jag får gå och sätta mig en stund eller lägga mig.
Lite läskigt när det kommer i en butik eller liknande.
Har aldrig känt så här innan. Har aldrig känt av blodsockerfall innan så jag vet inte om det är det eller om magen trycker på eller dåligt blodvärde eller något med blodtrycket. Ska till min bm på fredag nästa vecka och ska höra med henne då vad det kan vara men blir det värre så ringer jag nog in innan dess.
Tack för tipsen ang lågt blodtryck! <3
Har känt mig lite bättre nu idag och inte fått några såna anfall direkt.
Ska tänka på det där med att dricka vatten. Är alldeles för dålig på det!
Låter som lågt blodtryck. Så var det iallafall för mig när jag hade extremt lågt blodtryck så hade jag varit dig hade jag kollat upp det på måndag.
Tack alla.
Det har varit en tuff dag hittills.
Sonen mådde bra först men slutade helt plötsligt att andas. De sprang iväg med honom och först 2 timmar senare fick jag veta att läget är stabilt.
Just nu ligger han på neo och jag på BB. De körde dock in mig i sängen så att jag fick träffa honom. Så fin han är, längtar tills jag får hålla honom i min famn.
Hej alla!
Är helt slut, har varit ännu en intensiv och jobbig dag. Idag har de gjort fler undersökningar och hittade ett hjärtfel som heter Fallots tetrad. Han kommer behöva opereras vid 3-4 månaders ålder. Ska få med information imorgon när läkaren kommer och går ytterligare undersökningar.
Nu ska jag försöka sova lite...
Varning för gnälligt inlägg!
Haft en skitdag. Jag har blivit (iallafall idag) så sjukt orolig för att snubbla på mållinjen. Är extremt orolig för att bebben bara ska sluta leva nu när man kommit så här långt.
Snubblade givetvis över ett delat inlägg på fb idag där en hade berättat om förlusten över sin bebis som dog i magen. Hon hade gått över tiden och jade läckt fostervattten och dr tog henne inte på allvar och det hade lett till att barnet hade dött av syrebrist i magen.
I inlägget hade en av mina vänner på fb kommenterat att hon också hade varit med om det men hennes problem hade varit att moderkakan hade blivit för gammal och slutat fungera vilket ledde till att hennes bebis också dog i magen efter att hon hade gått över tiden.
Ber verkligen om ursäkt om jag sätter galler i huvudet på någon mer nu men jag vet inte var jag ska ta vägen med min oro.
Ska till bm på fredag och ska ta upp detta med henne. Har sagt det en gång innan till henne att jag är orolig för detta. Hon sa att det är väldigt ovanligt att det händer.
Men en dag som denna fylld med oro så tröstar ju inte det. Allt i kombination att jag tycker att bebben varit lugn idag. Men det kan ju ha att göra med att jag har sovit i princip hela dagen, har inte haft ork till någonting idag(mer än att gräva ner mig i skit på nätet).
Hade någon kommit och erbjudit mig ett kejsarsnitt här och nu så hade jag inte tackat nej! Vill bara ha hen i min famn och vetat att jag iaf klarade graviditeten..
Allt känns säkert bättre imorgon.
Kram på er!
Gnäll så mycket du vill!!!
Jag har samma känslor. Känner mig livrädd nu. Mer än tidigare. Men försöker tänka att det bara är att åka in om något känns annorlunda. Lyssna på din kropp. Be om att bli igångsatt om det drar över tiden. Jag får max gå över en vecka. Kommer att gå till BM varje vecka nu. Tyvärr inget mer på Specialistmödravården som jag hoppats på. Men det är bara 19 dagar till BF för mig nu. Känns så overkligt!!!
Försök att inte läsa skräckhistorier på nätet. Det är inte så bra för oss.
Kram på dig!
Den där oron känner jag igen så väl. Iofs så är jag en sån som oroar mig i graviditetens alla faser, men tyvärr ökar ju riskerna igen för barnet mot slutet (tror jag att jag idiot-googlade mig till förra graviditeten) och jag tror att vi som fått kämpa extra helt enkelt har en sorts overklighetskänsla inom oss: kan detta verkligen hända MIG/OSS? Ska VI verkligen få barn efter alla år? Och den känslan tror jag gör att man oroar sig ännu lite mer än någon som inte haft problem att bli gravid och kämpat för det i många år.
Har upptäckt nu att detta även är en av fördelarna med planerat KS, även om det inte var anledning till varför: slipper oroa mig för att gå över tiden mycket.
Hej alla!
Känner mig lugnare här nu efter fått träffat hjärtläkaren igen. Fått ställa frågor och fått veta hur jag ska göra om han blir blå och krampar osv.
Han kommer opereras i Lund vid 3-4 månaders ålder och från tills dess kommer Han få komma på kontroller ungefär var 14:onde dag.
Han syresätter dig fint nu och äter enbart från mitt bröst nu så slipper sonden vilket är oerhört skönt.
Det är så mysigt att få sitta med honom, hans hus är så mjuk och men och han luktar underbart <3 (Låter kanske knäppt men jag njuter utav att få ha honom hos mig)
Skönt att jag inte är ensam om att känna denna oro!
Ni är guld värda att ventilera med!
Pipam, jag tänkte också att jag kunde hålla koll var hickan sitter.
Kände hicka idag uppe vid revbenen sen plötligt så bökade bebben en massa och nästa sekund så kände jag hickan långt ner och långt in.
Busiga bebisar vi har!
Får se vad bm säger imorgon.
Känns som ett bra alternativ att skriva ner det i förlossningsplanen som du säger, att en koll är på sin plats.