Gör det ont att föda barn?

Det går inte att svara på hur det kommer vara för dig för det är olika för alla av 100 anledningar.

Men om majoriteten tycker att det gör ont? Ja. Det är inte en behaglig känsla.

Föreställ dig själv sätta handflatan på en 260 graders varm plåt, fast 30 gånger värre än så.

Ingen vet ju hur de känns att dö så de kan man ju inte svara på. Men ja de gör fruktansvärt jävla ont JA !!

Gjorde ont ja. Inte alls lika ont som jag trodde. Tyckte själv att värkarbetet var smärtsammare än förlossningen.

Jag trodde jag skulle dö. Gick strax innan förlossningen och pratade med psykologen på mvc

Har minnesluckor från förlossningen men minns att jag trodde jag skulle dö. Jag fick min sambo att lova att sonen skulle få lära känna min mamma. Grät för att jag inte skulle få se min systerdotter som vuxen och att jag aldrig skulle få komma hem till min katt igen.

Det var fruktansvärt. Smärtan går verkligen inte att beskriva, för att inte tala om trycket neråt, som att pressas rätt ner i marken. Och då hade jag lustgas och ryggbedövning.

Men jag dog inte, men det var det värsta jag varit med om. Ändå ångrar jag det inte såklart, det var häftigt också. Och så värt det.

Det går inte att sätta smärtan på en skala för det är så individuellt men ju räddare du är och ju mer du kämpar emot desto värre blir det.

Be att få prata med någon innan det är försent, för mig var det först nära förlossningen jag förstod men hann ändå få ett par besök hos mvc psykologen.

Alla har vi olika upplevelser vid förlossningen och inget är rätt eller fel. Jag har vänner som tyckt att det varit hur enkelt som helst (flera faktiskt) och andra som haft jobbiga utdragna förlossningar, så upplevelsen är unik för var och en.

Hur det känns? Ja visst gjorde det ont, att säga något annat är lögn, men något som är sant är att kroppen är rustad för att föda barn och de allra flesta kan gott tänka att göra om det flera gånger.

Jag var själv väldigt rädd för förlossningen och just smärtan och fick hjälp via mödravården att hantera min rädsla. Prata med dom om det och be att få hjälp. Det underlättar.

För egen del gick jag över tiden tre veckor med mitt första barn och var som en flodhäst med foglossningar och jaa....hur som helst så längtade jag efter att bli förlöst till slut och kunde brytt mig mindre om smärtan faktiskt.

Man kan likna smärtan vid mensvärk fast mer intensiv och man blir väldigt fokuserad på jobbet man gör så det blir en bi sak.

Se till mig som trots allt frivilligt valde att gå igenom det hela igen. Det kommer att gå bra och se till att förbereda dig ordentligt och prata med mödravården om din oro. Kram om dig och lilla magen.

Det där beror på en massa olika saker, bl a de här:

*Vilka erfarenheter har du sedan tidigare? Har du aldrig haft något värre än lite huvudvärk, så gör nog förlossningen jäkligt ont. Har du brutit ett ben och haft ett njurstensanfall, så kanske förlossningen inte känns värst alls.

*Tur eller otur. En enkel och snabb förlossning eller en seg, långdragen och krånglig. Stor skillnad.

*Rädsla gör all smärta värre. Rädsla gör också att du spänner dig, och det är precis tvärtemot vad du bör göra under förlossningen. Avslappning minskar smärtan under värkarna.

*Kunskap är makt. Vet du vad som ska hända och vad som kan hända, så slipper du den förvirring och maktlöshet som automatiskt uppstår när din kropp lever sitt eget liv och du inte fattar någonting.

*Teknik. Jag predikar gärna om psykoprofylax som det enda rätta, men jag har en vän, som haft 3 smärtfria förlossningar genom att instinktivt andas rätt och slappna av. Jag behövde flera månaders övning för att klara samma sak.

Ja ts det gör sjukt ont att föda barn , men de flesta av oss får ju lön för mödan. Och gör det tom flera gånger

Skulle säga 1 av 5 i mitt fall. Trodde faktiskt det skulle vara värre än det faktiskt var.

Fantastiskt häftig upplevelse och ska snart föda barn nr 2 och jag längtar!

Majoriteten av mina vänner har varit supernöjda med sina vaginala förlossningar, bara en tyckte det var det värsta hon varit med om.

Mitt råd är, lyssna inte på andras berättelser för ingen förlossning är den andra lik och vi har alla olika förutsättningar. Analysera dig själv istället, hur reagerar du vid smärta? Behöver du röra på dig eller föredrar du att ligga still koncentrerat? Hur är din uthållighet? Vad kan du sätta upp för målbild? Och se till att förbereda dig med tex bra litteratur och profylax.

Ja det gör ont! Går inte att beskriva helt smärtan innan man varit med om den..
För min del så bestämde jag mig för lustgas och den hjälpte mig väldigt, då räknade man andetagen och man lärde sig när smärtan skulle avta:)
Sa under förlossningen att det blir inga mer barn, men när den underbara bebisen tillslut var ute och låg på ens mage så var all smärta nästan som bortglömd:)