• ungbrunett

    Barnet kommer VARJE natt

    Barnet har nu under några veckors tid kommit in varje natt. VARENDA natt. Jag vägrar flytta mig och vi får inte plats alla tre vilket innebär att sambon flyttar sig till soffan vilket leder till att jag och barnet sover i samma säng. Detta gör mig galen. OKEJ någon gång ibland att barnet drömmer mardröm och måste komma och att sömnen sätts lite åt sidan (jag är inte helt omänsklig), men varje natt i flera veckors tid? Jag hålls vaken när hon kommer och dessutom rör sig och sparkar hon sig mycket vilket stör sömnen ännu mer. Vad tusan ska jag göra? Sambon löser inte problemet utan flyttar sig bara därifrån och låter mig sova med barnet. Jag vill ju sova med min sambo och inte med barnet. Han tycker att hon ska ha rätt att komma när hon vill medan jag tycker att det finns en gräns. Dessutom blir det ju pappans sambo hon sover med och inte med pappan. Jag vägrar själv att tvingas sova på soffan för detta, utan tycker att sambon ska ta tillbaka barnet till sin säng och lägga henne där. Detta har han gjort en gång. Vad tusan ska jag göra?

  • Svar på tråden Barnet kommer VARJE natt
  • The one in Blue

    Har inte läst alla svar pga sjukt många.

    Problemet med att din partner inte tar sitt ansvar får ni ju lösa genom att du kräver det av honom. Antingen så får han ligga kvar varannan natt och du går till soffan eller så får de lägga sig inne hos barnet varannan natt. Alternativt, som skrivits tidigare, att ni skaffar en större säng.

    Det som provocerar mig är att du klagar över att du inte får sova med din sambo ifred. Det känns lite som ett lyxproblem i sammanhanget. Barn har många faser i livet då de behöver närhet. Det är tyvärr något du kommer vara tvungen att acceptera. Förmodligen är det övergående. Några veckor är ju ingenting.

  • The one in Blue

    Såg nu att det inte är ditt barn. Då är det ju din sambos ansvar att ta henne på nätterna. Men faktum kvarstår. Du kan inte ha din sambo i fred i nuläget.

  • ungbrunett
    Anonym (Moui) skrev 2016-03-24 13:51:04 följande:

    Jag skrev tvärtom, skrev att Du inte ska dra någonstans utan stanna precis där du är - ensam!

    Det börjar bli grymt tröttsamt (och oroväckande) att i tråd efter tråd läsa ditt gnällande och klagan över detta stackars barn!

    Låt dem ha sin familj i fred utan Dig, skaffa dig en pojkvän UTAN barn istället! Lycka till!


    Det är fritt att delta och läsa de texter och trådar man själv önskar :)
  • Anonym (Lätt löst!)

    Förstår att du inte vill sova på soffan, men kan du inte lägga dig i hennes säng och sova? Den är ju ledig!

  • Anonym (...)

    Otippat att det enligt FL blir ts som är skurken som inte vill ta större ansvar än pappan för barnet.. Ta fajten med din sambo ts istället för att stångas med FLmobben av bittra biomorsor. Ställ inte upp på hans bekväma egoism mer..

  • Anonym (Titti)

    Oj vad hände här?

    Jag säger som jag sa i inlägg nr 1: en madrass under sängen!

    I övrigt tycker jag inte att detta är en styvförälder-fråga. Man kan tycka olika även om man är biologiska föräldrar. Jag vill absolut inte ha min dotter i sängen, och följer med henne tillbaka till sin säng och nattar henne där när det är nåt. Min man tycker att det är jättemysigt att höra de små andetagen och lilla kalufsen som ligger nära, så om jag är borta en helg eller så, då sover dottern i vår säng med sin pappa. Men Jisses vad osams han och jag var när hon var nyfödd och fram till 1,5 års ålder ungefär.

    Jag tycker helt klart att detta är något som ska tas upp med sambon. Stöt och blöt och bli osams ett tag. Medla, kompromissa och stå på er. Ni hittar en lösning tillsammans!

  • Anonym (My)

    Du har all rätt till dina känslor ts och det är din sambo som inte tar ansvar. Det är så typiskt FL att lägga skuld på styvmamman, när det egentligen är pappan som inte tar sitt ansvar.

    Jag vill inte heller ha barn sovande i vår säng och då är våra barn gemensamma. Sömnen blir så mycket sämre för oss alla och jag klarar inte av att barnen snurrar, sparkar, ska ligga på en, mm. Vi har från början vant barnen att sova i egen säng. Kommer barnen till oss på natten följer vi dem tillbaka till sin säng. Behöver de det stannar vi sittandes på golvet tills de somnat. Sen går vi tillbaka till vår egen säng. En period hade vi en madrass på golvet intill vår säng då den ena killen drömde mardrömmar.

  • Furienna

    Det var en dålig pappa, som låter dig ta ansvaret för hans barn så där. Tvinga honom att ta itu med problemet! 

  • Anonym (Säg nej)

    Varför säger ni inte bara nej? Hon är 6 år och bör sova i egen säng. Jag har under min uppväxt aldrig fått sova i mina föräldrars säng, argumentet var att det var för trångt. Jaha tänkte jag. Däremot fick jag sova på en madrass nedanför sängen när jag var sjuk, men som sagt, vanliga dagar fick jag sova i mitt rum i min säng, punkt slut. Jag hade inte heller velat ha mina barn i sängen på natten, då vill jag sova. Tillslut accepterar de era regler, dumt bara att hon fått sova i er säng så länge, kan ju bli lite svårt att ändra på, men ni får väl säga att hon är stor nog att sova i egen säng men att hon såklart förkomma uppkom hon mår dåligt eller drömt något läskigt, men bara för det behöver hon inte sova i er säng, då kan man tända en lampa i barnets rum eller dylikt. Tror det är väldigt få barn som kommer in pga. mardrömmar varje natt, det kanske mest är nåt de kör med för att de vet att de får sova i föräldrarnas säng då. Tror mest det handlar om bekvämlighet för barnens del, och det klart att barn behöver närhet, men det kan dom få dagtid och kvällar, på natten ska man ju trots allt sova.

  • Anonym (Yk)

    Barnet bor hos er på heltid?

    Du låter otroligt kall när du skriver om barnet.

    Och ja det är helt normalt att barn interiörer behöver trygg närhet i sin utveckling. Många nya tankar, förmågor o förståelser som ska sorteras o bearbetas. Särskilt nattetid.

Svar på tråden Barnet kommer VARJE natt