Svagbegåvad och lågbegåvad

Varför känner du ett så stort behov av att lägga nästan i blöt? Det spelar väl ingen roll vart utredningen är gjord, eller du kanske vill ha personens skostorlek och telefonnummer också, ts kanske ska scanna in utredningen och posta här för att du ska bli nöjd?!

Det finns massor av orsaker till att man vill ventilera eller prata om det här. Jag pratar själv om min utvecklingsstörda bror med andra, ibland vill jag klaga på hur kassa myndigheterna är, ibland vill jag prata om något bra han gör och säger jag bara att idag har han lyckats borsta tänderna själv och är jätteglad så måste jag ju nämna hans funktionsnedsättning också, annars fattar ju ingen. Att ha en utvecklingsstörning är inget att skämmas för tycker jag. Det finns ingen rask att det ska tystas och hyschas om.

Det finns massor av skäl att fråga. Vet man med säkerhet att testet är gjort av behörig personal inom psykiatrin så kan man lita på att det stämmer. Har personen gjort ett random test i skolan eller på nätet så är resultatet garanterat felaktigt.

Varför behöver man prata om andra människor som inte är närvarande? Att din bror har en utvecklingsstörning spelar väl ingen roll när du gnäller inför andra om kassa myndigheter? Att du är stolt över att han fixat att borsta tänderna själv är väl helt naturligt. Jag förstår inte varför det måste gnuggas in att han har en utvecklingsstörning.

Då en person är en person, inte sitt funktionshinder, så använder man orden lite annorlunda i proffesionella sammanhang. Ex. Person med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning ( istället för att kalla någon utvecklingsstörd) eller person med lågbegåvning ( istället för att kalla någon lågbegåvad)

Lågbegåvning brukar det kallas när en person ligger lite över 70. En iq under 70 brukar ge diagnosen utvecklingsstörning, men en person med en iq på 75 kan ha större svårigheter i vardagaen beroende på vilka delar av inlärning och förståelse som är påverkade av funktionsnedsättningen.

De flesta funktionshindrade jag har pratat om är sitt funktionshinder, jag själv inkluderat. De läkare och vårdpersonal jag har pratat med blandar har och är ganska friskt, det beror mer på hur man lägger upp meningen än något annat.

Då en person är en person, inte sitt funktionshinder, så använder man orden lite annorlunda i proffesionella sammanhang. Ex. Person med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning ( istället för att kalla någon utvecklingsstörd) eller person med lågbegåvning ( istället för att kalla någon lågbegåvad)

Lågbegåvning brukar det kallas när en person ligger lite över 70. En iq under 70 brukar ge diagnosen utvecklingsstörning, men en person med en iq på 75 kan ha större svårigheter i vardagaen beroende på vilka delar av inlärning och förståelse som är påverkade av funktionsnedsättningen.

Självklart! Det finns till och med vårdpersonal som säger mongoloid om downsyndrom.. Alla är ju bara människor. Nu efterfrågade TS det " korrekta" sättet att prata om lågbegåvning. Det sättet som jag presenterade är det som används inom ny litteratur, hos uppdaterade föreläsare, nyexaminerade osv. En äldre läkare eller någon som alltid sagt " är utvecklingsstörd" istället för "har en utvecklingsstörning" kommer ju inte ändra sitt sätt att prata enbart för att det anses mer korrekt.

Jag har ALDRIG hört en läkare säga mongolid, skulle det ske får man givetvis anmäla händelsen. Det här är verkligen inte samma sak! Det är inte mer korrekt att säga har utvecklingsstörning än är utvecklingsstörd. Det är två olika uttryckssätt bara. Jag själv skulle bli upprörd över om någon sa har istället för är konsikvens och medvetet. Det betyder att de inte fullt ut accepterar diagnosen. Jag blir upprörd över din ignorans också.

Nu skrev jag "vårdpersonal" inte läkare. Jag har mött undersköterskor som sagt mongoloid.

Jag har arbetat med unga vuxna med olika funktionsnedsättningar i många år. Många av dom anser inte att dom är sitt funktionshinder utan att funktionshindret bara är en del i deras vardag. En ung tjej sa till och med " När folk sa -Xxxx är utvecklingsstörd så trodde jag att det var ett speciellt land någonstans. Nu är jag vuxen och vet om att jag bara har lite downsyndrom. Jag är egentligen svensk och heter XXxx" Jag tyckte det var en fin inställning. Man kan acceptera sin diagnos utan att låta den ta över ens liv.

Det är synd att du anser att jag är ignorant. Jag är väldigt välutbildad inom ämnet och har många vänner som har utvecklingsstörning. Ingen har tagit illa ut av att jag ser personen först och funktionsnedsättningen sist.

Då får du ta ett ordentligt snack med dessa undersköterskor och gärna prata med deras chef.

Att vara sin diagnos är inte samma sak som att låta den ta över sitt liv. Jag själv är autistisk, men jag är många andra saker också. Tyvärr har mångaxsom jobbar med funktionshindrade väldigt liten inlevelseförmåga, de är duktiga rent teoretiskt och vet vad funktionshindret innebär och så, men de har ingen förståelse för hur det är att leva med det.

Att du säger "Ingen har tagit illa ut av att jag ser personen först och funktionsnedsättningen sist." är ett tydligt bevis på ditt och mitt sätt att tänka. Jag ser personen som en helhet, jag ser att personen gillar att spela piano, måla, är utvecklingsstörd, är snäll och omtänksam och har bra humor. Medan du tydligt separerar utvecklingsstörningen från personen, utvecklingsstörningen blir något ovälkommet, som en sjukdom.