Känner lika, går inte att ta in att man är gravid. Bara att säga ordet "gravid" känns så främmande. Han är väl lika splittrad som mig, vet varken ut eller in. Han säger dock att det i slutändan är mitt val då det är min kropp, han har sagt att han själv skulle aldrig fixa abort om de vore han som var i min sits, så det känns skönt iallafall.. Hur ska mans ens kunna besämma något sånt här.. Tvivlar dock på att jag kommer kunna svälja dom där tabletterna vid en abort.. Jisses så vi ställt till det nu, haha.. Å andra sidan är barn en gåva och inte något självklart. Tänk om detta är vår enda chans?
evelinalar skrev 2016-06-12 09:52:16 följande:
Men vet du, samma här!! Vi har längtat såå så intensivt verkligen, och sen när jag väl plussade vart jag knappt glad. Känns så hemskt men har inga känslor för "barnet". Det går bara inte att ta in, känns som att man ljuger när man pratar om att man är ..gravid, ja bara ordet känns fel att använda. Vi kommer att behålla det iallafall, även om jag tänkt på de andra alternativen. Vad känner din sambo? Lyssna på din magkänsla! Även om ni inte är "allmänt redo" nu så kommer ni ju att bli det, om ni vill såklart. Vet folk som blev gravida under gymnasiet som fortfarande bodde hemma och inte ens tagit studenten. Man fixar sånt! :)