Skapar en tråd för oss som precis plussat och har BF i mars 2017.
Jag plussade igår efter 7 månaders försök och bebis beräknas enligt app att anlända 2/3-2017. Det är vårt första barn. Vi var gravida i höstas men drabbades av MA i vecka 13. Denna gång hoppas jag att allt går vägen.
Är 31 år och bor i Kungsbacka.
jj85: Vad tokigt att bebisen skulle ligga så ni inte kunde se! Hoppas det blir bättre nästa UL! Jag mår sådär, är less på att må illa och inte orka någonting.
megapixeln: Brukar inte umgås jättemkt med våra vänner i vanliga fall, men just nu är dt jag som säger nej för att jag inte orkar, men har lite dåligt samvete över det nu..
Amalian: Får ta tag i klädfrågan nu någon dag.. Blir nog en lättnad för dig att "komma ut" med graviditeten, är ganska jobbigt att dölja, särsilt när det börjar synas.
Jag har ett litet dilemma. Vet att det finns de i tråden som har fått kämpa en del för att lyckas bli gravida och då är insatta i ämnet. På mitt jobb så åker vi periodvis iväg några dagar per vecka på uppdrag och nu börjar det en sådan period nästnästa vecka och det varar i några veckor framöver. Grejen är den att det är en tjej som jag brukar få dela rum med som sist vi var iväg precis hade börjat med ivf-behandling efter att ha försökt bli gravid i fem år.
Vi brukar samtala en del om detta och hon är inom vår grupp ganska öppen med detta. Jag vet också att hon tycker att det är väldigt jobbigt att ta gravidbesked då folk i hennes närhet blir gravida. Det jag vet är att sista försöket misslyckades och hon blev väldigt ledsen, nu vet jag inte statusen för hur det har gått för henne. Men eftersom ivf kan ta väldigt lång tid så är det ju inte jättetroligt att hon är gravid nu då det bara är ca fem månader sedan.
Känner mig lite orolig för hur hon kommer att ta min graviditet och det kan ju bli lite känsligt om vi ska dela hotellrum. Som det är nu så är det inte uppenbart att jag är gravid och jag funderar på att inte berätta för henne? Detta är ingen kollega jag jobbar med i vanliga fall och hon bor inte ens i min kommun, så kommer inte träffa henne annars.
Å andra sidan så håller detta på i ca sex veckor tror jag och så länge kommer jag väl inte kunna dölja..
Självklart hoppas jag ju att hon är gravid, isåfall vore det ju helt underbart! Hon har kämpat så länge och haft så många motgångar! Så en graviditet vore ju underbara nyheter. Men om så inte är fallet så känns det jobbigt att göra det ännu jobbigare för henne.
jj85: Vad tokigt att bebisen skulle ligga så ni inte kunde se! Hoppas det blir bättre nästa UL! Jag mår sådär, är less på att må illa och inte orka någonting.
megapixeln: Brukar inte umgås jättemkt med våra vänner i vanliga fall, men just nu är dt jag som säger nej för att jag inte orkar, men har lite dåligt samvete över det nu..
Amalian: Får ta tag i klädfrågan nu någon dag.. Blir nog en lättnad för dig att "komma ut" med graviditeten, är ganska jobbigt att dölja, särsilt när det börjar synas.
Jag har ett litet dilemma. Vet att det finns de i tråden som har fått kämpa en del för att lyckas bli gravida och då är insatta i ämnet. På mitt jobb så åker vi periodvis iväg några dagar per vecka på uppdrag och nu börjar det en sådan period nästnästa vecka och det varar i några veckor framöver. Grejen är den att det är en tjej som jag brukar få dela rum med som sist vi var iväg precis hade börjat med ivf-behandling efter att ha försökt bli gravid i fem år.
Vi brukar samtala en del om detta och hon är inom vår grupp ganska öppen med detta. Jag vet också att hon tycker att det är väldigt jobbigt att ta gravidbesked då folk i hennes närhet blir gravida. Det jag vet är att sista försöket misslyckades och hon blev väldigt ledsen, nu vet jag inte statusen för hur det har gått för henne. Men eftersom ivf kan ta väldigt lång tid så är det ju inte jättetroligt att hon är gravid nu då det bara är ca fem månader sedan.
Känner mig lite orolig för hur hon kommer att ta min graviditet och det kan ju bli lite känsligt om vi ska dela hotellrum. Som det är nu så är det inte uppenbart att jag är gravid och jag funderar på att inte berätta för henne? Detta är ingen kollega jag jobbar med i vanliga fall och hon bor inte ens i min kommun, så kommer inte träffa henne annars.
Å andra sidan så håller detta på i ca sex veckor tror jag och så länge kommer jag väl inte kunna dölja..
Självklart hoppas jag ju att hon är gravid, isåfall vore det ju helt underbart! Hon har kämpat så länge och haft så många motgångar! Så en graviditet vore ju underbara nyheter. Men om så inte är fallet så känns det jobbigt att göra det ännu jobbigare för henne.
Lite det jag är rädd för, dvs att hon får reda på det sen och förstår att jag undanhållit det. Bättre då kanske som du säger att berätta direkt.. Problemet för dem har varit att få fram dugliga ägg, det är därför det tar tid.
12+3 idag och privat första ultraljud. Allt sig bra ut och normalt. Fortfarande bf 27 mars så nu har en video gått ut till alla i familjen där blivande storasyster klappar mamma på magen och viskar "mamma bebis magen där". På onsdag får chefen veta och sedan kan magen få växa fritt och utan hinder. Jag är synligt gravid sedan länge.
Fler som är officiellt preggo nu?
Går in i vecka 17 idag och endast 19 dagar kvar till ultraljudet :)
Är alla inne på fb? Jag använder inte den men är här inne flera gånger om dagen
jessica: Jag är inte med i facebook, bara är :) Kul att ha ultraljudet så nära!
Kub igår med bra resultat på trisomi 21, 1:49 på 13 och 18. Men de sade inget på fostermedicinska om ev vidare tester och jag är alldeles vilse i pannkakan.
Ultraljudet var normalt enl specialisten iaf. Det är blodprovet som är orsaken till den höga risken.
lilsis: Förstår att ni känns vilse :( Har ni funderat på att stanna där eller gå vidare? Skulle ju säga att jag litar mer på ultraljud än blodprovet. När vi gjorde KUB i Linköping med fjärde barnet (Anders Selbing) som är extremt duktig utförde det. han sa att han rådde att göra ultraljudet och såg det bra ut så var det ingen mening att göra blodprovsdelen.
lilsis: Förstår att ni känns vilse :( Har ni funderat på att stanna där eller gå vidare? Skulle ju säga att jag litar mer på ultraljud än blodprovet. När vi gjorde KUB i Linköping med fjärde barnet (Anders Selbing) som är extremt duktig utförde det. han sa att han rådde att göra ultraljudet och såg det bra ut så var det ingen mening att göra blodprovsdelen.
lilsis: Ja, det är mycket som kan påverka blodprovets resultat.. Så det är ju inte så tillförlitligt egentligen. Ni får fråga er själva om detta är något ni inte kommer kunna släppa och om ni kommer fortsätta oroa er för det, isf kanske det är bra med NIPT, för i vilket fall som så vet ni iaf hur det ligger till då. Tycker det är lite konstigt att läkaren inte sa något om detta.