Anonym (Besviken)

Äldre 1 Jul 14:14

399 svar

Min man gömde testamentet

För fyra år sedan dog min pappa. Mamma har varit död sedan sex år och jag är enda arvingen . Sedan 2011 har jag och min varit gifta och tillsammans i nästan trettio år.

När bouppteckningen efter pappa var klar fick jag ju givetvis hem allt bohag, möbler värdesaker och papper. Eftersom det kan vara känslomässigt påfrestande att ta i sådana saker som att rensa efter sina föräldrar har jag valt att ta det pö om pö. Jag ställde upp kartonger med viktiga papper på vinden, för bouppteckningen var ju klar.

Mina föräldrar hade det ganska gott ställt och arvet är därefter. Min man har alltid varit insatt. Själv tjänar han ganska bra och kommer från familjeförhållanden där han så småningom kan vänta sig ganska mycket pengar. Eller inte..?

Min pappa dog -12 och nästan samtidigt ringer min mans mor och upplyser honom om att han inte ska få mer än arvslotten och hans syskon resten. Såklart vi blev chockade bägge två. Obehagligt...
I samma veva hittar jag ett testamente efter mina föräldrar och tänker att; " det gör ju ingen skillnad" allt var klart. Slarvigt nog läste jag inte igenom hela testamentet...(kommer till det)
Jag visar detta för min man som inte heller läser utan bara reagerar med ett jaha.
Förra hösten hade jag tillräckligt med energi att börja röja i mina föräldrars saker. Slängde sålde och sparade. Dessutom fick jag gå igenom alla pärmar och lådor med viktiga papper. Märkligt nog kunde jag inte hitta testamentet ...? Jag nämnde detta för mannen och sa att testamentet kanske låg någon annanstans på vinden. Då svarar han; " nej, där ligger det inte". Ok sa jag, hur vet du det. Han visste inte sa han , men han trodde inte det. Dock var det nåt i hans tonläge jag reagerade på. Som att han visste något ...
Jag gick igenom hela vinden. Fortsatte ner i källaren och har undersökt hela huset från topp till tå. Ingenting. Igår hittade jag det. Det låg gömt på ett rätt omöjligt ställe i ett av min mans egna skåp.
Läser igenom testamentet och konstaterar att det mina föräldrar lämnat efter sig var enskild egendom , han kommer inte åt det. Åtminstone om papperet finns. Han har alltså gömt undan mina föräldrars sista vilja...
Idag har jag utan hans vetskap varit i kontakt med min bankman och lämnat originalet till henne. Nu är testamentet inlåst ordentligt på banken. Själv har jag fått kopior med hem.

Jag har inte sagt ett ljud till min man. Däremot undrar jag vad det är för ett svin jag är gift med...
Någon annan som varit med om något liknande ? Hur gick det isf sen?

Anonym (Besviken) Trådstartaren

Äldre 3 Jul 11:37

#101

Ja fy fan;(

Det här är sådant man läser om ...
Jag tror att jag befinner mig i chock faktiskt och går på autopilot

Det här med makens föräldrar och deras briljanta idé att utesluta honom KAN ha triggat detta, precis som skrevs ovan; nu får han inga pengar alls. Tänker antagligen så här att om jag undanhåller testamentet så finns det inget jag kan göra. Inget som bevisar.

Hur närig och ful får en människa vara? Jag har tillbringat sedan tonåren och hela mitt vuxna liv men honom
Mina föräldrar har alltid ställt upp på honom och oss här. Hjälp till med barnen och praktiskt och ekonomiskt och varit snälla. Så gör han så här?
Man pratar om psykopater ?

Anonym (....)

Äldre 3 Jul 11:56

#102

Anonym (Lisa) skrev 2016-07-03 08:49:08 följande:

Finns det fem barn, två särkullbarn och tre gemensamma så delas arvet i fem delar. har dom skrivit testamente, så kan mannen ha testamenterat halva arvet till ts, Då får ts halva arvet ( det absolut vanligaste med fri förfoganderätt, dvs ts kan INTE testamentera bort det och särkullbarnen skall senare ha sin del när hon dör, precis som deras gemensamma)

Laglotten får särkullbarnen ut direkt, dvs 50% av arvet delat i fem. Så varje barn får 1/5 del var, men de gemensamma får vänta på allt sitt arv till ts också går bort.

Så när ts går bort så skall deras gemensamma ha 2/5 i arv efter sin pappa var och särkullbarnen 1/5 i arv som ts har fått förfoga över med fri förfoganderätt.

OBS detta gäller enbart om de skrivit testamente, har de inte skrivt testamente skall särkullbarnen ha ut HELA sitt arv direkt. Så att gifta sig räcker inte om det finns särkullbarn man måste skriva testamente också om man vill att särkullbarnen också skall vänta på en del av sitt arv.

De gemensamma får mindre del pga särkullebarnen. Inte en större del som du hävdar.

Anonym (....)

Äldre 3 Jul 11:57

#103

Anonym (Lisa) skrev 2016-07-03 08:49:08 följande:

Finns det fem barn, två särkullbarn och tre gemensamma så delas arvet i fem delar. har dom skrivit testamente, så kan mannen ha testamenterat halva arvet till ts, Då får ts halva arvet ( det absolut vanligaste med fri förfoganderätt, dvs ts kan INTE testamentera bort det och särkullbarnen skall senare ha sin del när hon dör, precis som deras gemensamma)

Laglotten får särkullbarnen ut direkt, dvs 50% av arvet delat i fem. Så varje barn får 1/5 del var, men de gemensamma får vänta på allt sitt arv till ts också går bort.

Så när ts går bort så skall deras gemensamma ha 2/5 i arv efter sin pappa var och särkullbarnen 1/5 i arv som ts har fått förfoga över med fri förfoganderätt.

OBS detta gäller enbart om de skrivit testamente, har de inte skrivt testamente skall särkullbarnen ha ut HELA sitt arv direkt. Så att gifta sig räcker inte om det finns särkullbarn man måste skriva testamente också om man vill att särkullbarnen också skall vänta på en del av sitt arv.

Särkullebarnen behöver inte vänta på sin del utan får ut sin del direkt. Är endast de gemensamma som måste vänta.

Satelliten

Äldre 3 Jul 12:18

#104

Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 11:37:54 följande:

Ja fy fan;(

Det här är sådant man läser om ...

Jag tror att jag befinner mig i chock faktiskt och går på autopilot

Det här med makens föräldrar och deras briljanta idé att utesluta honom KAN ha triggat detta, precis som skrevs ovan; nu får han inga pengar alls. Tänker antagligen så här att om jag undanhåller testamentet så finns det inget jag kan göra. Inget som bevisar.

Hur närig och ful får en människa vara? Jag har tillbringat sedan tonåren och hela mitt vuxna liv men honom

Mina föräldrar har alltid ställt upp på honom och oss här. Hjälp till med barnen och praktiskt och ekonomiskt och varit snälla. Så gör han så här?

Man pratar om psykopater ?

Jag känner så med dig. Det är ett fruktansvärt beteende, beräknande och kallt. Och av den du borde kunna lita på vill ditt bästa. Jag tycker ändå att du verkar vara stark och konstruktiv trots situationen, beundrar dig för det!

Anonym (Siv)

Äldre 3 Jul 12:42

#105

Satelliten skrev 2016-07-03 12:18:59 följande:

Jag känner så med dig. Det är ett fruktansvärt beteende, beräknande och kallt. Och av den du borde kunna lita på vill ditt bästa. Jag tycker ändå att du verkar vara stark och konstruktiv trots situationen, beundrar dig för det!

Instämmer, TS det här kommer du klara!

Anonym (Besviken) Trådstartaren

Äldre 3 Jul 12:54

#106

Tack ska ni ha!

Jag behöver allt stöd och feedback som är möjligt. Imorgon ska jag ringa till mina föräldrars jurist. Samma som ordnade med bouppteckningen . Vet inte han får han leda mig vidare.
Kanske är det lätt att tänka att detta är ett misstag . Jag önskar att det vore så... Och hade han inte varit lurig i största allmänhet så kanske?
På arbetsplatsen har han " kompenserat sig själv" när arbetsgivaren har dragit in på förmåner för personalen. Han tycker att ARB giv får skylla sig själv liksom. Vid tillfälle har han lånat saker från jobbet som jag har tvingat honom att lämna tillbaka osv..

Han kanske tycker att jag får skylla mig själv också?? Men nu är jag inte bara ledsen utan också heligt ilsk, så nu jävlar för här går min gräns med råge

Anonym (Siv)

Äldre 3 Jul 13:21

#107

Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 12:54:29 följande:

Tack ska ni ha! Jag behöver allt stöd och feedback som är möjligt. Imorgon ska jag ringa till mina föräldrars jurist. Samma som ordnade med bouppteckningen . Vet inte han får han leda mig vidare. Kanske är det lätt att tänka att detta är ett misstag . Jag önskar att det vore så... Och hade han inte varit lurig i största allmänhet så kanske? På arbetsplatsen har han " kompenserat sig själv" när arbetsgivaren har dragit in på förmåner för personalen. Han tycker att ARB giv får skylla sig själv liksom. Vid tillfälle har han lånat saker från jobbet som jag har tvingat honom att lämna tillbaka osv.. Han kanske tycker att jag får skylla mig själv också?? Men nu är jag inte bara ledsen utan också heligt ilsk, så nu jävlar för här går min gräns med råge

Jag har träffat en sån person på arbetet. Inga regler gällde honom och det var han stolt över. Om han ville ha förädraledigt så kunde han ta det med kort varsel, sedan kunde han säga att företaget har inte med att göra om han sedan väljer att strunta i att ta ut sina föräldraledighetsdagar från försäkringskassan eller inte. Jag försökte förklara för honom att om han inte tog ut dagarna från försäkringskassan så var han ju inte föräldraledig bara olovligt frånvarande från jobbet och det kunde vara grund för uppsägning. Det höll han inte med om. Hans resonemang gick alltså ut på att han har så många föräldraledighetsdagar han vill, för honom fanns inget "antal dagar".

Vidare var han ca 4-6 timmar på jobbet trots att han jobbade heltid (7,75h per dag). Resten jobbade han hemma. Han jobbade också oerhört mycket övertid, som jag aldrig såg då. Den gjorde han hemifrån nattetid. Han tyckte han hade för låg lön så jag misstänker att han drygade ut den med sina övertidstimmar.

Det var mycket svårt att jobba i samma lilla team som den här mannen. Först tänkte jag att alla hans övertidstimmar och få timmar på jobbet är något mellan honom och vår chef..., droppen som delvis gjorde att jag bytte jobb, men framför allt gjorde att jag aldrig någonsin mer kommer jobba med honom var att han snodde en av mina ideer som blev patent. När jag fick reda på det och konfronterade honom blev han högröd och tillslut såg han till att jag kom med på patentet och jag tror det berodde på att jag hade massor med bevis på att det var min ide och att jag hotade med att gå till min chef.

Jag tänker ofta -karma- och hoppas att såna personer biter sig själva i svansen till slut, men jag vet att de faktiskt kan få fördelar genom sitt fula beteende och det är inte alltid de blir upptäckta.

Anonym (Besviken) Trådstartaren

Äldre 3 Jul 13:28

#108

Visst kändes det skönt att sätta honom lite på pottan? Gött!!
Lite som min gubbe...förutom att han aktar sig väldigt noga på jobbet med det som syns offentligt
Karma is the bitch liksom. För eller senare slår det tillbaka. Hela min mans familj, kanske bortsett från yngste brodern, har dessa tendenser. Den yngste är tvärtom hunsad o viljelös. Konflikträdda är de allihop och det är alltid "nån annans fel"..

Anonym (Siv)

Äldre 3 Jul 13:29

#109

Anonym (Siv) skrev 2016-07-03 13:21:37 följande:

Jag har träffat en sån person på arbetet. Inga regler gällde honom och det var han stolt över. Om han ville ha förädraledigt så kunde han ta det med kort varsel, sedan kunde han säga att företaget har inte med att göra om han sedan väljer att strunta i att ta ut sina föräldraledighetsdagar från försäkringskassan eller inte. Jag försökte förklara för honom att om han inte tog ut dagarna från försäkringskassan så var han ju inte föräldraledig bara olovligt frånvarande från jobbet och det kunde vara grund för uppsägning. Det höll han inte med om. Hans resonemang gick alltså ut på att han har så många föräldraledighetsdagar han vill, för honom fanns inget "antal dagar".

Vidare var han ca 4-6 timmar på jobbet trots att han jobbade heltid (7,75h per dag). Resten jobbade han hemma. Han jobbade också oerhört mycket övertid, som jag aldrig såg då. Den gjorde han hemifrån nattetid. Han tyckte han hade för låg lön så jag misstänker att han drygade ut den med sina övertidstimmar.

Det var mycket svårt att jobba i samma lilla team som den här mannen. Först tänkte jag att alla hans övertidstimmar och få timmar på jobbet är något mellan honom och vår chef..., droppen som delvis gjorde att jag bytte jobb, men framför allt gjorde att jag aldrig någonsin mer kommer jobba med honom var att han snodde en av mina ideer som blev patent. När jag fick reda på det och konfronterade honom blev han högröd och tillslut såg han till att jag kom med på patentet och jag tror det berodde på att jag hade massor med bevis på att det var min ide och att jag hotade med att gå till min chef.

Jag tänker ofta -karma- och hoppas att såna personer biter sig själva i svansen till slut, men jag vet att de faktiskt kan få fördelar genom sitt fula beteende och det är inte alltid de blir upptäckta.

Det jag kommit fram till för egen del är att man ska hålla sig långt borta från såna här personer.

Så se om ditt hus TS och sedan ser du till att ha så lite som möjligt att göra med honom. Trsist när du en gång haft känslor för honom och när ni varit tillsammans så länge.

Anonym (Siv)

Äldre 3 Jul 13:35

#110

Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 13:28:26 följande:

Visst kändes det skönt att sätta honom lite på pottan? Gött!! Lite som min gubbe...förutom att han aktar sig väldigt noga på jobbet med det som syns offentligt Karma is the bitch liksom. För eller senare slår det tillbaka. Hela min mans familj, kanske bortsett från yngste brodern, har dessa tendenser. Den yngste är tvärtom hunsad o viljelös. Konflikträdda är de allihop och det är alltid "nån annans fel"..

Alltid någon annans fel känner jag igen från mannen på jobbet också. Dessutom kunde han aldrig ha fel.

Min man gömde testamentet

INNEHÅLL