• Anonym (Besviken)

    Min man gömde testamentet

    För fyra år sedan dog min pappa. Mamma har varit död sedan sex år och jag är enda arvingen . Sedan 2011 har jag och min varit gifta och tillsammans i nästan trettio år.

    När bouppteckningen efter pappa var klar fick jag ju givetvis hem allt bohag, möbler värdesaker och papper. Eftersom det kan vara känslomässigt påfrestande att ta i sådana saker som att rensa efter sina föräldrar har jag valt att ta det pö om pö. Jag ställde upp kartonger med viktiga papper på vinden, för bouppteckningen var ju klar.

    Mina föräldrar hade det ganska gott ställt och arvet är därefter. Min man har alltid varit insatt. Själv tjänar han ganska bra och kommer från familjeförhållanden där han så småningom kan vänta sig ganska mycket pengar. Eller inte..?

    Min pappa dog -12 och nästan samtidigt ringer min mans mor och upplyser honom om att han inte ska få mer än arvslotten och hans syskon resten. Såklart vi blev chockade bägge två. Obehagligt...
    I samma veva hittar jag ett testamente efter mina föräldrar och tänker att; " det gör ju ingen skillnad" allt var klart. Slarvigt nog läste jag inte igenom hela testamentet...(kommer till det)
    Jag visar detta för min man som inte heller läser utan bara reagerar med ett jaha.
    Förra hösten hade jag tillräckligt med energi att börja röja i mina föräldrars saker. Slängde sålde och sparade. Dessutom fick jag gå igenom alla pärmar och lådor med viktiga papper. Märkligt nog kunde jag inte hitta testamentet ...? Jag nämnde detta för mannen och sa att testamentet kanske låg någon annanstans på vinden. Då svarar han; " nej, där ligger det inte". Ok sa jag, hur vet du det. Han visste inte sa han , men han trodde inte det. Dock var det nåt i hans tonläge jag reagerade på. Som att han visste något ...
    Jag gick igenom hela vinden. Fortsatte ner i källaren och har undersökt hela huset från topp till tå. Ingenting. Igår hittade jag det. Det låg gömt på ett rätt omöjligt ställe i ett av min mans egna skåp.
    Läser igenom testamentet och konstaterar att det mina föräldrar lämnat efter sig var enskild egendom , han kommer inte åt det. Åtminstone om papperet finns. Han har alltså gömt undan mina föräldrars sista vilja...
    Idag har jag utan hans vetskap varit i kontakt med min bankman och lämnat originalet till henne. Nu är testamentet inlåst ordentligt på banken. Själv har jag fått kopior med hem.

    Jag har inte sagt ett ljud till min man. Däremot undrar jag vad det är för ett svin jag är gift med...
    Någon annan som varit med om något liknande ? Hur gick det isf sen?

  • Svar på tråden Min man gömde testamentet
  • Anonym (Besviken)

    Ja du...
    Vanligtvis har jag rätt lätt att genomskåda folk , och kanske har jag sett igenom honom också egentligen? Problemet är att "dåliga"människor har goda sidor också. I det här fallet har jag försökt att tänka så, sedan har vi ett liv i övrigt också. Ibland har jag bollat m tanken om han har någon personlighetsstörning . Naturligtvis baserat på mer än det som presenterats här, oviktigt i detta sammanhang om man säger.
    Trodde väl bara inte att hans bedrägliga sidor skulle drabba mig så här, så jäkla hjärtlöst. Man kan säga att han lurar sina barn också.

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 11:56:31 följande:

    De gemensamma får mindre del pga särkullebarnen. Inte en större del som du hävdar.


    Du har fel. Givetvis får pappans alla barn en lika stor del efter honom. Dock får de gemensamma barnen vänta på den delen tills mamman också dör om de är gifta.
  • Anonym (Besviken)

    Min man har heller aldrig någonsin fel. Du vet; jag har slarvat bort testamentet!! Yeah sure. Han gör aldrig fel heller och vet alltid bäst

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 11:57:34 följande:

    Särkullebarnen behöver inte vänta på sin del utan får ut sin del direkt. Är endast de gemensamma som måste vänta.


    Om dom inte skrivit testamente behöver dom inte vänta. Helt riktigt. Men Varför läser du inte det jag skriver?

    Har dom skrivit testamente att pappan låter sin maka ärva hälften med fri förfoganderätt så får de vänta på hälften av sitt arv tills deras pappas fru dör.

    Det är rätt vanligt att man skriver testamente vid särkullbarn å att de då får vänta på hälften av sitt arv. Läs det jag skrivit tidigare en gång till för som nu kan du inte gjort drt.
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 13:40:03 följande:
    Ja du... Vanligtvis har jag rätt lätt att genomskåda folk , och kanske har jag sett igenom honom också egentligen? Problemet är att "dåliga"människor har goda sidor också. I det här fallet har jag försökt att tänka så, sedan har vi ett liv i övrigt också. Ibland har jag bollat m tanken om han har någon personlighetsstörning . Naturligtvis baserat på mer än det som presenterats här, oviktigt i detta sammanhang om man säger. Trodde väl bara inte att hans bedrägliga sidor skulle drabba mig så här, så jäkla hjärtlöst. Man kan säga att han lurar sina barn också.
    Ja, allt är såklart inte svart eller vitt. Mannen på jobbet kunde t.ex. vara både snäll och omtänksam ibland. Det tog mig väldigt lång tid att inse att han sedan pratade bakom ryggen på en på ett annat sätt.

    Vi jobbade mycket nära varandra i fyra år innan jag faktiskt insåg att jag mådde mycket dåligt av att jobba med honom och att jag aldrig mer kommer jobba med honom. Vi jobbar fortfarande på samma företag, ett av Sveriges största, men jag har nu inget med honom att göra.

    Jag visste ju tidigt att han inte tyckte någa regler gällde honom. Jag är inte den som tycker man måste följa regler slaviskt. Jag tycker man kan se till regelns syfte och ibland frångå regler med lite lagom måtta, men då måste man ju ha någon slags moral som kan leda en.
  • asta66
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 11:37:54 följande:

    Ja fy fan;(

    Det här är sådant man läser om ...
    Jag tror att jag befinner mig i chock faktiskt och går på autopilot

    Det här med makens föräldrar och deras briljanta idé att utesluta honom KAN ha triggat detta, precis som skrevs ovan; nu får han inga pengar alls. Tänker antagligen så här att om jag undanhåller testamentet så finns det inget jag kan göra. Inget som bevisar.

    Hur närig och ful får en människa vara? Jag har tillbringat sedan tonåren och hela mitt vuxna liv men honom
    Mina föräldrar har alltid ställt upp på honom och oss här. Hjälp till med barnen och praktiskt och ekonomiskt och varit snälla. Så gör han så här?
    Man pratar om psykopater ?


    Jag vet inte om han är psykopat. Men närig och självisk.
    Massor med kramar till dig.
  • Anonym (Besviken)

    Nej naturligtvis ska man inte använda det ordet till höger o vänster. Men någon form av empatibrist har han ju. Självisk är han utan tvekan.

  • Anonym (....)
    Anonym (Lisa) skrev 2016-07-03 13:40:27 följande:

    Du har fel. Givetvis får pappans alla barn en lika stor del efter honom. Dock får de gemensamma barnen vänta på den delen tills mamman också dör om de är gifta.


    Nej, de får inte alla lika stor del. Särkullebarnen får ut sitt arv med en gång medans de gemensamma får väna vilket innebär att att de får mindre del.

    Kan också bli så att huset etc måste säljas för att särkullebarnen ska få sitt arv.
  • asta66
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 14:15:23 följande:

    Nej naturligtvis ska man inte använda det ordet till höger o vänster. Men någon form av empatibrist har han ju. Självisk är han utan tvekan.


    Och dum som inte insåg att chansen att bli påkommen är ganska stor.
  • Anonym (Besviken)

    Självgoda människor underskattar ofta sina medmänniskor

Svar på tråden Min man gömde testamentet