• Anonym (Besviken)

    Min man gömde testamentet

    För fyra år sedan dog min pappa. Mamma har varit död sedan sex år och jag är enda arvingen . Sedan 2011 har jag och min varit gifta och tillsammans i nästan trettio år.

    När bouppteckningen efter pappa var klar fick jag ju givetvis hem allt bohag, möbler värdesaker och papper. Eftersom det kan vara känslomässigt påfrestande att ta i sådana saker som att rensa efter sina föräldrar har jag valt att ta det pö om pö. Jag ställde upp kartonger med viktiga papper på vinden, för bouppteckningen var ju klar.

    Mina föräldrar hade det ganska gott ställt och arvet är därefter. Min man har alltid varit insatt. Själv tjänar han ganska bra och kommer från familjeförhållanden där han så småningom kan vänta sig ganska mycket pengar. Eller inte..?

    Min pappa dog -12 och nästan samtidigt ringer min mans mor och upplyser honom om att han inte ska få mer än arvslotten och hans syskon resten. Såklart vi blev chockade bägge två. Obehagligt...
    I samma veva hittar jag ett testamente efter mina föräldrar och tänker att; " det gör ju ingen skillnad" allt var klart. Slarvigt nog läste jag inte igenom hela testamentet...(kommer till det)
    Jag visar detta för min man som inte heller läser utan bara reagerar med ett jaha.
    Förra hösten hade jag tillräckligt med energi att börja röja i mina föräldrars saker. Slängde sålde och sparade. Dessutom fick jag gå igenom alla pärmar och lådor med viktiga papper. Märkligt nog kunde jag inte hitta testamentet ...? Jag nämnde detta för mannen och sa att testamentet kanske låg någon annanstans på vinden. Då svarar han; " nej, där ligger det inte". Ok sa jag, hur vet du det. Han visste inte sa han , men han trodde inte det. Dock var det nåt i hans tonläge jag reagerade på. Som att han visste något ...
    Jag gick igenom hela vinden. Fortsatte ner i källaren och har undersökt hela huset från topp till tå. Ingenting. Igår hittade jag det. Det låg gömt på ett rätt omöjligt ställe i ett av min mans egna skåp.
    Läser igenom testamentet och konstaterar att det mina föräldrar lämnat efter sig var enskild egendom , han kommer inte åt det. Åtminstone om papperet finns. Han har alltså gömt undan mina föräldrars sista vilja...
    Idag har jag utan hans vetskap varit i kontakt med min bankman och lämnat originalet till henne. Nu är testamentet inlåst ordentligt på banken. Själv har jag fått kopior med hem.

    Jag har inte sagt ett ljud till min man. Däremot undrar jag vad det är för ett svin jag är gift med...
    Någon annan som varit med om något liknande ? Hur gick det isf sen?

  • Svar på tråden Min man gömde testamentet
  • Anonym (Lena)

    Just de saker som är värdefulla av sentilemtala skäl men inte av värdeskäl kan ts tänka lite extra på. Det inte alla vet är att man som gift och vid skilsmässan är ägare till sina saker. Bara det att vid delningen har maken/makan rätt till halva värdet. Kan vara bra att veta om just arvegods och kanske någon tavla/vas/porslin du fått av föräldrar, Dina tavlor du pratar om är ju enskild egendom. Men om de inte varit enskild egendom hade din man inte haft rätt till hälften av tavlorna, de är dina, och hade de tillsammans värderats till 8000kr hade han haft rätt till något av likvärdig värde eller att du kompenderar honom ekonomiskt vid delningen. Även privata saker skall undantas där man brukar räkna in smycken, kläder, slalomutrustning, cykel mm (om de inte är väldigt värdefulla) och manga tar ochså åt sidan det man fått som present. Allt som är inköpt för gemensamt bruk (köksredskap, soffor, tv, gräsklippare, bil mm) ska delas på.

  • Anonym (Gnu)

    [quote=76773432][quote-nick]Anonym (Skrämmande) skrev 2016-07-06 12:16:55 följande:[/quote-nick]Vad ska hon säga till honom i det här läget?[/

    Nä men mer lägga korten på bordet, säga som det är.

    Han hat ju heller aldrig fått förklara sin sida av det hela men det kanske inte är relevant.

    Det är väl inte speciellt nyttigt heller gå runt och konspirera, planera ensam i sitt huvud osv utan att blanda in den person det kretsar runt. Advokater skyddar och jobbar väl för sina klienter, låt dem sköta det.

    Sover ni fortf i samma säng om nätterna eller?

  • Anonym (A)

    I det här läget är det bäst att Ts tar det säkra för det osäkra och har allt klart för skilsmässa, speciellt som maken visat tendenser på töjbar moral och elakheter innan.

    Pratar hon med maken först, finns risk att han förstör saker för att jäklas eller gör henne eller barnet illa på något sätt.

    Verkar inte riktigt som Ts trivs i äktenskapet i övrigt heller, så det här är väl sista droppen.

    Skulle det visa sig att maken har en bra förklaring och Ts vill vara kvar i äktenskapet, behöver hon inte driva igenom skilsmässan.

  • sextiotalist
    Anonym (A) skrev 2016-07-06 12:39:04 följande:

    I det här läget är det bäst att Ts tar det säkra för det osäkra och har allt klart för skilsmässa, speciellt som maken visat tendenser på töjbar moral och elakheter innan.

    Pratar hon med maken först, finns risk att han förstör saker för att jäklas eller gör henne eller barnet illa på något sätt.

    Verkar inte riktigt som Ts trivs i äktenskapet i övrigt heller, så det här är väl sista droppen.

    Skulle det visa sig att maken har en bra förklaring och Ts vill vara kvar i äktenskapet, behöver hon inte driva igenom skilsmässan.


    Jag tänkte detsamma, det är ingen normal funtad man hon lever med. Så i ts fall så är det nog det bästa att ha allt förberett och säkrat innan hon pratar med honom. Även, som hon nu gjort, meddelat några som hon litar på.
    Det är ju den typen av män som kan bete sig väldigt irrationellt (så jag föreslår att ts inte är ensam när hon berättar detta).


  • Anonym (Gnu)
    sextiotalist skrev 2016-07-06 12:46:27 följande:

    Jag tänkte detsamma, det är ingen normal funtad man hon lever med. Så i ts fall så är det nog det bästa att ha allt förberett och säkrat innan hon pratar med honom. Även, som hon nu gjort, meddelat några som hon litar på.

    Det är ju den typen av män som kan bete sig väldigt irrationellt (så jag föreslår att ts inte är ensam när hon berättar detta).


    Ja, jag håller faktiskt med om det med. Tänkte mer att hon kan lämna över det till super advokat istället, normalt skönt lämna över och slippa ta på sig så mycket psykiskt som detta måste innefatta, istället för att gå runt som hon gör nu samt skriva fl tråd.. Men hon kanske är helt okej med det.
  • sextiotalist
    Anonym (Gnu) skrev 2016-07-06 12:50:31 följande:
    Ja, jag håller faktiskt med om det med. Tänkte mer att hon kan lämna över det till super advokat istället, normalt skönt lämna över och slippa ta på sig så mycket psykiskt som detta måste innefatta, istället för att gå runt som hon gör nu samt skriva fl tråd.. Men hon kanske är helt okej med det.
    Nu är det semestertider, det kanske inte gå att få tag på en advokat bara sådär och det är inte alls fel att bolla tankegångar såhär på FL, för att få tips, råd och lite nya infallsvinklar.
    Dessutom är det ofta något som måste växa fram och även strukturera tankarna.
  • Plupp73
    Anonym (Gnu) skrev 2016-07-06 12:50:31 följande:

    Ja, jag håller faktiskt med om det med. Tänkte mer att hon kan lämna över det till super advokat istället, normalt skönt lämna över och slippa ta på sig så mycket psykiskt som detta måste innefatta, istället för att gå runt som hon gör nu samt skriva fl tråd.. Men hon kanske är helt okej med det.


    Jag tycker ärligt talat att FL inte är så dumt så länge det får förbli seriösa diskussioner, och om folk håller en trevlig ton. Man kan hinna få.olika perspektiv åtminstone.....
  • Anonym (Tess)

    Om du är smart så säger du att du verkligen vill ha något du vet att han vill ha. Då kan du ha den saken som en sån du ger efter på ;). Ha gärna några såna....skämt å sido. Givetvis delar man det gemensamma. Sen finns det vissa saker man har svårt att skiljas från. Men i slutändan är det ju bara saker. Angående ditt arv förstår jag dig fullständigt. Fattar inte hur han kunde göra sådär.

  • Anonym (Besviken)

    Nej man kan ju undra? Återigen, det är sånt man läser om.
    Jag tror det är en kortslutning på honom någonstans ...verkar sakna empati totalt. Det känns som att den enda "smärta" han har förmåga att känna är sin egen ?

    Jag går OT med ett i tiden nära liggande exempel.
    För tre veckor sedan dog vår katt. Hon var nästan 15 år men till synes frisk. Jag hittade henne död i trädgården. Fick senare veta att hon hade dött i sömnen.
    I sig är det chockartat och hemskt på alla sätt o vis. Var så fäst vid den lilla katten. Fick lägga kroppen i en filt och påse och frampå eftermiddagen åkte jag och barnen till djurkliniken där vi tog ett värdigt farväl och beställde kremering och urna.
    Mannen får veta vad som hade hänt och reagerar med oj! Va? Vad? Men inte mycket mer.
    Det var som ni säkert förstår en hemsk dag. Vi var hemma cirka tjugo min innan mannen kom hem och jag blev bara sittande vid köksbordet. Själsligt trött liksom.
    Mannen kommer hem och frågar hur det gick hos veterinären. Sedan får han se kvittot och genast drar det igång.
    -vad fan!!! Har du betalat 1.100 ??
    Beställning av urna o kremering är inte gratis men jag ville avsluta på det viset och alla mina hundar har jag låtit kremera.
    - ärligt talat du kunde grävt ner katten(?) i trädgården helt gratis?!!
    Sedan undrar han varför jag inte börjat med middagen

  • Anonym (Margit)

    Hur går det för dig?
    Har du pratat med advokat?
    Lycka till!

Svar på tråden Min man gömde testamentet