Anonym (Mammas5åring)

Äldre 16 Jul 13:03

58 svar

'Dottern' född i fel kropp?

Hejsan!

Jag har ett litet spännande, ja vad säger man? Ett problem är det ju inte. Vill nog mest hitta andra föräldrar med liknande erfarenheter!

Visst kan det väl än kanske vara en fas men om det inte är det vill vi göra det rätt!

Har en underbar liten L, som är född som en flicka. Hon har sedan deygt 1 års ålder avskytt allt som är 'flickigt', såsom klänningar, dockor o liknande.

Älskar bilar, traktorer, motorer, fart och fläkt. Det "typiska pojkiga". Inget mer med det, barn leker med vad de vill.

Sen hon var strax över 3 år började hon kalla sig för pojke, vid några tillfällen där vi skulle prova, "ifrågasatte" vi detta, t ex, "har pojkar snopp eller snippa, vad har du då, osv"

Hon själv ser inga problem, (älskar barns uppfinningsrikedom)

"Mamma, jag är en pojke med snippa."

Inget mer med det helt enkelt.nu börjar hon mer och mer ifrågasätta varför hon inte går på pojkarnas toalett och såna "praktiska" saker.

Tror hon känner nån form av press också, då hon börjar säga pojkflicka, men när man frågar vill hon bara vara pojke.

vi rättar henne absolut inte, vi säger varken det ena eller det andra, hon själv vet bäst vad hon vill kalla sig.

(Ja jag vet att jag säger hon, vet liksom inte vad jag ska säga, har frågat nångång men inte fått svar av henne)

Är ni fler föräldrar med barn som har "mottsatt kön"/ eller kanske obestämt kön? Finns det någon bra facebook grupp eller så. Det finns en helt ny värld som jag vill lära mig.

L fyller snart 5 år.

Anonym (Pojkflicka)

Äldre 16 Jul 16:32

#11

Anonym (J) skrev 2016-07-16 15:24:54 följande:

Även ni personligen alltis varit pojkflickor som yngre och kommit fram till att ert kön inte är så viktigt för er, så innebär inte det att det inte är viktigt för andra. Vissa personer vill verkligen ha en definierad könstillhörighet, även om den inte är samma som de könsorgan de föddes med, medan vissa inte bryr sig nämnvärt eller alls.

Om nu TS barn verkligen känner sig som en pojke så gör barnet det. Det kan vara en fas och barnet växer upp och känner att flicka är rätt tillhörighet eller att barnet inte bryr sig som vissa utav er. Eller så är det inte en fas och då känner sig verkligen barnet sig som en pojke och vill bli betraktad som pojke och inte pojkflicka. Oavsett hur TS barn känner sig nu eller senare i livet måste ju detta respekteras :)

Ja, fast jag tycker det är viktigt att sträva efter att barn (och vuxna för den delen) inte känner sig tvingade in i att definiera sig som ett visst kön. Det kan leda till så mycket onödigt lidande och risker.

Jag tycker ofta det glöms bort i strävan att låta ett barn få vara vem den vill. Att man faktiskt inte behöver fokusera på pojke eller flicka.

Man är född på ett visst sätt helt enkelt. Man ser inte alltid ut som man vill, men man duger iaf. Är man kort får man acceptera det även om man önskade att man var lång. Vissa saker är enkla att förändra, typ hårfärg. Andra går inte att förändra, typ längd.

Sedan finns det de saker som går att förändra men derbyt svårt och medför risker. T.ex. kön, men även olika 'skönhetsdefekter'. Allt som kräver medicinska och kirurgiska ingrepp bör givetvis undvikas om det går.

Anonym föräldraledig

Äldre 16 Jul 16:46

#12

Ta kontakt med RFSL, de har många stödgrupper för föräldrar, det det finns mycket tips och råd att få!

Utflykt i verkligheten

Äldre 16 Jul 16:53

#13

Anonym föräldraledig skrev 2016-07-16 16:46:23 följande:

Ta kontakt med RFSL, de har många stödgrupper för föräldrar, det det finns mycket tips och råd att få!

Mycket bra tips!

Ts, utöver det så skulle du kunna skicka mig ett PM om du skulle vilja ha kontakt med några killar som föddes med tjejkroppar. Jag känner ett helt gäng!

Anonym (J)

Äldre 16 Jul 16:59

#14

Anonym (Pojkflicka) skrev 2016-07-16 16:32:30 följande:

Ja, fast jag tycker det är viktigt att sträva efter att barn (och vuxna för den delen) inte känner sig tvingade in i att definiera sig som ett visst kön. Det kan leda till så mycket onödigt lidande och risker.

Jag tycker ofta det glöms bort i strävan att låta ett barn få vara vem den vill. Att man faktiskt inte behöver fokusera på pojke eller flicka.

Man är född på ett visst sätt helt enkelt. Man ser inte alltid ut som man vill, men man duger iaf. Är man kort får man acceptera det även om man önskade att man var lång. Vissa saker är enkla att förändra, typ hårfärg. Andra går inte att förändra, typ längd.

Sedan finns det de saker som går att förändra men derbyt svårt och medför risker. T.ex. kön, men även olika 'skönhetsdefekter'. Allt som kräver medicinska och kirurgiska ingrepp bör givetvis undvikas om det går.

Som jag skrev tidigare så finns det de personer som finner könstillhörighet och definition väldigt viktigt. Många av dessa är just transpersoner som känner att de fötts med fel kropp. Självklart kan man sträva efter att det inte bör vara så viktigt t.ex. så att barn inte ska fastna i könsroller och stereotyper på ett sätt att de mår dåligt utav det men är det viktigt med könstillhörighet för en människa, det inkluderar även barn, får man helt enkelt respektera det och människans önskan om tillhörighet.

Dessutom är det viktigt att skilja på könstillhörighet/identitet och vilka fysiska könsorgan en person har. Det finns många män med fittor och många kvinnor med kukar. Bara för att man har en annan könstillhörighet och önskar bli betraktad som sin mentala könsidentitet så behöver inte det betyda att man vill ta de risker som en fysisk könskorrigering innebär.

cosinus

Äldre 16 Jul 21:26

#15

Anonym (J) skrev 2016-07-16 16:59:45 följande:

Som jag skrev tidigare så finns det de personer som finner könstillhörighet och definition väldigt viktigt. Många av dessa är just transpersoner som känner att de fötts med fel kropp. Självklart kan man sträva efter att det inte bör vara så viktigt t.ex. så att barn inte ska fastna i könsroller och stereotyper på ett sätt att de mår dåligt utav det men är det viktigt med könstillhörighet för en människa, det inkluderar även barn, får man helt enkelt respektera det och människans önskan om tillhörighet.

Dessutom är det viktigt att skilja på könstillhörighet/identitet och vilka fysiska könsorgan en person har. Det finns många män med fittor och många kvinnor med kukar. Bara för att man har en annan könstillhörighet och önskar bli betraktad som sin mentala könsidentitet så behöver inte det betyda att man vill ta de risker som en fysisk könskorrigering innebär.

Det här är intressant, har ingen aning om definitionerna är eg men för mig är kön enbart fysiskt.

Typ så här, i botten har vi en människa, en homo sapiens. Denne kan ha könskromosomer xx eller xy (ja vi skippar fallet med felaktiga kromosomuppsättningar för enkelhetens skull). Det påverkar om det blir en kvinna eller en man. Sen kan alla människor ha olika egenskaper, intressen känslor o s v. Säger man att något är manligt så gör man genast en djävligt grov generalisering på typ 50% av jordens befolkning. Vad man än säger kan man ge sig tusan på att ett rätt stort antal personer kommer att falla utanför ramen. Finns liksom inget förutom det rent fysiska som stämmer över alla religioner, länder, kulturer o s v.

Likaså om man säger att något inte är manligt så kommer ett rätt stort antal ändå att passa in på det p g a den individuella variationen.

Jag kan inte komma på något enda icke fysiskt relaterat som jag skulle säga är kvinnligt eller manligt. Därmed kan jag verkligen inte förstå hur man kan säga att man har en mental könstillhörighet (oavsett om den stämmer med ens fysiska kön) för exakt vad är det man ska känna då?

Jag vet att det finns de som från tidig ålder hävdar att de borde fötts som det motsatta könet. Jag respekterar det och de individerna även om jag inte förstår. Men jag tror också att det i de flesta fall bottnar i de olika förväntningar som omgivningen har på de olika könen. Och då tror jag man gör bäst i att ifrågasätta vad vi förväntar oss av varandra.

Så jag menar inte att en 5-åring inte kan känna sig som det motsatta könet men jag tror inte på att börja i den ändan att anta att det faktiskt är så utan resonera mycket, ha respekt för vad barnet känner och ta det från där. Antar man direkt att barnet ska vara (i det här fallet) pojke så hamnar det på nytt i ett fack som det kanske senare inte upptäcker sig bekväm med heller.

Anonym (Mammas5åring) Trådstartaren

Äldre 17 Jul 01:17

#16

Tack för många bra svar!

Till de svar om pojkflickor och få vara den L är, jag önskar att det vore så lätt, men vad säger jag i frågan om varför L och storebror inte går på samma toalett? "Nej du måste gå på den här för att du har en snippa?"

När barnen frågar om L är en flicka eller pojke? Varför L "ser ut som en pojke"?

Eftersom L själv börjat benämna sig som pojke uppstår ju frågorna, att fråga varför L känner sig som en pojke är väldigt svårt.. Varför känner jag mig som en flicka? Jag har ingen aning? Jag bara är en kvinna. L bara är en pojke.. Det går inte att förklara varför, speciellt inte bär man är 4,5 år, ännu mindre när man är 3 som hon var då L började kalla sig för pojke.

Det känns även väldigt svårt att diskutera detta, då L är så liten, och man inte på något sett vill påverka åt något håll, tänk om man uttrycker sig galet vilket ger skuldkänslor.

L har ju redan börjat anpassa för att kunna gå på "tjejernas" toalett genom att börja kalla sig för en killtjej. När det blev så tydligt att det är för att kunna gå på toaletten känns det fel.

Hen vill inte gå in med mig och sin syster på tjejernas. Hen vill gå med sin bror och pappa på pojkarnas.

Ska absolut kolla upp rfsl! jättebra!

En del av mig önskar att L växer ifrån detta, inte för min skull, jag vill ha mitt lilla L, men jag är lite rädd över vad som väntar, i hennes liv och uppväxt, om hen vill byta kön, släkt tror jag absolut ingen skulle bry sig, men vänner, i skolan, i tonåren....

Tänk om man bara kunde få vara precis som man är.

Hundlilja

Äldre 17 Jul 11:33

#17

fpes.se/anhorig/

RFSL har transanhöriggrupper

Hoppas att ni hittar någon bra kontakt, och vad bra att ni är så tillåtande!

Anonym (Pojkflicka)

Äldre 17 Jul 11:42

#18

Anonym (Mammas5åring) skrev 2016-07-17 01:17:16 följande:

Tack för många bra svar!

Till de svar om pojkflickor och få vara den L är, jag önskar att det vore så lätt, men vad säger jag i frågan om varför L och storebror inte går på samma toalett? "Nej du måste gå på den här för att du har en snippa?"

När barnen frågar om L är en flicka eller pojke? Varför L "ser ut som en pojke"?

Eftersom L själv börjat benämna sig som pojke uppstår ju frågorna, att fråga varför L känner sig som en pojke är väldigt svårt.. Varför känner jag mig som en flicka? Jag har ingen aning? Jag bara är en kvinna. L bara är en pojke.. Det går inte att förklara varför, speciellt inte bär man är 4,5 år, ännu mindre när man är 3 som hon var då L började kalla sig för pojke.

Det känns även väldigt svårt att diskutera detta, då L är så liten, och man inte på något sett vill påverka åt något håll, tänk om man uttrycker sig galet vilket ger skuldkänslor.

L har ju redan börjat anpassa för att kunna gå på "tjejernas" toalett genom att börja kalla sig för en killtjej. När det blev så tydligt att det är för att kunna gå på toaletten känns det fel.

Hen vill inte gå in med mig och sin syster på tjejernas. Hen vill gå med sin bror och pappa på pojkarnas.

Ska absolut kolla upp rfsl! jättebra!

En del av mig önskar att L växer ifrån detta, inte för min skull, jag vill ha mitt lilla L, men jag är lite rädd över vad som väntar, i hennes liv och uppväxt, om hen vill byta kön, släkt tror jag absolut ingen skulle bry sig, men vänner, i skolan, i tonåren....

Tänk om man bara kunde få vara precis som man är.

Men hon får vara precis som hon är!! Hon har en snippa, hon är en flicka! Men hon får se ut precis som hon vill utöver det! Hon får klä sig som hon vill, leka med vad hon vill, umgås med vem hon vill. Osv...

Det är ju detta som är viktigt att ni lär henne! Att könet i sig är oviktigt. Att hon är unik. Och underbar som hon är. Att det är bestämt att man går på en viss toalett bara för att man har en snippa, men att man inte behöver bete sig på eller känna på ett visst sätt bara för det. Din flicka kan göra precis vad som helat i livet, hon väljer själv!

Men lär henne för allt i världen inte att hon är född i 'fel kropp'. Lär henne istället att hennes kropp är perfekt oavsett den ser ut!

cosinus

Äldre 17 Jul 12:08

#19

Anonym (Mammas5åring) skrev 2016-07-17 01:17:16 följande:

Tack för många bra svar!

Till de svar om pojkflickor och få vara den L är, jag önskar att det vore så lätt, men vad säger jag i frågan om varför L och storebror inte går på samma toalett? "Nej du måste gå på den här för att du har en snippa?"

När barnen frågar om L är en flicka eller pojke? Varför L "ser ut som en pojke"?

Eftersom L själv börjat benämna sig som pojke uppstår ju frågorna, att fråga varför L känner sig som en pojke är väldigt svårt.. Varför känner jag mig som en flicka? Jag har ingen aning? Jag bara är en kvinna. L bara är en pojke.. Det går inte att förklara varför, speciellt inte bär man är 4,5 år, ännu mindre när man är 3 som hon var då L började kalla sig för pojke.

Det känns även väldigt svårt att diskutera detta, då L är så liten, och man inte på något sett vill påverka åt något håll, tänk om man uttrycker sig galet vilket ger skuldkänslor.

L har ju redan börjat anpassa för att kunna gå på "tjejernas" toalett genom att börja kalla sig för en killtjej. När det blev så tydligt att det är för att kunna gå på toaletten känns det fel.

Hen vill inte gå in med mig och sin syster på tjejernas. Hen vill gå med sin bror och pappa på pojkarnas.

Ska absolut kolla upp rfsl! jättebra!

En del av mig önskar att L växer ifrån detta, inte för min skull, jag vill ha mitt lilla L, men jag är lite rädd över vad som väntar, i hennes liv och uppväxt, om hen vill byta kön, släkt tror jag absolut ingen skulle bry sig, men vänner, i skolan, i tonåren....

Tänk om man bara kunde få vara precis som man är.

Men i den åldern är det ju bara att låta henne gå med pappa/storebror. Finns väl ingen anledning att neka en 4-åring det?

Mina barn har också haft funderingar kring omklädningsrum och vi har helt enkelt sagt att små snippor och snoppar får välja själv. De stora får inte välja. Och ja när jag tänker efter är det nog precis så jag förklarat det för ena sonen hade extremt svårt att fatta vad som var flicka/pojke/han/hon. Han bara slumpade ut det till folk hela dagisperioden och kallade morfar för hon, undrade om mormor hade snopp o s v. Så det blev enklast att bara förklara med det fysiska vilket möjligen skulle tilltala ditt barn mer eftersom hon säger sig vara pojke men dock med snippa.

Iaf så har de frågat vidare varför man måste gå på olika ställen och jag har sagt något i stil med att det bara är så. En del med stora snippor eller snoppar tycker det är pinsamt och jobbigt att vara med andra som inte har samma. Då har barnen skrattat och tyckt det varit lite fånigt och sen accepterat det ungefär som att man måste ha sockar på lekland. De har tyckt det varit tråkigt att vi inte kan byta om ihop men vi har gemensamt konstaterar att det är ju tur vi är här för att bada och inte byta om. Nu är vi snabba så syns vi snart i badet.

Men som sagt under skolåldern låt henne välja, min 8-åring valde ofta att gå med mig när han var lite mindre och då tog mannen yngsta tjejen.

Om hon inte växer från det utan det fortfarande känns helt fel när hon är så stor att det inte är ok att gå med pappa kan jag inte tänka mig att det skulle varit en nackdel att låta henne hållas medans det går.

Anonym (fastern)

Äldre 17 Jul 12:14

#20

Anonym (Pojkflicka) skrev 2016-07-17 11:42:42 följande:

Men hon får vara precis som hon är!! Hon har en snippa, hon är en flicka! Men hon får se ut precis som hon vill utöver det! Hon får klä sig som hon vill, leka med vad hon vill, umgås med vem hon vill. Osv...
Det är ju detta som är viktigt att ni lär henne! Att könet i sig är oviktigt. Att hon är unik. Och underbar som hon är. Att det är bestämt att man går på en viss toalett bara för att man har en snippa, men att man inte behöver bete sig på eller känna på ett visst sätt bara för det. Din flicka kan göra precis vad som helat i livet, hon väljer själv!
Men lär henne för allt i världen inte att hon är född i 'fel kropp'. Lär henne istället att hennes kropp är perfekt oavsett den ser ut!

Man behöver inte lära någon att dom är född i fel kropp. Dom som är det vet det själva redan som små barn. Tillhör man kategorin som faktiskt är född i fel kropp är tyvärr könet viktigt. Om du har snippa eller stopp styr mer än man anar om hur man blir behandlad och hur man förväntar bete sej. Självklart måste man hjälpa dom här barnen att utvecklas i den riktning dom önskar utan att försöka styra in dom i manligt och kvinnligt. Lätt är det inte och långt i från alla mår bra av att vara en man med utvecklade bröst och snippa.

'Dottern' född i fel kropp?

INNEHÅLL