'Dottern' född i fel kropp?

Jag har länge tänkt start en likadan tråd, vad bra att du finns TS. 

Vi har en snart åttaåring hemma som läääänge kämpat på med liknande känslor. Är så svårt att få ut allt hon vi känner i text men ska försöka. 

Hon har så länge hon kunnat prata känt sig "annorlunda" och "fel". Det är en tjej som håller mycket känslor inombords, är tystlåten och känslig. Jag och dottern har bra kontakt, brukar ha vad hon kallar "pratstunder" där hon efter mycket fiskande och lirkande hon öppnar upp sig för mig. 

Hon lever som tjej idag. Vi har pratat mycket om saken. Hon vill prova leva som kille. Anledningen till varför har varierat genom åren, ibland har hon önskat vara kille pga att "de har snyggare hår" eller "coolare kläder". 
Vi som föräldrar har mer försökt uppmuntra henne som individ mer än kön. Hon har vid såna önskningar fått klippa håret kortare eller välja köpa kläder som hon (från andra!) lärt sig vara "killkläder". 
Vi har alltid förklarat för henne att vi inte anser det finns tjej- eller killkläder, utan kläder. Vi försöker uppmuntra att hon kan vara/ha på sig/tycka om vad hon vill, hon är en bra xxxxx (hennes namn) och inte en tjej eller kille. 
Det har fungerat bra tills hon började skolan. Där fick hon lära sig att det var något fel på henne. Där fick hon höra att hon hade "kill-skor" och tyckte om fel saker (superhjältar exempelvis och inte prinsessor). 

Vi är i nuläget på jakt efter att få kontakt med kunnig hjälp i området, men det är svårt då vi ej bor i närheten av någon storstad. Känner tyvärr inte heller mycket stöd från skolan. De upplever att de arbetar med ett genustänk, men att de ej kan styra vad de andra barnen lär sig hemma. Oj, vad vi önskar att alla kunde få lära sig hemma att alla är bra som de är och inte behöver passa i mallar...

Bara för någon vecka sedan blev jag väldigt förvånad då dottern kommit längre i sina tankar än jag trodde. Hon har tänkt ut ett nytt namn som hon ska ha "när hon ska bli kille". 

Saker jag funderar på:
- Är det fel att försöka skjuta upp det här testet hon vill göra tills hon blir äldre? Är rädd att hon blir stämplad för alltid genom att prova vara kille. Läste ett tips på nätet att hålla könsfrågan så neutral som möjligt tills puberteten startas. 

- Kan det vara en fas? När jag senast frågade lite varför hon vill vara kille var svaret "för att få ha badshorts på stranden" och "kalsonger är mycket snyggare än trosor" (Förresten, ska jag köpa kalsonger till henne? Är rädd att hon blir ännu mer retad) 

Jag blir bara mer och mer rädd för psykisk ohälsa i hennes liv. Min släkt har mycket exempel på ångestproblematik, depressioner och till och med suicider. Jag ser med hennes känsliga personlighet och benägenhet att bära allt inom sig stora risker för ovannämnda när man dessutom lägger till en identitetskris! 
Önskar hjälpa henne, men vet inte hur! 

Mamman: nej jag skulle inte vänta. Puberteten kommer snart och det är lättast om en inte hinner komma in i puberteten.

Till mamman och TS:
Jag är med i en bra facebookgrupp. Skicka PM om intresse.

Men även flickor kan väl tycka om traktorer och ogilla klänningar? Det är väl inget som pojkar har ensamrätt till? Anledningen till att hon säger att hon är pojke är väl just det, hon tror att flickor måste gilla dockor och vara stillsamma och lugna. Lär henne istället att alla får gilla vilka saker/kläder de vill.

det vara så att hon säger att hon är en pojke pga att hon leker med bara "killsaker" Det är ju så inpyrt att man är antingen eller om man vill leka med bilar så är man en kille vill man leka med dockor så är man en tjej. Det är ju så synd för man kan leka med vad man vill utan att vara tvungen att säga att jag är en pojkflicka eller pojke eller flicka.
Min dotter har heller aldrig velat leka med dockor. Alla har köpt dockor till henne när hon var liten. hon kanske petade någon gång på dem men de låg bara i lådan. Hon började också säga att hon är en kille osv för att hon inte lekte med dockor. Men hon lekte aldrig med bilar heller eller typiska kill leksaker. Honvar bara aktiv och sprang runt istället och spelade mycket boll. När hon blev runt 6år och såg att andra tjejer också spelade fotboll osv så har hon mer eller mindre slutat med det. Alla ska kategoriseras in i kön beroende på vad de gillar att göra. Klart att små små barn kan bli förvirrade.

Jag tycker bara att det är bättre att lära barnen att trivas med sig själva så som de ser ut och har fötts så de inte går och blir heldeprimerade pga att de fötts i fel kön eller har fötts med för små bröst eller för stor näsa eller whatever.

Bättre att ge dem stort självförtroende så de isf orkar med att leva livet i sin kropp som den är.

Givetvis kan även flickor gilla traktorer och avsky klänningar, lillasyster älskar bilar precis som de flesta barn gör.

L leker mest med flickor på förskolan och även hemma, hon kan klä ut sig till prinsessa i på förskolan utan beskymmer när de leker "klä ut" lekar.

Hon har vart nästan hatisk mot allt som symboliserar de "typiska tjejiga" och tvärvägrat t ex rosa. Nu däremot kan hon ha rosa kläder/använda rosa pärlor t ex.

Vi försöker lära henne att en färg är en färg, varken pojkig eller flickig. Att pojkar såväl som flickor kan ha klänning.

Hon har klätt sig till 90% "pojkigt" sen hon var 2 år och även familjen köper presenter över vad L tycker om och inte vad "flickor" tycker om.

Givetvis får hon byta om med pappa då möjligheten finns.

Vi känner oss inte särskilt "accepterande" på det sättet många berämmer oss för, utan tycker snarare det är sjukt hur man kan försöka tvinga på barnet något. Vi ser på Ls behov som den L är. Inte för vad vi tycker L ska vara.