Adoptera bort sitt barn

Allvarligt talat Ts så hoppas jag att du tänker om ordentligt.

Det finns brist på adoptionsfamiljer, socialtjänsten går under av att det är brist på familjehem. Hundratals barn lever dagligen i Sverige och bara väntar på att få komma till ett stadigvarande hem och familj. Många många barn lever under bedrövliga omständigheter och är i akut behov av att komma ifrån dysfunktionella familjer, men de kan inte för det saknas godkända familjer.

Och du vill föda ett barn du inte vill ha som ändå har en fungerande familj, kärlek och omvårdnad,.. du har bara inte lust.... ?

Och om syskonen får reda på att deras yngre syster eller bror blev dödad av sina egna föräldrar eftersom de inte hade lust att ha fler barn. Hur tror du det skulle få dem att må? Att samma öde hade kunnat drabbats dem men de hade turen att bli till då det passade deras föräldrar.

Och om syskonen får reda på att deras yngre syster eller bror blev dödad av sina egna föräldrar eftersom de inte hade lust att ha fler barn. Hur tror du det skulle få dem att må? Att samma öde hade kunnat drabbats dem men de hade turen att bli till då det passade deras föräldrar.

Ni ska inte lämna ert barn för adoption för att vara snälla mot ett barnlängtande par, utan för att det känns som det rätta för er och barnet.

I Sverige kan man välja att göra en s k "öppen adoption" där man som bioföräldrar har kontakt under uppväxten med barn och ny familj. Det hänger dock på adoptivföräldrarnas önskan och vilja, även om man kommer överens om det kan de framöver ändra inställning och neka fortsatt kontakt. I ert fall, om ni beslutar om adoption, skulle jag förorda att INTE ha en öppen adoption. Detta p g a de tidigare barnen, Det kan vara oerhört svåra känslor att hantera i ung ålder, att det fanns två barn som ni tog hand om men det tredje ville ni inte ha i familjen. Barnet kommer ändå att ha rätt att veta vem ni är vid myndig ålder OM h*n vill men då är det förhoppningsvis i så fall lättare att hantera och bearbeta.

Det finns ingen öppen adoption i Sverige

Det finns ingen öppen adoption i Sverige

Tack så mycket för alla era svar! Jag har precis fått reda på att jag är gravid, så detta är absolut inte genomtänkt över huvudtaget. Jag blev bara så oerhört känslosam över tanken på abort, och fick då "idén" att det faktiskt finns många andra familjer som skulle kunna ge denna lilla ett underbart och kärleksfullt hem.

Utan att ha tänkt grundligt på det så inser jag att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar över att lämna ett barn till en annan familj, samtidigt som jag skulle känna någon slags lycka över att veta att denna lilla skulle få komma till ett hem där man längtat efter ett barn länge.

Men nej, med största sannolikhet kommer jag att komma fram till att jag aldrig skulle klara av det ändå.

Är det självisk? Att abortera ett blivande barn, bara för att jag inte klarar av att lämna den till en annan familj- som verkligen både kan och framför allt vill ha ett barn?

Jag har ingen drastisk eller sorglig historia att berätta angående att jag inte vill ha fler barn.

Utan det är helt enkelt bara så att jag har mina 2. Och jag älskar dom så oändligt mycket. Och det känns som att dom får så lite tid med sina föräldrar som det är med heltidsjobb och dylikt. Min stora flicka på 4 år har tyvärr också fått stått vid sidan mycket då hennes 2 åriga bror är väldigt krävande, och har varit sedan hans födelse. Får vi ännu en bebis så kommer kanske det fortsätta ett par år till.

Jag vill att det ska vara hennes tur nu, utan att behöva dela sina föräldrar med ännu en bebis Jag vill ge dom båda allt jag har nu, dom är det viktigaste i mitt liv.

Tack så mycket för alla era svar! Jag har precis fått reda på att jag är gravid, så detta är absolut inte genomtänkt över huvudtaget. Jag blev bara så oerhört känslosam över tanken på abort, och fick då "idén" att det faktiskt finns många andra familjer som skulle kunna ge denna lilla ett underbart och kärleksfullt hem.

Utan att ha tänkt grundligt på det så inser jag att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar över att lämna ett barn till en annan familj, samtidigt som jag skulle känna någon slags lycka över att veta att denna lilla skulle få komma till ett hem där man längtat efter ett barn länge.

Men nej, med största sannolikhet kommer jag att komma fram till att jag aldrig skulle klara av det ändå.

Är det självisk? Att abortera ett blivande barn, bara för att jag inte klarar av att lämna den till en annan familj- som verkligen både kan och framför allt vill ha ett barn?

Jag har ingen drastisk eller sorglig historia att berätta angående att jag inte vill ha fler barn.

Utan det är helt enkelt bara så att jag har mina 2. Och jag älskar dom så oändligt mycket. Och det känns som att dom får så lite tid med sina föräldrar som det är med heltidsjobb och dylikt. Min stora flicka på 4 år har tyvärr också fått stått vid sidan mycket då hennes 2 åriga bror är väldigt krävande, och har varit sedan hans födelse. Får vi ännu en bebis så kommer kanske det fortsätta ett par år till.

Jag vill att det ska vara hennes tur nu, utan att behöva dela sina föräldrar med ännu en bebis Jag vill ge dom båda allt jag har nu, dom är det viktigaste i mitt liv.

Tack så mycket för alla era svar! Jag har precis fått reda på att jag är gravid, så detta är absolut inte genomtänkt över huvudtaget. Jag blev bara så oerhört känslosam över tanken på abort, och fick då "idén" att det faktiskt finns många andra familjer som skulle kunna ge denna lilla ett underbart och kärleksfullt hem.

Utan att ha tänkt grundligt på det så inser jag att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar över att lämna ett barn till en annan familj, samtidigt som jag skulle känna någon slags lycka över att veta att denna lilla skulle få komma till ett hem där man längtat efter ett barn länge.

Men nej, med största sannolikhet kommer jag att komma fram till att jag aldrig skulle klara av det ändå.

Är det självisk? Att abortera ett blivande barn, bara för att jag inte klarar av att lämna den till en annan familj- som verkligen både kan och framför allt vill ha ett barn?

Jag har ingen drastisk eller sorglig historia att berätta angående att jag inte vill ha fler barn.

Utan det är helt enkelt bara så att jag har mina 2. Och jag älskar dom så oändligt mycket. Och det känns som att dom får så lite tid med sina föräldrar som det är med heltidsjobb och dylikt. Min stora flicka på 4 år har tyvärr också fått stått vid sidan mycket då hennes 2 åriga bror är väldigt krävande, och har varit sedan hans födelse. Får vi ännu en bebis så kommer kanske det fortsätta ett par år till.

Jag vill att det ska vara hennes tur nu, utan att behöva dela sina föräldrar med ännu en bebis Jag vill ge dom båda allt jag har nu, dom är det viktigaste i mitt liv.

Allvarligt talat Ts så hoppas jag att du tänker om ordentligt.

Det finns brist på adoptionsfamiljer, socialtjänsten går under av att det är brist på familjehem. Hundratals barn lever dagligen i Sverige och bara väntar på att få komma till ett stadigvarande hem och familj. Många många barn lever under bedrövliga omständigheter och är i akut behov av att komma ifrån dysfunktionella familjer, men de kan inte för det saknas godkända familjer.

Och du vill föda ett barn du inte vill ha som ändå har en fungerande familj, kärlek och omvårdnad,.. du har bara inte lust.... ?