Anonym (Ts)

Äldre 19 Jul 13:47

82 svar

Adoptera bort sitt barn

Jag har nyligen fått reda på att jag är gravid, embryot är bara några veckor gammalt.

Jag använder p-plåster så detta kom väldigt oväntat.

Jag har 2 underbara små barn, som jag älskar över allt annat! Lever tillsammans med deras pappa.

Varken han eller jag vill inte ha detta barnet, hur hemskt det än låter. Så en abort är inbokad i nästa vecka.

Har dock nu börjat fundera på hur det går till att adoptera bort ett barnet. Egentligen så tror jag att jag aldrig skulle klara av det.. Men, med rätt stöttning och hjälp så kanske det finns en möjlighet?

Men då till frågan, att adoptera bort mitt barn skulle ju givetvis inte vara för min egna skull, utan för det blivande barnets skull, och för dennes blivande föräldrar.

Låter ju lite galet, men skulle man hellre vara adopterad eller aborterad?

Men den stora anledningen till att jag funderar på detta är att jag som de flesta andra vet hur många ofrivilligt barnlösa det finns. Tänk vad lyckliga detta paret skulle kunna bli? Jag skulle kunna förverkliga deras högsta önskan. På bekostnad av mitt mående, för hur länge vet jag inte.

Men jag inser att det skulle vara fruktansvärt jobbigt psykiskt. Är det värt det?

(Jag/vi tänker inte behålla barnet, så det är inget alternativ).

Har ni några tankar som kanske skulle kunna hjälpa mig?

Anonym (Förstår inte)

Äldre 20 Jul 23:50

#61

Jag hade personligen valt att adoptera bort men det ärbara för jag inte tror på abort, att du/jag/någon beslutar att denna framtida människa inte ska få leva för det passar inte mitt/ditt liv just nu. Nej fyfan. Lite störande att se hur de flesta uppmuntrar abort i den här tråden. Usch!

Så för att du inte vill må dåligt över en adoption så ska detta framtida barn aldrig få uppleva livet?

Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 03:46

#62

Anonym (H) skrev 2016-07-20 12:58:33 följande:

Dom flesta som lever vill leva, det är inget unikt för adopterade men om dom hade blivit aborterade så hade du inte haft någon att fråga och ingen hade kunnat svara då embryo/foster inte har någon sådan vilja

Och jaha du känner levande människor (dvs. Dom som inte tagit livet av sig) och umgås inte med svårt psykiskt sjuka (dom som faktiskt önskar att dom hade blivit aborterade och inte fick ett bra liv som adopterade) det är ju representativt för alla adopterade.. skit i statistik och undersökningar då, du känner ju några och såklart blir de som för dom

Lätt för dig att säga vad du skulle gjort när du inte är i den situationen..

För det första har jag sån pass stor självkännedom att jag vet hur jag hade reagerat på nyheten att jag är adopterad. Jag har en mor som är alkoholist och har varit i tio år, hon väljer alkoholen trots att jag inte vill träffa henne då. Inte känner väl jag att JAG inte duger för det, trots att många andra barn till alkoholister känner så. För det andra tycker jag att det spelar stor roll att jag känner adopterade människor som är lyckliga och lever bra liv utan att klandra varken sig själva eller nån annan, eftersom det ju tyder på att det är fullt möjligt att ts barn får ett lyckligt liv. Det handlar naturligtvis mycket om hur saker och ting läggs fram, och vad för sorts människa det blir av barnet. Ett barn med god självkänsla, självkännedom och empati har goda förutsättningar att må bra och inte tycka sig själv vara sämre för att hen blev "bortvald". Ett osäkert barn som saknar förståelse och empati och bara ser sin egen olycka tar det säkert inte lika bra. Precis som ditt barn kanske har dålig självkänsla och därför klandrar sig själv för din skilsmässa eller andra saker som får hen att må dåligt (till exempel).

Anonym (Fia)

Äldre 21 Jul 06:44

#63

Anonym (Förstår inte) skrev 2016-07-20 23:50:42 följande:

Jag hade personligen valt att adoptera bort men det ärbara för jag inte tror på abort, att du/jag/någon beslutar att denna framtida människa inte ska få leva för det passar inte mitt/ditt liv just nu. Nej fyfan. Lite störande att se hur de flesta uppmuntrar abort i den här tråden. Usch!

Så för att du inte vill må dåligt över en adoption så ska detta framtida barn aldrig få uppleva livet?

Är man för fri abort så är det inte konstigt att man föredrar det framför adoption.

Anonym (phia)

Äldre 21 Jul 09:42

#64

Även om du har god självkännedom, enligt dig själv åtminstone, och känner lyckliga och tillfreds adopterade, så nej du vet inte hur du agerat och känt om du fått veta att du är adopterad. Din tro på att bara personer med brist på empati t ex skulle kunna få negativa känslor inför t ex vetskapen att biologiska föräldrarna tog hans om flera barn men lämnade bort en själv visar att du har dålig insyn i den känslomässiga och psykologiska aspekten av saken.

Därmed INTE sagt att barnet inte skulle kunna få ett gott liv efter adoptionen.

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 03:46:13 följande:

För det första har jag sån pass stor självkännedom att jag vet hur jag hade reagerat på nyheten att jag är adopterad. Jag har en mor som är alkoholist och har varit i tio år, hon väljer alkoholen trots att jag inte vill träffa henne då. Inte känner väl jag att JAG inte duger för det, trots att många andra barn till alkoholister känner så. För det andra tycker jag att det spelar stor roll att jag känner adopterade människor som är lyckliga och lever bra liv utan att klandra varken sig själva eller nån annan, eftersom det ju tyder på att det är fullt möjligt att ts barn får ett lyckligt liv. Det handlar naturligtvis mycket om hur saker och ting läggs fram, och vad för sorts människa det blir av barnet. Ett barn med god självkänsla, självkännedom och empati har goda förutsättningar att må bra och inte tycka sig själv vara sämre för att hen blev "bortvald". Ett osäkert barn som saknar förståelse och empati och bara ser sin egen olycka tar det säkert inte lika bra. Precis som ditt barn kanske har dålig självkänsla och därför klandrar sig själv för din skilsmässa eller andra saker som får hen att må dåligt (till exempel).

Anonym (Adopterad)

Äldre 21 Jul 12:36

#65

Anonym (phia) skrev 2016-07-21 09:42:34 följande:

Även om du har god självkännedom, enligt dig själv åtminstone, och känner lyckliga och tillfreds adopterade, så nej du vet inte hur du agerat och känt om du fått veta att du är adopterad. Din tro på att bara personer med brist på empati t ex skulle kunna få negativa känslor inför t ex vetskapen att biologiska föräldrarna tog hans om flera barn men lämnade bort en själv visar att du har dålig insyn i den känslomässiga och psykologiska aspekten av saken.

Därmed INTE sagt att barnet inte skulle kunna få ett gott liv efter adoptionen.

Som adopterad kan jag bara säga att FÅ adopterade pratar om jobbiga saker kring adoptionen med ickeadopterade. Jag hade säker kunnat vara en av "dagisfrökens" nära vänner och hon hade inte vetat ett smack. Adoptionskritiken börjar växa i Sverige inte minst genom böcker och artiklar. Den jobbiga sidan och mörka tankar diskuteteras oftast med andra adopterade med samma tankar i tex hemliga FB grupper. I Sverige är det otrolig tabu att som adopterad säga något negativt om sin adoption eftersom man förväntas vara tacksam eller jämförs med svenska barn som far illa vilket inte riktigt är jämförbart med tex utlandadopterade. Att som ickeadopterad sitta och skriva att "hade jag varit adopterad hade jag minsann känt si eller så" talar bara om hur otroligt okunnig personen är kring adopterade.

Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 13:09

#66

Anonym (phia) skrev 2016-07-21 09:42:34 följande:

Även om du har god självkännedom, enligt dig själv åtminstone, och känner lyckliga och tillfreds adopterade, så nej du vet inte hur du agerat och känt om du fått veta att du är adopterad. Din tro på att bara personer med brist på empati t ex skulle kunna få negativa känslor inför t ex vetskapen att biologiska föräldrarna tog hans om flera barn men lämnade bort en själv visar att du har dålig insyn i den känslomässiga och psykologiska aspekten av saken.

Därmed INTE sagt att barnet inte skulle kunna få ett gott liv efter adoptionen.

Man mår sämre om man har dålig självkänsla, är osäker, saknar empati och självkännedom. Det är inget jag bara hittat på, och om du tänker på det låter det nog ganska logiskt dessutom. Men jaja, vi kommer ändå inte komma överens så vad spelar det för roll.

Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 13:13

#67

Anonym (Adopterad) skrev 2016-07-21 12:36:06 följande:

Som adopterad kan jag bara säga att FÅ adopterade pratar om jobbiga saker kring adoptionen med ickeadopterade. Jag hade säker kunnat vara en av "dagisfrökens" nära vänner och hon hade inte vetat ett smack. Adoptionskritiken börjar växa i Sverige inte minst genom böcker och artiklar. Den jobbiga sidan och mörka tankar diskuteteras oftast med andra adopterade med samma tankar i tex hemliga FB grupper. I Sverige är det otrolig tabu att som adopterad säga något negativt om sin adoption eftersom man förväntas vara tacksam eller jämförs med svenska barn som far illa vilket inte riktigt är jämförbart med tex utlandadopterade. Att som ickeadopterad sitta och skriva att "hade jag varit adopterad hade jag minsann känt si eller så" talar bara om hur otroligt okunnig personen är kring adopterade.

Eller så har jag god självkännedom. Behöver inte veta något om hur adoption går till för att veta hur jag skulle reagera. Har varit med om så många "liknande" saker att jag vet hur jag reagerar i en sådan situation då man kan känna sig dålig, bortvald, oviktig osv. Tråkigt att du mår dåligt och känner att du förväntas vara tacksam. Visst kan det vara sant det du säger, men jag och mina nära vänner pratar om allt så jag tror att jag kan lita på vad de säger, särskilt som vi många gånger diskuterat just deras adoption väldigt ingående.

Det är min tro att adopterade barn kan få lyckliga liv, och jag tycker att ts borde adoptera bort. Det är min åsikt, så vi behöver egentligen inte diskutera vidare.

Anonym (phia)

Äldre 21 Jul 13:20

#68

Att man mår sämre med dålig självkänsla t ex är väl vanligt ja (bristen på empati kan få omgivningen att må dåligt i stället för en själv). Det har dock ganska liten bäring när det handlar om att tro att man vet hur man skulle känna i för en själv helt hypotetiska situationer med stor känslomässig laddning.

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 13:09:00 följande:

Man mår sämre om man har dålig självkänsla, är osäker, saknar empati och självkännedom. Det är inget jag bara hittat på, och om du tänker på det låter det nog ganska logiskt dessutom. Men jaja, vi kommer ändå inte komma överens så vad spelar det för roll.

Anonym (Adopterad)

Äldre 21 Jul 14:05

#69

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 13:13:52 följande:

Eller så har jag god självkännedom. Behöver inte veta något om hur adoption går till för att veta hur jag skulle reagera. Har varit med om så många "liknande" saker att jag vet hur jag reagerar i en sådan situation då man kan känna sig dålig, bortvald, oviktig osv. Tråkigt att du mår dåligt och känner att du förväntas vara tacksam. Visst kan det vara sant det du säger, men jag och mina nära vänner pratar om allt så jag tror att jag kan lita på vad de säger, särskilt som vi många gånger diskuterat just deras adoption väldigt ingående.

Det är min tro att adopterade barn kan få lyckliga liv, och jag tycker att ts borde adoptera bort. Det är min åsikt, så vi behöver egentligen inte diskutera vidare.

Som sagt, du är inte adopterad och har däremot inte en aning. Även om jag förstår att du är en person som har svårt att acceptera att du omöjligtvis inte kan veta allt och att man måste genomlevt vissa saker för att kunna sätta sig in i dem. Och återigen, de allra flesta adopterade pratar om svåra saker kring adoptionen med andra adopterade, inte med de som de redan vet inte har en aning om vad det kan innebära.

Anonym (Adopterad)

Äldre 21 Jul 14:10

#70

Anonym (phia) skrev 2016-07-21 13:20:32 följande:

Att man mår sämre med dålig självkänsla t ex är väl vanligt ja (bristen på empati kan få omgivningen att må dåligt i stället för en själv). Det har dock ganska liten bäring när det handlar om att tro att man vet hur man skulle känna i för en själv helt hypotetiska situationer med stor känslomässig laddning.

Mycket sant. Att också tro att man vet och kan förstå allt har också med självkänslan att göra. Att inse att man inte vet och kan förstå allt samt att förstå att det finns saker andra vet bättre om saker de upplevt kräver också ett visst mått av självkänsla "man är helt okej även om man erkänner att man inte har svaret på allt". Har man dålig självkänsla är det svårare att erkänna att "detta vet jag faktiskt inte/detta vet någon annan bättre" eftersom man ser det som ett nederlag att stå som den som inte vet.

Adoptera bort sitt barn

INNEHÅLL