• Anonym (littleT)

    Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

    Har funderat över ovanstående fråga. Jag menar det finns höjdrädda klättrare, sjösjuka sjömän osv.

    Finns det också barnmorskor som är rädda och skulle föredra tex kejsarsnitt? Är det något de vågar erkänna och hur hanterar man det under arbetet?

  • Svar på tråden Finns det förlossningsrädda barnmorskor?
  • Anonym (hej hej)
    Anonym (fakta) skrev 2016-08-12 18:15:26 följande:
    Vet inte om du är gravid nu, tror inte det men kan ha missuppfattat :) 

    Iallafall, om du skulle landa på planerat kejsarsnitt i slutändan hur känner du inför att ta upp det? Förstår om detta kan vara en känslig fråga då du tycker detta känns svårt och så, så du behöver inte alls svara om du inte vill.

    Men av vad jag har förstått så är synen på planerade kejsarsnitt väldigt delade inom förlossningsvården. Finns en del som tycker att det är bättre att ge kejsarsnitt till en förlossningsrädd kvinna än att tvinga henne igenom en vaginal förlossning, men finns också en del som är helt anti planerade kejsarsnitt och gör allt i sin makt för att se till att det inte blir det. För jag tänker att du som barnmorska måste de ju förstå är insatt i risker osv. vilket man aldrig kan veta med någon som inte är verksam inom förlossningsvården. Så på ett sätt tänker jag att det kanske skulle vara lättare för dig att få ett planerat kejsarsnitt och stöd för detta, men att det också skulle kunna vara värre för just dig om du stöter på den senare sorten som tenderar att se ner på de som vill ha planerat kejsarsnitt. 

    Skulle du vända dig till den avdelning/sjukhus du arbetat på, eller skulle det kännas konstigt? 
    Jo jag är gravid, i vecka 37 så har inte långt kvar! :) Så nu är det försent att ta upp frågan om kejsarsnitt hur som helst, om jag hade bestämt mig för att det var det jag ville. Men kan ju spekulera lite.

    Med tanke på mina underlivssmärtor så tror jag nog att det inte hade setts som något konstigt om jag velat föda med kejsarsnitt istället, även om det rent medicinskt inte är något hinder för att föda. Ingen aning om ifall det hade beviljats dock, läkarna som beslutar kanske hade tyckt att det räckt med en särskild förlossningsplan eller nåt sånt. Men andra med samma/liknande problematik har fått kejsarsnitt beviljat så jag antar att jag också hade fått det? Tror dock inte det spelat in att jag är barnmorska. Kan ju ha fel förstås.

    Hade jag velat göra planerat kejsarsnitt tror jag att jag hade velat göra det på samma klinik som jag jobbar, men jag vet inte. Är inte helt säker på att jag vill föda där som det är nu heller, å ena sidan känns det tryggt att känna dem som tar hand om oss, å andra sidan är jag helt ärligt rädd att mina kollegor (en del av dem iaf) kommer tycka att jag är skitmesig. Inbillar mig inte på något sätt att jag kommer vara en sådan föderska som beskrivs som "helt fantastisk", kommer nog vara ganska patetisk. Men jag hoppas oavsett på att hitta ett annat jobb tills det är dags att börja jobba igen, så det gör inte så mycket om jag gör bort mig :P 

    Men måste säga att jag inte kan komma ihåg att jag träffat på någon kollega som ser ner på någon som gör planerat kejsarsnitt p.g.a. förlossningsrädsla. Visst finns det de som tycker att en del kvinnor har en förskönad bild av kejsarsnitt och samtidigt en orealistiskt negativ syn på vaginal förlossning, men den allmänna åsikten (vad jag upplevt iaf) är snarare att det är hemskt att "vi" (alltså förlossningsvården) gör ett så dåligt jobb att kvinnor inte känner sig trygga med att föda.    
  • PurpleHeart
    Anonym (Skitsnack) skrev 2016-08-12 16:08:12 följande:

    Har man däremot råkat ut för en jobbig skräckförlossning med första barnet då tycker jag helt klart man ska bli beviljad snitt om man väljer att få fler barn. Men inte som förstföderska för att man är rädd för smärtan eller att spricka.

    Smärtan hör till den är svårt att komma ifrån, jag kan förstå rädslan att spricka men tala om det för BM som jobbar, de gör allt de kan för att det ska bli så lite som möjligt.  Och lite på barnmorskorna, de vet vad de gör! 


    Menar du fullaste allvar att du tycker att man ska tvinga en förlossningsrädsla kvinna att föda vaginalt, enbart baserat på att hon aldrig har fött barn förut?

    Måste man ha gått igenom en skräckförlossning för att kunna få välja själv hur man vill föda barn om man är rädd?

    Du vill inte förminska dem vars förlossningar har gått åt skogen, men ändå så gör du det i samma andetag genom att inte tro på det som tas upp. Det är ungefär som att säga "ta inte illa upp nu, men du är rätt korkad"...

    Och nej, nu är det inte så att jag argumenterar emot dig för att jag tillhör den förlossningsrädda skaran. Jag väntar mitt fjärde barn som jag ser fram emot att föda vaginalt, och förhoppningsvis lika komplikationsfritt som de 3 första.

    Så länge läkare, barnmorskor och forskare inte kan garantera alla kvinnor komplikationsfria vaginala förlossningar så kommer vi ha rädda kvinnor som ibland önskar föda med kejsarsnitt. Och då bör ingen sitta inne med makten att ta något annat beslut över hennes huvud.
  • Anonym (Mamma)
    PurpleHeart skrev 2016-08-12 19:46:09 följande:

    Menar du fullaste allvar att du tycker att man ska tvinga en förlossningsrädsla kvinna att föda vaginalt, enbart baserat på att hon aldrig har fött barn förut?

    Måste man ha gått igenom en skräckförlossning för att kunna få välja själv hur man vill föda barn om man är rädd?

    Du vill inte förminska dem vars förlossningar har gått åt skogen, men ändå så gör du det i samma andetag genom att inte tro på det som tas upp. Det är ungefär som att säga "ta inte illa upp nu, men du är rätt korkad"...

    Och nej, nu är det inte så att jag argumenterar emot dig för att jag tillhör den förlossningsrädda skaran. Jag väntar mitt fjärde barn som jag ser fram emot att föda vaginalt, och förhoppningsvis lika komplikationsfritt som de 3 första.

    Så länge läkare, barnmorskor och forskare inte kan garantera alla kvinnor komplikationsfria vaginala förlossningar så kommer vi ha rädda kvinnor som ibland önskar föda med kejsarsnitt. Och då bör ingen sitta inne med makten att ta något annat beslut över hennes huvud.


    Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.
  • Anonym (fakta)
    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 18:51:29 följande:
    Jo jag är gravid, i vecka 37 så har inte långt kvar! :) Så nu är det försent att ta upp frågan om kejsarsnitt hur som helst, om jag hade bestämt mig för att det var det jag ville. Men kan ju spekulera lite.

    Med tanke på mina underlivssmärtor så tror jag nog att det inte hade setts som något konstigt om jag velat föda med kejsarsnitt istället, även om det rent medicinskt inte är något hinder för att föda. Ingen aning om ifall det hade beviljats dock, läkarna som beslutar kanske hade tyckt att det räckt med en särskild förlossningsplan eller nåt sånt. Men andra med samma/liknande problematik har fått kejsarsnitt beviljat så jag antar att jag också hade fått det? Tror dock inte det spelat in att jag är barnmorska. Kan ju ha fel förstås.

    Hade jag velat göra planerat kejsarsnitt tror jag att jag hade velat göra det på samma klinik som jag jobbar, men jag vet inte. Är inte helt säker på att jag vill föda där som det är nu heller, å ena sidan känns det tryggt att känna dem som tar hand om oss, å andra sidan är jag helt ärligt rädd att mina kollegor (en del av dem iaf) kommer tycka att jag är skitmesig. Inbillar mig inte på något sätt att jag kommer vara en sådan föderska som beskrivs som "helt fantastisk", kommer nog vara ganska patetisk. Men jag hoppas oavsett på att hitta ett annat jobb tills det är dags att börja jobba igen, så det gör inte så mycket om jag gör bort mig :P 

    Men måste säga att jag inte kan komma ihåg att jag träffat på någon kollega som ser ner på någon som gör planerat kejsarsnitt p.g.a. förlossningsrädsla. Visst finns det de som tycker att en del kvinnor har en förskönad bild av kejsarsnitt och samtidigt en orealistiskt negativ syn på vaginal förlossning, men den allmänna åsikten (vad jag upplevt iaf) är snarare att det är hemskt att "vi" (alltså förlossningsvården) gör ett så dåligt jobb att kvinnor inte känner sig trygga med att föda.    
    Grattis till graviditeten och snart en bebis också! :) 

    Tack för svar! Intressant att höra hur någon som är inom förlossningsvården tänker kring sin egen förlossning! 

    Det där med att du skulle vara mesig hoppas jag du kommer slippa känna. Att föda barn, oavsett förlossningssätt, är ju en sån sjuk grej egentligen. Så stort. Det är helt omöjligt att vara mesig som föderska tycker jag, bara för hur omesig hela grejen är. Haha, förstår du hur jag menar? Alla har ju olika upplevelser och smärttröskel osv. såklart, men någon som går igenom en förlossning är allt annat än mesig!

    När du skriver att du hoppas på att hitta ett annat jobb, är det att du vill lämna förlossningsvården helt eller enbart den avdelning eller det sjukhus du jobbar på? Är det någon speciell anledning varför du vill jobba? Tänkte bara för att hur många larm det kommit om hur förlossningsvården (sjukvården överhuvudtaget, men förlossningsvården framförallt) går på knäna, hur det inte finns tillräckligt med resurser osv. om det var en anledning.

    Det är bra och skönt att höra! Tyvärr finns det de som inte är så, möjligt att de är i minoritet, men de tenderar ju att göra mest väsen. 
    Jag vet att många känner sig otrygga med att föda, men jag känner inte att det är något man kan direkt skugglägga personal och vårdare för. De som jobbar inom förlossningsvården har ju i flera år slagit larm om hur det behövs mer resurser för att minska arbetsbördan och stressen. Tänker på t.ex. denna krönikan av en anestesissjuksköterska. www.aftonbladet.se/debatt/article17107952.ab
    Situationen ä ohållbar, men den kan liksom inte lösas med att ni inom vården ska slita ännu hårdare, så förstår inte varför skulden skulle ligga på er där. Det krävs en strukturell förändring i vårdsystemet.
  • Anonym (fakta)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:05:16 följande:
    Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.
    Naturligtvis inte, men poängen är ju att låta varje kvinna få ta del av all information - alla fördelar, nackdelar och risker med respektive förlossningsätt - och därefter själv ta ställning till vilka risker hon känner sig mest bekväm med. 

    Det finns de kvinnor vars värsta mardröm är att behöva få ett kejsarsnitt då det är en bukoperation och de vill ha upplevelsen av att föda vaginalt. Sedan finns det kvinnor vars värsta mardröm är att föda vaginalt pga olika anledningar (stark rädsla att spricka, rädd att barnet ska fastna osv.). För en del är båda sätten som att välja mellan pest och kolera. Men oavsett så borde vi hjälpa kvinnor att föda på det sätt de känner sig absolut tryggast med, trots att vi aldrig kan garantera 100% riskfritt. 
  • Anonym (fakta)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:05:16 följande:
    Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.
    Glömde en sak, tror faktiskt att de flesta visst vill lyssna på vårdens rekommendation till vaginal förlossning. De flesta kvinnor vill trots allt föda vaginalt. Men sedan finns det de, relativt få ändå, som verkligen inte vill det. Då handlar det inte om att de inte vill lyssna på vårdens rekommendation, men att den rekommendationen inte fungerar för de.
  • Anonym (Arg)
    Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 17:20:06 följande:
    TEXT
    Herregud, jag har varit i samma sits som du och råkade ut för det där allra värsta.
    Ja, det var faktiskt långt, långt värre än vad jag kunde föreställa mig. Det har förstört min kropp, mitt liv. Kunde det ha förhindrats? Ja. 

    Jag har inga problem med att du är barnmorska. Jag har träffat flera trevliga och bra. Däremot har jag problem med att du vill peppas med positiva bilder. 
    Ditt problem är att du verkar i ett yrkesskrå där man förutsätts tycka att en vaginal förlossning är bäst. (Sedan är KS överrepresenterade bland barnmorskor).
    Dessa tankar måste du släppa. Det här säger jag för ditt eget bästa, det kan nämligen bli tvärtom.

    Ja, även i min journal står det att jag hade en positiv upplevelse. Det hade jag inte och det var tydligt för den jag hade förlossningssamtalet med.

    Några ord tänker jag ändå ge dig på vägen. Jag önskar ingen det jag gått och går igenom.

    1. Tala igenom förloppet med din partner så att de förstår allting klart och tydligt
    2. Kom överens om ett kodord. Säger du "bullar" då skall han kräva KS
        Män blir maktlösa och litar på vården. Alla BM och läkare har inte rätt, de kan ha fel.
    3. Be din partner fråga hela tiden hur du mår
    4. Minimera antalet undersökningar, gå inte med på "manuell töjning"
    5. Fråga var du ligger i partogrammet.
    6. Se till att din partner en gång i timmer ser till att de tappar dig på urin. Jag fick nervskada av bestående art av urinblåsan pga att detta ej gjordes.
    7. Vad du än gör så krysta inte mer än 30 min. 
    8. Kräv inspektion och suturering av läkare. Det vet du säker bäst hur ni gör, även grad 2 (som man sade om min skada) suturerar barnmorskor bara huden och ej mellangårdens muskler. Leder till framfall och urininkontinens.
    9.Kräv analt ultraljud direkt efteråt
    10. Snälla flickor får förlossningsskador. Var krävande.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (fakta) skrev 2016-08-12 20:18:22 följande:

    Naturligtvis inte, men poängen är ju att låta varje kvinna få ta del av all information - alla fördelar, nackdelar och risker med respektive förlossningsätt - och därefter själv ta ställning till vilka risker hon känner sig mest bekväm med. 

    Det finns de kvinnor vars värsta mardröm är att behöva få ett kejsarsnitt då det är en bukoperation och de vill ha upplevelsen av att föda vaginalt. Sedan finns det kvinnor vars värsta mardröm är att föda vaginalt pga olika anledningar (stark rädsla att spricka, rädd att barnet ska fastna osv.). För en del är båda sätten som att välja mellan pest och kolera. Men oavsett så borde vi hjälpa kvinnor att föda på det sätt de känner sig absolut tryggast med, trots att vi aldrig kan garantera 100% riskfritt. 


    Ta del av all information? Nej tack! Vi är predisponersde att se faror. Ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi att överskatta risken att något allvarligt inträffar. Om jag ska opereras för något läser inte jag på om allt som kan gå snett. Jag vill att någon med kompetens på området gör en bedömning.
  • Anonym (hej hej)
    Anonym (fakta) skrev 2016-08-12 20:13:09 följande:
    Grattis till graviditeten och snart en bebis också! :) 

    Tack för svar! Intressant att höra hur någon som är inom förlossningsvården tänker kring sin egen förlossning! 

    Det där med att du skulle vara mesig hoppas jag du kommer slippa känna. Att föda barn, oavsett förlossningssätt, är ju en sån sjuk grej egentligen. Så stort. Det är helt omöjligt att vara mesig som föderska tycker jag, bara för hur omesig hela grejen är. Haha, förstår du hur jag menar? Alla har ju olika upplevelser och smärttröskel osv. såklart, men någon som går igenom en förlossning är allt annat än mesig!

    När du skriver att du hoppas på att hitta ett annat jobb, är det att du vill lämna förlossningsvården helt eller enbart den avdelning eller det sjukhus du jobbar på? Är det någon speciell anledning varför du vill jobba? Tänkte bara för att hur många larm det kommit om hur förlossningsvården (sjukvården överhuvudtaget, men förlossningsvården framförallt) går på knäna, hur det inte finns tillräckligt med resurser osv. om det var en anledning.

    Det är bra och skönt att höra! Tyvärr finns det de som inte är så, möjligt att de är i minoritet, men de tenderar ju att göra mest väsen. 
    Jag vet att många känner sig otrygga med att föda, men jag känner inte att det är något man kan direkt skugglägga personal och vårdare för. De som jobbar inom förlossningsvården har ju i flera år slagit larm om hur det behövs mer resurser för att minska arbetsbördan och stressen. Tänker på t.ex. denna krönikan av en anestesissjuksköterska. www.aftonbladet.se/debatt/article17107952.ab
    Situationen ä ohållbar, men den kan liksom inte lösas med att ni inom vården ska slita ännu hårdare, så förstår inte varför skulden skulle ligga på er där. Det krävs en strukturell förändring i vårdsystemet.
    Tack! :)

    Jo jag förstår vad du menar, och jag håller ju med egentligen, men är väldigt bra på att tänka negativa tankar om mig själv och att föda, tyvärr!

    Det är ju lite OT, men jag vill framförallt komma bort från sjukhusvården, hade gärna hittat ett helt annat jobb inom något annat än vården. Det är ju som du säger kris i förlossningsvården (eller vården över huvud taget) och det är så tröttsamt att alltid känna sig utsliten. Särskilt när jag sen kommer ha ett barn hemma. Dessutom vill jag hellre ha mer normala arbetstider, inte jobba kvällar, helger och storhelger.

    Och det hänger ju ihop lite med det sista. Jag märker ju på mig själv hur stor skillnad det är på den vård jag ger när jag har ett ok pass arbetsmiljömässigt och när jag inte har det. Sen är det i sin tur ledningen och politikernas fel, helt klart. Som du säger behövs en strukturell förändring. Jag tillbringar t.ex. mycket tid åt att beställa taxi/sjuktransport, tolk, boka återbesökstider, ringa runt för att ta reda på vart remisser tagit vägen o.s.v. Arbetsuppgifter som mycket väl hade kunnat ligga på någon annan så att jag kunde lägga min energi direkt på patienterna istället. Rent slöseri med resurser och kompetens!
  • PurpleHeart
    Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:05:16 följande:

    Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.


    Du har fått bra svar på detta redan, så jag lägger bara till att rädsla inte är rationell alla gånger. De flesta vill lyssna, men ibland tar rädslan över helt ändå.

    Jag är livrädd för nattfjärilar. De kan inte på något sätt göra mig illa. Det skulle inte spela någon roll om forskning visade på att nattfjärilar var mycket bättre för inomhusmiljön, jag skulle ändå inte klara av att ha de inomhus.

    Nattfjärilar är ofarliga, liksom de allra flesta andra saker folk har fobi för. Att vara rädd för att något allvarlig ska hända under en förlossning är en mer befogad rädsla, bör inte den då mötas med förståelse och respekt?

    Jag menar, ingen bagatelliserar ju en persons rädsla för huggormar genom att t ex tvinga den rädde att sitta helt stilla och ha en huggorm i knät. Så varför ska man tvinga en livrädd kvinna att föda vaginalt? Då är ändå risken större att du får skador under förlossningen än att huggormen biter dig och du får en allvarlig reaktion på det relativt svaga giftet.
Svar på tråden Finns det förlossningsrädda barnmorskor?