Var barn så här förr?

Men alltså med största sannolikhet så blir ju barnen helt enkelt ignorerade när de trotsar och gnäller. Det skulle ju vi kunna göra också, men de flesta i Sverige tror ju på att ge barn bekräftelse.

Jag tänker att mycket av trotset har en koppling till materiell lyx som inte finns i alla delar av världen och som absolut inte fanns här för 100 år sedan. Läser man trådar här på FL så handlar det till stor del om bråk där barnet bara vill äta viss mat, ha vissa kläder, vill köpa något i mataffären, vill ha alla sina hundra leksaker framme på samma gång, etc. Jag tror att om det inte finns något annat att äta än salt sill så kommer barnen att äta salt sill, de kommer inte sitta och kinka om att de vill ha köttbullar och pulvermos annars gå hungriga.

Jag har ingen kunskap om hur fattigdom mm påcerkar barnuppfostran, men generellt om man pratar om barn "förr" måste man ju förhålla sig till syftet med barnuppfostran. Visst påverkar förutsättningar som tex materiell standard men också vad man vill uppnå med uppfostran.

Den rådande synen på barn och barnuppfostran i Sverige idag är ju att barn är egna fria individer men egna åsikter, drivkrafter och personligheter. Syftet med barnuppfostran är att stötta barnen att växa upp till självständiga individer som kan ta hand on sig själv och göra egna val och ta egna beslut.

I andra typer av samhällen (i andra tidsperioder) var syftet med barnuppfostran en annan. Tex kansle det inte var relevant att behöva kunna göra egna val och de beslut du skulle ta var kopplade till kollektivet snarare än till dig som individ. Bland annat "ärvde" man ju tex yrken "förr". Dvs barn uppfostras ju för att passa in in i det samhälle de växer upp i.

Ett barn som ansågs väluppfostrat och välanpassat på 1600-talet skulle kanske inte alls anses vara det samma idag.

Det var samma förr som det är i fattiga länder idag - den absoluta majoriteten hade ingen barndom att tala om. Så fort man kunde hjälpa till i hemmet eller på jobbet så var det dags att göra just det. Och då det handlade om överlevnad så var det inte en fråga om hur man ville göra. Do or die. Mer intressant fråga är hur eliten gjorde, om deras barn var bortklemade, eller om de också tvingades in i "små vuxenroller" tidigt.

Tycker att detta är intressanta frågor.

Gick på en föreläsning för ett tag sedan där man pratade om just detta.

Man fick läsa en dagbok av en tonårspojke som levde i bondesamhället och jämföra med en dagbok skriven av en tonårsflicka på 1980talet.

Pojkens dagbok såg ut ungefär såhär:

Dag 1 pappa högg ved

Dag 2 pappa högg ved

Dag 3 vi körde veden till byn

Dag 4 pappa högg ved

Dag 5 pappa och jag åkte till farbror Åke. Vi hjälpte honom med fåren.

Dag 6 pappa högg ved

Dag 7 kon kalvade

Medans flickan skrev väldigt beskrivande om att hon inte gillade engelskan i skolan. Hon tyckte att någon pojke var söt men taskig osv osv.

Tycker att detta är intressanta frågor.

Gick på en föreläsning för ett tag sedan där man pratade om just detta.

Man fick läsa en dagbok av en tonårspojke som levde i bondesamhället och jämföra med en dagbok skriven av en tonårsflicka på 1980talet.

Pojkens dagbok såg ut ungefär såhär:

Dag 1 pappa högg ved

Dag 2 pappa högg ved

Dag 3 vi körde veden till byn

Dag 4 pappa högg ved

Dag 5 pappa och jag åkte till farbror Åke. Vi hjälpte honom med fåren.

Dag 6 pappa högg ved

Dag 7 kon kalvade

Medans flickan skrev väldigt beskrivande om att hon inte gillade engelskan i skolan. Hon tyckte att någon pojke var söt men taskig osv osv.

Förra (?) årets julkalender tyckte jag var intressant. Den där de för varje avsnitt reste i tiden. Den var ju mycket ur ett barnperspektiv. Jag minns ett avsnitt där en rik/adlig familj skulle gifta bort sina barn med andra rika kungligheter, de fick se en tavla på sin blivande, typ 30 år äldre, make/maka.
Och i ett avsnitt gick de och tittade på häxbränning. Det var ett barn som ansågs kunna peka ut häxor.

En del dog ju förr, pga våghalsighet och olyckor. 

En del fick sig en smäll eller tio per dag.

Men överlag så var det ändå tuffare förr, hur mycket "jag går under" man än känner idag. Inte många som "provat precis allt" för att få barnen att äta har gett dem enbart gröt och potatis fyra månader i sträck. Inte många som "provat allt" har skickat barn i säng utan middag varje kväll i en vecka. Många barn idag åker vagn 200 meter till förskolan i snöstorm för att de "vägrar" klä på sig, men ingen MÅSTE gå två timmar utan skor i - 15.

Hur jobbigt man än upplever livet idag, var det värre förr. Inte många svenskar som "går under" behöver bevittna att barnen de facto svälter eller fryser ihjäl, och det är ju tur. Att gränserna för "att gå under" har förflyttats så att vi faktiskt KAN servera matvägrare, bokstavsbarn och trotsmaskiner pannkaka kl. 22.30, om vi vill, eller vänta ut klädhatare med en varm mössa i fickan.

Tvärt om tänker jag. Vad gör man som mammaledig nu för tiden som man slapp förr? Diskar med maskin, kör bil till BVC och handlar matkasse över nätet? Roar de större barnen med TV och Ipad? Tvättar i maskin och vispar grädde med elvisp? Köper färdigt bröd, färdiga köttbullar och engångsblöjor... Vi har det så bekvämt nu så vi förstår inte själva hur bra vi har det. Tror vår farmorsgeneration skulle antingen förfasas eller skratta åt påståenden som att det är jobbigare nu för tiden...

Tror snarare att våra krav på hur livet ska se ut har förändrats. Många verkar tro att det är något fel om livet inte är lätt och easy peasy varje sekund. Bara en sådan sak som att du tror att det "naturliga" för en mamma och en bebis är att bara ligga och mysa och amma och bli servad med allt... Inte många som har det så i världen, varken människor eller djur. Självklart hjälpte mammor också till efter förmåga förr, kanske inte sprang och fällde djur men satt eldvakt, samlade rötter, flätade korgar, lagade mat osv osv. Bebisen fick nog vackert skrika ibland, precis som mamman fick föda utan smärtstillande och pappan läka ut benbrott från jakten bäst han ville utan varken gips eller Alvedon. Krångliga bebisar fanns säkert, men de pysslades nog inte om på samma vis som nu. De skrek på ryggen helt enkelt. Livet var hårdare, för ALLA. Knappast var det någon som sjöng bebisvisor en timme om dagen, gick på babysim eller lekte/busade/stimulerade med leksaker sju gånger i timmen. Ibland förstås, men knappast så ofta att man kunde strunta i sysslorna för överlevnad.

En spädbarnsmamma är ingen prinsessa som ska slippa allt jobb och allt obekvämt förutom bebisjobb, varken i vår moderna kultur eller i någon annan tid eller del av världen. Livet ÄR jobbigt ibland och det ÄR bara att förvänta sig att spädbarnstiden kan vara tuff, det är inte "orättvist" eller "fel" att vara trött eller behöva lyssna på skrik. Jobbigt förstås, men förväntat. Naturligtvis ska man kunna fixa sin egen tvätt och lunch som mammaledig, man är ju inte hjälplös för att man fått barn... Men man måste sänka kraven (alldeles själv) och  kanske slänga in falukorven hel i ugnen (alldeles själv) istället för att skära den i skivor och steka och hacka tusen ekologiska, närproducerade grönsaker till. Alldeles själv strunta i dator och smartphone om man tycker att det är viktigt med en undanplockad hall och plocka med bebisen på armen, eller alldeles själv fatta beslutet att det kan få vara stökigt och lägga tiden på FL.

Mnja. Jag förstår vad du försöker säga, men det är inte riktigt så enkelt. För ju mer maskiner och hjälp vi har med vår vardag, desto mer förväntas vi också hinna med och klara av. Så summan av bördan är konstant, men hastigheten och antalet punkter vi ska hinna med på en dag har ökat markant.