Ni män som är otrogna, varför?

Håller inte med alls.... jag tror inte man kan blanda ihop eller ens jämföra otrohet och pollyamori öht. Problemet ligger inte i vilken inställning man har till sex, problemet ligger i bristande förmåga i att stå för vad man vill.

Undersökningar har visat att folk som själva är otrogna har mindre tolerans för samma beteende hos sin partner än de som inte varit otrogna. Dvs samma person som har en väldigt lättsam inställning till sin egen otrohet, verkar ha en väldigt strikt inställning till sin partner otrohet. Samma person skulle förmodligen aldrig acceptera ett öppet förhållande. Alltså håller det inte att påstå att otrohet beror på vilken inställning man har till sex med andra. Om man har en lättsam inställning till sex med andra borde man väl rimligtvis ha  mer acceptans för samma friheter hos sin partner? 

Jag menar bara för att man har en progressiv inställning till sex blir man väl inte akut sanningshandikappad? Om man nu inte trivs med monogami, varför går man då med på ett monogamt förhållande? Och hur kan man skylla sin brist på förmåga att stå för vilket slags förhållande man vill ha på "rådande normer" eller "konservativ inställning"? Man har ju hela tiden haft möjligheten att tala om för sin partner hur man vill leva?

Jag har varit älskarinna till en man i snart 3 år - i början visste jag inte om att han var gift. Vi har heller inte pratat om att han är upptagen. Men jag forskade fram det. Då hade jag dock redan fallit och hoppades väl på att han någonsin väljer mig. Hade illusionen om att han befinner sig i något sorts uppbrott - tänkte han berättar när han är redo. Ville inte förlora honom genom att ställa massa frågor eller krav.

Vi har träffats i skogen, på båten, på deras sommarställe, på olika hotell - jag har även varit med på olika jobbresor t.o.m till USA. Vi lever ut oss sexuellt. Gör saker hans fru antagligen aldrig skulle göra. Jag är ganska öppen och experimentera gärna

Han lever ett helt normalt perfekt liv. Perfekt fru, vänner och familj skulle aldrig tro detta om honom. Han ser otroligt oskyldigt ut. Bra jobb inom IT branschen, högre befattning, flyttade till fint radhus nyligen och 3 små barn.

Fast han har inget samvete överhuvudtaget (hans ord).

Barn nummer 3 kom under våran tid - detta fick jag fram nu i somras. Tack vare FB och efter han provocerade mig på ett väldigt grymt sätt (spritpåverkad då såklart) vi hade väldigt mycket sex under den tiden hon måste varit gravid och första tiden efter. Det fick även min värld att rasa - då han alltid sa att inga fler barn, han ogillar t.o.m bebisar

Efter det tog en annan känsla över hos mig - nämligen hämndlyst och delvis hat. Det hoppet jag hade om ett "oss" dog då. Han har lekt med mig precis som med hans fru. Hon lever i en perfekt bubbla då han redan hade andra innan mig. Tror dom har varit gifta i ca 5 år nu.

Det går aldrig att säga "inte min man" - för hans kvinna säger garanterad så. Om han älskar henne vet jag inte - kanske (även om han en gång sa att han enbart älskar barnen) Det gör han - tror han är en riktigt bra pappa.

Men hans sexuella drift är definitivt större än hennes. Han nämnde i början någon gång att "kvinnor så fort dom gifter sig och får barn bara är mamma" dom tappar det "kinkiga" lusten dom hade innan.

Även några av hans kollegor är otrogna (en ska gifta sig snart)

För min del är jag nog mest hatat här nu men jag föll för honom, allt jag fick uppleva i början, komma ut och se världen. Ha bra, hämningslöst sex. Sättet vi kan prata, skratta med varandra. Att bara vara. Men priset jag betalat har varit hög. Har accepterad många respektlösheter. (Vilket jag aldrig skulle göra hos någon annan) Hjärtat mitt föll och den lyssnar inte på mitt sunda förnuft. Han tror att ingen skulle tro mig om jag berättade något för att han är så oskyldigt och korrekt - där är han dock lite naiv tro jag. Och det retar mig enormt - hans övertygelse om att kunna "komma undan helt oskadd) Om hon skulle lämna honom? Ingen aning? Kanske - men antagligen skulle han "ångra sig djupt" köra det vanliga "hon betydde inget" "älskar bara dig" "kommer aldrig mer att hända" osv.... och hon skulle hitta en väg att leva med det. Fast han kommer aldrig vara helt trogen - periodvis kanske men inte på sikt. Kvinnor faller lätt för snygga män i kostym. Den dominanta utstrålningen.

Jag har stött på så många otrogna människor i mitt liv. Äldre, yngre - mest män dock. Vi kvinnor går in i våran mammaroll och ser inte så mycket runtom under den tiden. Vi tappar oftast den vi var innan. En man vill någonstans vara den han var innan. Söker bekräftelse. Självklart är inte alla män så - finns många underbara och trogna.

Mm, jag har 2 barn

Har tänkt den tanken. Men som sagt hämndlysten i mig har vuxit sig ganska starkt det sista halvåret. Jag tror jag skulle kunna gilla tanken att förstöra lite för honom. Jag har ju den makten att ta ifrån honom precis allt - och den vetskapen har varit en tröst i vissa stunder jag inte mått så bra eller han varit respektlös. Och just att han är så säker på att inget kan hända honom.

Mm, jag har 2 barn

Har tänkt den tanken. Men som sagt hämndlysten i mig har vuxit sig ganska starkt det sista halvåret. Jag tror jag skulle kunna gilla tanken att förstöra lite för honom. Jag har ju den makten att ta ifrån honom precis allt - och den vetskapen har varit en tröst i vissa stunder jag inte mått så bra eller han varit respektlös. Och just att han är så säker på att inget kan hända honom.

Jag förstår dig precis för jag har varit med om män som ljugit om allt tagit av sig ringen när vi setts och senare har jag fått höra att de är gifta med sambo och allt skit. De har hållit min hand ute offenligt och fått det ena och det andra. Inte ens rädda att man skvallrar. De är så självsäkra en del otrogna män. För att ingen skvallrar....Man vill inte hamna i trubbel det är väl det. Men hemskt är det. 

Jag vet hur det är, jag har också känt mig dum men efteråt har jag förståt att man blir lurad. De manipulerar och eftersom man så gärna vill att det ska vara sant så hoppas man och förtränger magkänslan och misstankarna. De är så medvetna om vad de gör. Jag visste inte om att den jag träffade hade sambo. Han sa aldrig någonting. Jag misstänkte men fick det aldrig bekräftat och valde att lyssna på honom. De skiter i ens känslor tyvärr. Egoistiska.

Ja det är hemskt. Jag tror inte dom vet hur ett sånt svek kan kännas. Såg en studie att folk som är otrogna är dom som är minst benägna att förlåta/acceptera otrohet. Om man tror på karma så är det bara att hämnas och dokumentera med mobilen ;)

Tror det beror lite på situationen. I början visste jag inte om det. Han har efter snart 3 år inte ens nämnd frun en endaste gång. Ringen tar han av. Pratar om "barnvakt" när vi ska ses.

Sen har jag ju accepterad det, men mitt problem, det som jag har svårt för är respektlösheten. Att han sårar med flit ibland. Det kan göra den snällaste människan till något man inte vill vara kanske.

Jag hatar otrohet. Men jag tror ändå att människor oavsett kön kan vara otrogna och samtidigt älska sin partner. Förklaringen till att vi är otrogna är väl egentligen ganska enkel. Vi är människor med känslor, behov och så vidare. Vissa är duktigare på att hantera dessa instinkter andra är sämre. Jag jämför det lite med att ta en cigarett eller äta godis, det blir någon slags belöning som är svår att motstå. Sen när belöningen är borta så kommer ångesten.

Det finns bra män. Jag är en av dem, jag har stor respekt för kvinnor och skulle aldrig bedra den kvinnan jag älskar mest, nämligen min sambo.

Om du har svårt att lita på män så prata med folk. Behöver inte vara en psykolog. Pratade med manliga kollegor på jobbet i vardagen (om du känner några) och försök få en lite mer positiv syn. Jag hoppas du hittar en man som behandlar dig med respekt. Dom finns.