Varför blir jag inte sjukskriven?

Men det viktiga är ju att du förändrar ditt liv! Du måste ju byta yrke till något som passar en stresskänslig person. Uppenbarligen är ju äldreomsorg inte din grej.

Du kan inte bli sjukskriven från livet. Du fick tips om fysisk aktivitet, varför inte prova (och sedan kan du förkasta det)? Får du samtal (med kurator el dyl)? Vad vill du i (arbets-)livet?

Så du vill bli sjukskriven för att vara hemma och vara ledig? Kom igen när du har en riktig anledning att bli sjukskriven för. Att vara sjukskriven är ingen dans på rosor, jag var själv det när jag var gravid, konstanta kräkningar och foglossning från helvetet. Kom inte ens upp ur sängen, det var inte glamoröst.

Byt jobb.

Man kan visst bli sjukskriven pga stress och utmattningssymptom. Om det påverkar minnet är det ett varningstecken. Jag tycker du måste träffa en läkare och kanske en psykolog. Men det är inte säkert att hel sjukskrivning är det bästa. Dock tycker jag inte det enbart är kurator som ska bedöma detta.

En vårdcentral kan inte vägra att låta dig träffa läkare. Det är ju bara att boka en tid. Byt annars vårdcentral. Det är bara läkare som kan sjukskriva och du bör träffa en läkare. Däremot måste du ha en plan. Hur tänker du dig framtiden? Ska du byta jobb? Yrke? Gå ner i tid? Du kan inte bara vara sjukskriven ett tag och tro att du skall kunna jobba på samma sätt sedan.

Detta behöver inte handla om att TS inte "passar" i vården. Arbetsbelastningen är hög i alla omvårdnadsyrken nu, många pallar inte trots de har normal arbetskapacitet. Sjukskrivningarna har ökat lavinartat bara de senaste åren. Självklart beror detta inte på att fler bara är lata eller vill vara lediga, utan på att de har det som TS. Jag känner igen symtomen så väl hos några av mina arbetskamrater, jag har en annan typ av tjänst och inte deras ansvar, men vi jobbar delvis ihop så jag ser ju. Och jag skulle ALDRIG palla deras jobb, åtminstone inte heltid. Trots att jag passar för att jobba med människor.

Lösningen är dock inte att TS blir långtidssjukskriven på heltid, utan att hon blir sjukskriven kanske några veckor och sedan går ner i tjänst. Hon är utmattad, det är helt uppenbart, men hon har ju egentligen normal arbetskapacitet. Som sagt, detta är egentligen ett arbetsmiljöproblem, inte ett individuellt problem. Men det är så här det ser ut överallt nu tyvärr. Vilket gör det än svårare att hitta personal, inte bara till omsorgen. "Flykten från välfärdsyrken" har bara börjat...

Det är ett arbetsmiljöproblem som alla känner av inom vården och det är faktiskt arbetsgivarens ansvar att se om sina anställda. Alla kan inte bli sjukskrivna för att de är trötta glömmer osv däremot söka nytt jobb, minska arbetstiden, nytt yrke för att säga nej jag ställer inte upp på det här. Det är förhoppningsvis så att våra politiker tillslut själva kommer känna av problematiken så att poletten faller ner om man säger så.

Har lite samma dilemma. Jag tror också att jag är på gränsen till utmattning, om jag inte ens redan gått över. Under flera års tid har jag sett symtomen komma och bli värre och värre. Det värsta är att jag sover så dåligt. Jag ältar jobb, drömmer jobb och vaknar innan klockan ringer trots att jag egentligen skulle behöva sova ut ordentligt. Min kropp har länge gått på högvarv. Jag tror att jag är en person som lätt blir utbränd eftersom jag antingen kör på till 110 % eller inget alls. Dock vet jag att min och mina kollegors arbetssituation är långt ifrån acceptabel. Vi är överbelastade och även den mest lugna känner nog av stressen. Tänker att det är liknande som din situation..

Jag träffade en läkare för några veckor sedan. Jag vet inte vad jag ville få ut av mötet men jag ville nog höra att det var så illa att jag skulle kunna vara sjukskriven. Som ett säkert kort om jag någon dag inte skulle orka resa mig upp typ... Men han sa att jag inte skulle hamna i sjukskrivning och frågade om jag inte funderat på att byta jobb. Det har jag självklart gjort och jag bytte nyligen jobb men det blev ännu högre arbetsbelastning på det nya jobbet. Problemet är att jag känner att jag mår för dåligt för att söka nytt jobb och börja på något nytt igen. Jag känner att det jag behöver är att vila innan jag börjar på ett nytt jobb. Nu är min fråga till mig själv hur denna "vila" ska se ut.

Hur hade ni andra gjort, hade ni sagt upp er och varit lediga ett tag utan lön eller hade ni fortsatt att ta upp frågan om sjukskrivning med t.ex företagshälsovården? 

Låter som du faktiskt mår dåligt och skulle behöva vila lite för att få fungerande liv.Sök läkare och berätta allt du skrev hit.

Det spelar ingen som helst roll att det är ett arbetsmiljöproblem. Mans SKA bli sjukskriven då man inte fungerar i vardagen helt OAVSETT hur det ser ut på arbetsplatsen!
MAn sjukskriver liksom inte arbetsplatsen, vilket de som dillar om "arbetsmiljöproblem" är ute och far efter.
Man SKA bli bedömd efter sitt mående och därefter ska f-kassan bedöma arbetsförmågan. Men DE kan även räkna in eventuell dysfunktionalitet på arbetsplatser som en faktor att det gör det SVÅRARE att arbeta!

Känner man att man blir bedömt efter yrke snarare än mående SKA man byta läkare och få en second-opinion! Orkar du TS inte göra det själv tar du hjälp av sambo, mamma, whatever. Dessutom BÖR du kontakta skyddsombudet på arbetsplatsen och beskriva läget!

Det är sjukt. För mig är det du beskriver ett solklart fall av utmattningssyndrom så jag blir förbannad på läkaren och vårdcirkusen som inte sjukskriver dig. När man går så länge som du gjort med alltför hög arbretsbelastning och arbetstid är det inte konstigt att kroppen säger ifrån - den behöver vila. Mental vila och andrum, tid för återanpassning helt enkelt. Har det gått för lång, vilket det tycks ha gjort i ditt fall, så är sjukskrivning enda lösningen. Gärna tillsammans med KBT och yoga (eller zumba eller dyl.) för att hitta verktygen att "tänka rätt".

Kräv ny läkare (som några innan mig rekommenderat dig ovan) fast jag vet att det tar på krafterna. Gör dig den tjänsten, det är din skyldighet gentemot dig själv! Jag skulle inte vara ledig utan (sjuk-) lön för att komma på rätt köl igen.

Det är arbetsgivarens skyldighet att ta hand om sina anställda och inte tvinga dem jobba för mycket. Det är ett lagkrav! Hänvisa till AFS 2015:4.

Lycka till!

Lyssna inte på idioter, du mår otroligt dåligt och visar stora tecken på utmattning och depression!

Gå till läkare direkt utan att ta det med någon annan. Fk ger visst ersättning.

Jag har också haft det så och jag fick stor stresskänslighet och blödande magsår. Detta av att bita ihop. Nu 15 år senare mår jag toppen och är glad att jag lärt mig att inte ta skit och att min hälsa är och ska vara högsta prio.

Jag har varit där du är och jag blev sjukskriven på heltid i tre veckor och sen på deltid ett tag. Totalt 3 månader. MEN min stress var inte bara arbetsplatsrelaterad, du kanske behöver längre tid.

Jag fick prata med en psykoterapeut vilket för mig inte var relevant, det var iofs trevligt att få prata ut om sina problem med någon som inte själv ville prata om sina problem men jag VISSTE ju redan vad jag behövde göra för att ändra på min situation.
Hypnosterapi hade varit bättre för mig, men då visste jag inte att det fanns.  Jag är utbildad hypnosterapeut nu och när jag började med det insåg jag snabbt att detta skulle jag ju ha gått på när jag var utbränd. Eller jag ÄR utbränd fortfarande men jag fungerar och mår ganska bra så länge jag lyssnar på mig själv, säger nej, vägrar befatta mig med sådant jag ändå inte kan påverka osv.

Mina tips till dig TS är att du kontaktar vårdcentralen och bokar tid hos läkare. Be dem också ta prover så du inte saknar tex tillräckligt med D-vitamin.  Det gjorde jag så jag var dessutom deprimerad när jag gick till läkaren, men mitt liv blev mycket bättre väldigt fort när jag fick upp nivån. (Jag hade 14 och man ska ha mellan 50 och 170 har jag för mig, läkaren hade aldrig sett så låg nivå) Men jag hade ju resten kvar sen, utbrändheten.

Sedan måste du acceptera att du har nedsatt förmåga till hushåll och annat ett tag och lära dig vara glad och stolt över det du klarar av och inte bara se det du inte hunnit/orkat med.
Tillåt dig att bara sitta och vara. Gå promenader, börja med en aktivitet du tycker är rolig.
Fundera på vad du vill göra med ditt liv, kan du gå tillbaka till jobbet om de inte löser arbetsbelastningen? Kan du gå ner i tid isf? Eller ska du byta yrke, kanske plugga till något annat?