Den här frågan verkar ju vara lite kontroversiell, ser den jämt o ständigt dyka upp i andra trådar, så här får den en egen plats. Kanske att den har haft det förut, men jag orkar inte leta efter en sådan, har haft problem med sökfunktionen på familjeliv länge.
Jag hade gjort abort om jag fick veta att fostret hade DS, vad hade du gjort? Män kan också svara, välj bara vad du helst skulle göra utan att tänka på partner här.
Behåller naturligtvis. Men jag skulle ju aldrig kolla upp det ens så jag skulle inte veta förrän barnet var fött. Det finns ingenting som skulle få mig att ta död på mitt eget barn!!
Den tanken förstår jag inte alls, men fair enough, det var ju tanken med tråden, att höra olika åsikter, tankar och känslor.
Fler som vill dela sin åsikt?
När vi väntade första barnet kändes det självklart för oss att inte göra kub utan att vi skulle älska barnet lika mycket oavsett. Med andra och tredje barnet kändes det viktigare att inte utsätta vårt första barn för flera år av oro och sjukhusvistelser i onödan så då hade vi gjort abort om kub eller ul visat på kraftiga avvikelser (inte nödvändigtvis downs).
Abort, utan tvekan. Inget snack om saken.
Den tanken förstår jag inte alls, men fair enough, det var ju tanken med tråden, att höra olika åsikter, tankar och känslor.
Fler som vill dela sin åsikt?
Behåller naturligtvis. Men jag skulle ju aldrig kolla upp det ens så jag skulle inte veta förrän barnet var fött. Det finns ingenting som skulle få mig att ta död på mitt eget barn!!
För mig är det självklart att inte tvinga liv på något som jag inte tycker kan ha ett värdigt liv, DS kanske går bra, men det finns ju t.ex. ett barn som föddes utan hjärna, eller del av hjärnan, kommer inte ihåg nu, för alltid på en nivå som inte ens matchar en nyfödd. Om det hade gällt ett djur hade det nog setts som djurplågeri.
fast visst, jag har nog vissa själviska orsaker till att jag inte skulle vilja ha ett barn med garanterat utvecklingshandikapp.
Jag hade gjort abort. Jag är uppvuxen med ett syskon som har en hjärnskada. Jag vill leva i en vanlig ordinär familj.
Vi valde fostervattensprov av fler skäl. Att ha ett handikappat barn är ingen dans på rosor eller barndomsromantik som min kloka läkare sa.
Vi hade gjort abort dels för vår egen skull, men även för att det finns tre äldre syskon som skulle fått en tung börda eller i alla fall en situation som påverkat dem inte bara glatt. Mina barn har haft sin beskärda del av sorgligheter i livet. Allt kan man inte välja eller gardera sig för, men en del går att välja.