Bf sept 2017
Hejsan! Några mer som vill följas åt om allt går vägen.. om de är rätt beräknad så har ja fått vårat till 6 sep ???? Vi bor i västra Götaland!!
Hejsan! Några mer som vill följas åt om allt går vägen.. om de är rätt beräknad så har ja fått vårat till 6 sep ???? Vi bor i västra Götaland!!
Rörligheten har ändrat karaktär absolut, men känner honom flera gånger dagligen. Är du orolig tycker jag du ska prata med BM direkt så att de kollar upp. Hellre kolla en gång för mycket än för lite...
Min lilla är en livlig liten tös och rör i princip hela tiden ända sen vecka 18 och blivit starkare i rörelse ju längre veckan gått. Bara två enstaka gången som hon inte rörde sig alls men som sedan började röra sig mot kvällen och andra gången kände jag bara hur hon sträckte på sig. Säger som ovan att prata med din bm om du känner dig orolig. Bättre göra en kontroll än och gå runt o vara orolig :(
Hej alla!
Jag har bf 17 sep men har tid planerad för kejsarsnitt redan 11 sep så räknar verkligen ner dagarna nu och på ett sätt känns det som evigheter kvar men samtidigt som det verkligen snart är dags! Jobbar ni fortfarande? Jag hade tänkt jobba till 1 sep men är då trött nu då försöker nog gå en vecka tidigare.
Min lilla är en livlig liten tös och rör i princip hela tiden ända sen vecka 18 och blivit starkare i rörelse ju längre veckan gått. Bara två enstaka gången som hon inte rörde sig alls men som sedan började röra sig mot kvällen och andra gången kände jag bara hur hon sträckte på sig. Säger som ovan att prata med din bm om du känner dig orolig. Bättre göra en kontroll än och gå runt o vara orolig :(
Min lilla är en livlig liten tös och rör i princip hela tiden ända sen vecka 18 och blivit starkare i rörelse ju längre veckan gått. Bara två enstaka gången som hon inte rörde sig alls men som sedan började röra sig mot kvällen och andra gången kände jag bara hur hon sträckte på sig. Säger som ovan att prata med din bm om du känner dig orolig. Bättre göra en kontroll än och gå runt o vara orolig :(
Åh det är så jobbigt nu. Vecka 35 imorgon. Sonen börjar förskoleklass i stora skolan! Och på tisdag ska vi på TUL igen.
Nära nu.. men börjar ha ont och massa sammandragningar/förvärkar och hugg.. idag kändes det flera gånger som att hela magen drog ihop sig snabbt, hårt och våldsamt så mosades bebisen neråt. Kändes som han var påväg ut. Det gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut första gången. Hann bara tänka "Neeej inte än!!! Minst 3 veckor får du stanna"..
Var dock ingen bebis som kom så, det känns ju bra. Vecka 37 iallafall.. men sne orkar jag nog inte en dag till.. känner mig HELT slut nu. Båda barnen hemma nu som ska börja skola och dagis igen. Blir mer tid ensam.. blandade känslor. Långtråkigt? Välbehövligt med vilan iochförsig. Sen kan det vara skönt att inte ha båda barnen hemma OM det drar igång och mannen jobbar. Så får man vila upp sig i ensamhet och kämpa på.
TUL börjar oroa mig.. förra gången, i vecka 29 så var bebis mitt på medelkurvan. Tror dem beräknade vikten till ca 1,2kg om jag inte minns fel.
Men nu har ju sfmåttet hasat upp från mitt på
Medel till över medel, plus att magen
Växt OTROLIGT i omfång! Mäter hemma för skojs skull.. på bara ett par veckor har magens omfång växt 10cm!!! Alltså 3-4veckor bara. Om ens det.
Det oroar mig, samtidigt glädjer det mig. Hellre en liten knubbis denna gång. Sonen var ju så tanig och liten. Det var så jobbigt ned maten och oron att han skulle gå ner mer och inte få i sig tillräckligt osv.
Längtar otroligt mycket nu. Sambon också. Nästan varje kväll säger han "nu får det vara bra. Nu får han komma ut, jag orkar inte längta eller vänta fler veckor alltså. Allt som fattas här hemma är en bebis"
Sonen blir helgalen och fnittrar oavbrutet när han frågar om hur många veckor det är kvar och vi svarar.. han blir helt till sig.
Vi är SÅ redo nu.
Hej!
Jag jobbar inte, tog ut graviditetspenning nu direkt efter min semester som var i juli och planerar inte komma tillbaka förrän i September med planer på att byta jobb. Vad starkt av dig och jobba så länge, vad jobbar du med?
Vad skönt att du har en vecka kvar på jobbet innan du blir hemma. Förstår dig precis, man blir ju rastlös när man går hemma dygnet runt. Du får helt enkelt försöka göra dig sysselsatt, finns ju alltid något att göra innan bebisen kommer
Åh det är så jobbigt nu. Vecka 35 imorgon. Sonen börjar förskoleklass i stora skolan! Och på tisdag ska vi på TUL igen.
Nära nu.. men börjar ha ont och massa sammandragningar/förvärkar och hugg.. idag kändes det flera gånger som att hela magen drog ihop sig snabbt, hårt och våldsamt så mosades bebisen neråt. Kändes som han var påväg ut. Det gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut första gången. Hann bara tänka "Neeej inte än!!! Minst 3 veckor får du stanna"..
Var dock ingen bebis som kom så, det känns ju bra. Vecka 37 iallafall.. men sne orkar jag nog inte en dag till.. känner mig HELT slut nu. Båda barnen hemma nu som ska börja skola och dagis igen. Blir mer tid ensam.. blandade känslor. Långtråkigt? Välbehövligt med vilan iochförsig. Sen kan det vara skönt att inte ha båda barnen hemma OM det drar igång och mannen jobbar. Så får man vila upp sig i ensamhet och kämpa på.
TUL börjar oroa mig.. förra gången, i vecka 29 så var bebis mitt på medelkurvan. Tror dem beräknade vikten till ca 1,2kg om jag inte minns fel.
Men nu har ju sfmåttet hasat upp från mitt på
Medel till över medel, plus att magen
Växt OTROLIGT i omfång! Mäter hemma för skojs skull.. på bara ett par veckor har magens omfång växt 10cm!!! Alltså 3-4veckor bara. Om ens det.
Det oroar mig, samtidigt glädjer det mig. Hellre en liten knubbis denna gång. Sonen var ju så tanig och liten. Det var så jobbigt ned maten och oron att han skulle gå ner mer och inte få i sig tillräckligt osv.
Längtar otroligt mycket nu. Sambon också. Nästan varje kväll säger han "nu får det vara bra. Nu får han komma ut, jag orkar inte längta eller vänta fler veckor alltså. Allt som fattas här hemma är en bebis"
Sonen blir helgalen och fnittrar oavbrutet när han frågar om hur många veckor det är kvar och vi svarar.. han blir helt till sig.
Vi är SÅ redo nu.
Är det någon fler som tagit reda på könet och är trött på att höra - men tänk om det är en tjej eller; det kan ju vara en tjej oxå eller; hur kan ni vara så säkra på att det är en kille då? The list goes on.. skeptiker som hört talas om när nån trodde det var det könet men ut kom det andra osv.
Får dra samma historia om ultraljudet och hur barnmorskan pekade ut snoppen om och om igen. Jag vet ju att det är en pojke eftersom jag litar på hon som berättade det för oss och vad vi såg. Men de här skeptikerna får ju en ändå irriterad tillslut bara för att de får en att för några ögonblick själv att tveka.
Ska bli så skönt när han kommer så de blir motbevisade
Är det någon fler som tagit reda på könet och är trött på att höra - men tänk om det är en tjej eller; det kan ju vara en tjej oxå eller; hur kan ni vara så säkra på att det är en kille då? The list goes on.. skeptiker som hört talas om när nån trodde det var det könet men ut kom det andra osv.
Får dra samma historia om ultraljudet och hur barnmorskan pekade ut snoppen om och om igen. Jag vet ju att det är en pojke eftersom jag litar på hon som berättade det för oss och vad vi såg. Men de här skeptikerna får ju en ändå irriterad tillslut bara för att de får en att för några ögonblick själv att tveka.
Ska bli så skönt när han kommer så de blir motbevisade
Jo, då skeptiker finns det alltid, men har inte varit så drabbade denna gång. De brukar tystna när jag svarar att "nu har vi ju fått de bekräftat på 4(!) ultraljud, så vi är rätt säkra på att det är en lillebror".
Jag stör mig mer på min rubbade nattsömn och en hemsk halsbränna. Det lär ju liksom dröja ett tag tills man får sova en hel natt igen...