• Anonym (Bonusmamma)

    Vad anser ni om detta?

    Det är såhär.. Jag är gift med en man som jag har levt tillsammans med i 9år.

    Han har en son som är 14år, och vi har en jättefin relation.

    Nu är det såhär att min mans son har träffat en tjej, denna tjejen är mitt kusinbarn.

    Det är alltså ingift släkt.

    Jag vet att han kommer att ha 100 flickvänner till innan han bestämmer sig för en. Men jag kan INTE släppa detta, jag har sagt till både honom och min man, men de tar de inte på allvar..

    Vad tycker ni? Är detta inte helt fel?

    Tillägger att pojken bor hos oss på heltid, och har en otroligt spänd och konstig relation med sin riktiga mamma och de träffas Max 3ggr på ett år. Det känns ju som han är en av min ungar..

  • Svar på tråden Vad anser ni om detta?
  • Anonym (Kille)

    Ts,

    Din man, "din" son, 90% av folket i tråden " tar dig inte på allvar" (som du själv skriver i din trådstart). Jag tror att du fått en ganska klar bild över hur folk resonerar, och det är ett hyggligt statistiskt underlag. De flesta ser det inte som ett stort problem helt enkelt. Du ser ett stort problem "med hela situationen".

    Du kommer inte att ändra din ståndpunkt, och jag är mycket tveksam till om du kommer få nån annan (t.ex. din man) att byta åsikt i frågan.

    Om jag vore dig, skulle jag börja försöka förlika mig med tanken på att omvärlden inte tänker på samma sätt som du. Vem som har "rätt" eller fel får man aldrig något klart svar på när det rör den här typen av frågor. Det går knappast att säga att majoriteten alltid tänker mest rätt, det är bara att konstatera att folk tycker o tänker annorlunda. Acceptera det.

    Fundera istället på hur du ska agera. Hur blir din relation till "din" son om du gör en stor sak av det här, och kanske t.o.m. saboterar relationen för honom? Det kanske skulle få en stor påverkan på din relation till honom. Tänk igenom det här riktigt noga innan du agerar är mitt råd.

  • Anonym (Bonusmamma)
    Anonym (Kille) skrev 2017-01-13 02:20:42 följande:

    Ts,

    Din man, "din" son, 90% av folket i tråden " tar dig inte på allvar" (som du själv skriver i din trådstart). Jag tror att du fått en ganska klar bild över hur folk resonerar, och det är ett hyggligt statistiskt underlag. De flesta ser det inte som ett stort problem helt enkelt. Du ser ett stort problem "med hela situationen".

    Du kommer inte att ändra din ståndpunkt, och jag är mycket tveksam till om du kommer få nån annan (t.ex. din man) att byta åsikt i frågan.

    Om jag vore dig, skulle jag börja försöka förlika mig med tanken på att omvärlden inte tänker på samma sätt som du. Vem som har "rätt" eller fel får man aldrig något klart svar på när det rör den här typen av frågor. Det går knappast att säga att majoriteten alltid tänker mest rätt, det är bara att konstatera att folk tycker o tänker annorlunda. Acceptera det.

    Fundera istället på hur du ska agera. Hur blir din relation till "din" son om du gör en stor sak av det här, och kanske t.o.m. saboterar relationen för honom? Det kanske skulle få en stor påverkan på din relation till honom. Tänk igenom det här riktigt noga innan du agerar är mitt råd.


    Tack för ett genomtänkt svar.

    Pappan delar min åsikt , men med tanke på det jag kommer skriva här under gör han inte en större grej av detta, han heller.

    Jag skulle aldrig sabotera för honom, men jag anser fortfarande att pga respekt att han bör berätta detta för henne, så hon också får ta en ställning. Flickvänner byts av på löpande linor för tillfället, så egentligen är det inget större problem. Nästa vecka är det en ny tjej.

    Jag var mest nyfiken på att se vad folk "i allmänhet tycker" och jag står fast vid min åsikt. Trodde dock inte att alla skulle ta så "lätt" på detta.
  • Anonym (Nddnbd)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2017-01-13 00:17:16 följande:

    Till anonym här över.

    Ja har som sagt jättesvårt stt släppa det.. jag ser han som min son.

    Skulle du verkligen tycka att det kändes ok om ditt barn var tillsammans med din kusins barn?


    Bara läst TS.

    Men nu är han INTE ditt barn så sluta se honom som det i denna situation. Dom är inte släkt, låt dom vara.
  • Anonym (Sjukt)

    Dom är inte släkt. Lägg mer ts. Ditt beteende är sjukt.

  • Anonym (Äh)

    Om dom varit släkt biologiskt hade de varit tremenningar. Vilket inte är direkt nära släkt. Om min dotter träffat någon som visat sig vara hennes biologiska tremenning hade jag inte brytt mig nej om de inte skulle skaffa barn vill säga då det finns en liten risk för inavel. I ditt barns fall finns inte ens denna risk...

  • Anonym (Askungen)

    Lägg dig inte i! Dom vill vara tillsammans och delar inte dna. Dessutom hade dom varit sysslingar (inte kusiner) om det handlat om er gemensamma son. Nu är du inte släkt biologiskt alls med pojken så sluta bete dig som den elaka styvmodern om du inte vill vara henne.

  • John22
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2017-01-13 02:12:30 följande:

    Dom är med andra ord sysslingar.


    Nej, det är de inte. Det finns inga biologiska band mellan dem och det finns inget som helst fel i att de blir tillsammans.

    Du skapar släktband i huvudet som inte existerar. Om din mamma och din partners pappa helt plötsligt skulle få ihop det, skulle du då lämna din partner eftersom ni helt plötsligt "är syskon"?
  • glutten
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2017-01-13 00:53:26 följande:
    Jag frågar dig samma fråga som jag frågade de andra .. hade du tyckt att det var ok, om dina barn blev tillsammans med dina kusiners barn?

    Vi har nydligen flyttat till ett nytt samhälle, pojken har börjat en ny skola.

    Jag är uppvuxen med mina kusiner.

    Dessa barnen är idag 14år som vi pratar om.

    Vi har bott på annat håll i 9 år, barnen var 5år sist jag träffade dom.

    Barnen är stora nu och hänger inte med mamma och pappa överallt, dvs att jag bara träffar kusin och hans fru.

    Jag har inte varit i skolan och hämtat 14 åringen eller suttit med i hans klass på lektioner.

    Därför vet hon inte vem jag är eller hur jag ser ut.
    Jag har en bonusson, och om han som 14-åring blev ihop med min kusins dotter i samma ålder hade jag tyckt att oj, hoppas ingen är dum mot någon annan här för då kan det bli jobbigt att ses vid släktsammankomsterna... men nej, jag hade inte haft andra problem med det. På riktigt.

    DU är uppvuxen med dina kusiner. De aktuella barnen är INTE uppvuxna med varandra (har inte setts på 9 år). Därmed faller såväl släkt/genetik-argumentet som argumentet att de "känns som" släkt/familj. Barnen är inte släkt och VET INTE ENS OM att de har - icke blodsmässiga - kopplingar till varandra.
  • Anonym (Bonusmamma)
    John22 skrev 2017-01-13 09:43:17 följande:

    Nej, det är de inte. Det finns inga biologiska band mellan dem och det finns inget som helst fel i att de blir tillsammans.

    Du skapar släktband i huvudet som inte existerar. Om din mamma och din partners pappa helt plötsligt skulle få ihop det, skulle du då lämna din partner eftersom ni helt plötsligt "är syskon"?


    Haha skulle det hända skulle det inte finnas någon jag kallade för min partner.

    Och hur skulle det kunna bli en syster menar du, möjligtvis att han skulle vara min bonuspappa, ja precis.

    Löjlig jämförelse.
  • Anonym (Bonusmamma)
    John22 skrev 2017-01-13 09:43:17 följande:

    Nej, det är de inte. Det finns inga biologiska band mellan dem och det finns inget som helst fel i att de blir tillsammans.

    Du skapar släktband i huvudet som inte existerar. Om din mamma och din partners pappa helt plötsligt skulle få ihop det, skulle du då lämna din partner eftersom ni helt plötsligt "är syskon"?


    Ser nu att jag läste fel i din tråd.

    Att min mamma och min svärfar blev ett par menar du alltså. Det är en bisarr idé, eftersom att du har väldig dålig koll på läget..

    Men ok vi låssas det.

    Ja, det skulle jag kalla honom, men mest på skoj. Men detta skulle aldrig hända. Ingen i våra familjer skulle sätta oss i en sådan situation

    Skulle min mamma träffat en annan man som då skulle blivit mot bonuspappa, hade jag aldrig aldrig aldrig blivit tillsammans men mannens söner, nej. För då är man en familj. Jag bryr mig inte om det är DNA eller ej. Familjen först.
Svar på tråden Vad anser ni om detta?