Tandläkaren förstörde alla mina tänder

Nutid? I Sverige? Hos en riktig tandläkare?

WTF?

Fast att du har fått karies kan du inte skylla på tandläkaren. Hur vet du att dessa tandläkare var nyexaminerade? Frågade du? Stod det på deras namnbricka? Var det sånt du tänkte på när du var 12? Sekundärkaries kan undvikas långt, genom bra munhygienen. Självklart är det oftast bara en fråga om tid, då det kan vara svårt att göra rent under lagningar, glipor som kan uppstå osv. Men lagningar kan hålla länge om du följer de vanliga råden, låta tänderna vila, inte äta för sött och för ofta, dricka vatten om törstig osv. Hur du ska tänka positivt; du befinner ju dig redan där du är, såklart, så det är bara att göra det bästa av situationen! Sköt munnen ordentligt! Det är en del av dig och din kropp precis som en arm eller ett ben. Munnen tillhör dig och du ska ta hand om den. Noga!

Jag förstod det. Jag tänkte mest på mig själv här. Jag är glad att jag började gå till tandläkaren på 80-talet. Inga borrningar, konstiga lagningar eller amalgam. Jag har en framtand som slogs ut som lagades då och håller än.

Jag undrar när de ändrade sig i sitt bemötande mot patienterna? Iaf, jag är glad de gjorde det.

Käraste TS! Jag känner så igen mig i din berättelse! Jag är född på 80-talet. Men har också bara 2 "olagade" tänder från mina år 9-14. Flera har fått göras om i vuxen ålder. De var fullkomligt fruktansvärda med mig på folktandvården som barn! Till att börja med så fick mina föräldrar aldrig vara med i undersökningsrummet för att "-Du är så stor så du ska klara detta själv nu". Mina föräldrar försökte väl säga emot, men ja.. de kände väl att den professionella tandläkaren visste bäst? Sedan fick jag bara bedövning om jag satt snällt och stilla, annars ingen bedövning och tandsköterskan fick hålla fast mitt huvud istället. Ni hör ju hur bisarrt det låter! Vid flera tillfällen fick min mamma höra att jag hade 16 hål eller FLER! Jag gissar att det var inga alls...Min tandläkare var en hård och okänslig äldre kvinna (mellan 55-65 gissar jag). När jag fyllde 16 började de prata om tandställning i "förebyggande" syfte och då TOTALVÄGRADE jag gå mer till tandläkaren. Jag gick till en psykolog när jag fyllt 25 och fick hjälp med min rädsla och nu vågar jag faktiskt gå till min (noga utvalda) tandläkare. Så det finns ljuspunkter och nu har jag lärt mig att: 1. Det ska aldrig någonsin göra ont hos tandläkaren. Inte ens när de pillar med den lilla "pinnen" i tandköttet. Gör det ont eller "spränger" när de ger bedövning så gör de det slarvigt. 2. Vi betalar jävligt mycket för vår tandvård. Alltså ska tjänsten vara upp till standard. Alltså trevlig och inte "anklagande" (man ska inte känna sig skyldig och bli "skälld" på av tandläkaren, någonsin!") 3. Är du inte nöjd med hur du blir bemött, eller känner att tandläkaren inte lyssnar på dig / tar det lungt - SÄG DET! Du betalar för tandläkarens tid och då får de fan ta sig tid till att du ska känna dig trygg i en såpass utsatt situation.

Men det är inte så enkelt. Jag har vänner som sköter sina tänder exemplariskt, som inte småäter etc. De får kariesangrepp ändå, och så finns det de som slarvar och ändå inte får kariesangrepp. Det sägs hänga på saliven, att man har saliv som gör det mindre gynnsamt att utveckla karies. Min sambo har skött sina tänder perfekt, men likväl så har han fått alla problem man tänkas kan i hans gamla lagningar. Samtliga tänder som han rotfyllt har han varit tvungen att ta bort pga infektioner i rotfyllningarna, en dyr historia, speciellt när endast två av tänderna omfattades av försäkringen så han kunde ersätta dom. Jag har periodvis varit slarvig med mina tänder, men jag har bara haft ett enda hål sedan jag var 14 år och det var när jag hade varit gravid som de hittade hålet. Så på över 40 år har jag inte haft ett enda hål, trots slarv periodvis (tala inte om studentlivet) förutom det enda som dök upp i samband med att jag var gravid.

Ja, en på varje ben och varje arm och en som höll huvudet. Tror jag var ca 6 år.

Ja, det är jag medveten om. Även arv och gener spelar in. Som med så mycket annat är även tändernas kvalitet hos människor orättvist. Men som du skriver, du var 40 - ett hål. Ts, som hon själv beskriver det "hål i alla tänder förutom två" 12-19 år gammal. Rimmar ju ganska illa. Har du då sekundärkaries så kan man sköta tänderna så gott det går för att förhindra sekundärkaries på en gång. Hon frågade vad man kunde göra för att vara positiv och eftersom skadan redan är skedd så är det bara att göra det bästa av situationen.

Käraste TS! Jag känner så igen mig i din berättelse! Jag är född på 80-talet. Men har också bara 2 "olagade" tänder från mina år 9-14. Flera har fått göras om i vuxen ålder. De var fullkomligt fruktansvärda med mig på folktandvården som barn! Till att börja med så fick mina föräldrar aldrig vara med i undersökningsrummet för att "-Du är så stor så du ska klara detta själv nu". Mina föräldrar försökte väl säga emot, men ja.. de kände väl att den professionella tandläkaren visste bäst? Sedan fick jag bara bedövning om jag satt snällt och stilla, annars ingen bedövning och tandsköterskan fick hålla fast mitt huvud istället. Ni hör ju hur bisarrt det låter! Vid flera tillfällen fick min mamma höra att jag hade 16 hål eller FLER! Jag gissar att det var inga alls...Min tandläkare var en hård och okänslig äldre kvinna (mellan 55-65 gissar jag). När jag fyllde 16 började de prata om tandställning i "förebyggande" syfte och då TOTALVÄGRADE jag gå mer till tandläkaren. Jag gick till en psykolog när jag fyllt 25 och fick hjälp med min rädsla och nu vågar jag faktiskt gå till min (noga utvalda) tandläkare. Så det finns ljuspunkter och nu har jag lärt mig att: 1. Det ska aldrig någonsin göra ont hos tandläkaren. Inte ens när de pillar med den lilla "pinnen" i tandköttet. Gör det ont eller "spränger" när de ger bedövning så gör de det slarvigt. 2. Vi betalar jävligt mycket för vår tandvård. Alltså ska tjänsten vara upp till standard. Alltså trevlig och inte "anklagande" (man ska inte känna sig skyldig och bli "skälld" på av tandläkaren, någonsin!") 3. Är du inte nöjd med hur du blir bemött, eller känner att tandläkaren inte lyssnar på dig / tar det lungt - SÄG DET! Du betalar för tandläkarens tid och då får de fan ta sig tid till att du ska känna dig trygg i en såpass utsatt situation.

Om det "gör ont när man petar med den lilla pinnen i tandsköttet" så har man garanterat tandköttsinflammation. Och det kan göra riktigt ont. Istället för att byta tandläkare hela tiden och bli rädd för en yrkesgrupp som vill och kan hjälpa en kanske man ska ta en titt på sig själv. Vad man kan göra och hur.