Tandläkaren förstörde alla mina tänder

Hur gammal är du ts och under vilket årtionde gjorde du fyllningarna?

Jag är född på 50-talet och i min familj ingick inte tandvård som rutin så jag tillhörde den grupp ungar som hade 14 hål när det var dags för Folktandvården.
Jag har haft problem med mina tänder hela livet och det har dragit ner mig psykiskt. Som vuxen har jag kostat på mina tänder sådana svindlande summor så jag orkar inte tänka på det. Med facit i hand så skulle jag satt in implantat redan på ruta ett istf att kosta på lagningar och rotfyllningar och bryggor som får bytas ut mot en större dito. Det som gör det klurigt....RIKTIGT klurigt...är ju att man som patient hos en tandläkare samtidigt är betalande kund. Rejält betalande kund medan man är mer utelämnad än när man lämnar in sin bil på verkstaden!? Varje undersökning kostar rätt mkt så man kutar inte runt för att få ngn second opinion(!) Tandläkaren vill tjäna pengar............................THATS IT. Även om tandläkaren ser att den tand som ska lagas inte kommer att hålla mer än max ett år så får patienten inte veta det utan det blir lagning, räkning på ett par tusen, och välkommen åter.

Käraste TS!

Jag känner så igen mig i din berättelse!
Jag är född på 80-talet. Men har också bara 2 "olagade" tänder från mina år 9-14. Flera har fått göras om i vuxen ålder.

De var fullkomligt fruktansvärda med mig på folktandvården som barn! Till att börja med så fick mina föräldrar aldrig vara med i undersökningsrummet för att "-Du är så stor så du ska klara detta själv nu". Mina föräldrar försökte väl säga emot, men ja.. de kände väl att den professionella tandläkaren visste bäst?
Sedan fick jag bara bedövning om jag satt snällt och stilla, annars ingen bedövning och tandsköterskan fick hålla fast mitt huvud istället. Ni hör ju hur bisarrt det låter! Vid flera tillfällen fick min mamma höra att jag hade 16 hål eller FLER! Jag gissar att det var inga alls...Min tandläkare var en hård och okänslig äldre kvinna (mellan 55-65 gissar jag).

När jag fyllde 16 började de prata om tandställning i "förebyggande" syfte och då TOTALVÄGRADE jag gå mer till tandläkaren. Jag gick till en psykolog när jag fyllt 25 och fick hjälp med min rädsla och nu vågar jag faktiskt gå till min (noga utvalda) tandläkare. Så det finns ljuspunkter och nu har jag lärt mig att:

1. Det ska aldrig någonsin göra ont hos tandläkaren. Inte ens när de pillar med den lilla "pinnen" i tandköttet. Gör det ont eller "spränger" när de ger bedövning så gör de det slarvigt.
2. Vi betalar jävligt mycket för vår tandvård. Alltså ska tjänsten vara upp till standard. Alltså trevlig och inte "anklagande" (man ska inte känna sig skyldig och bli "skälld" på av tandläkaren, någonsin!")
3. Är du inte nöjd med hur du blir bemött, eller känner att tandläkaren inte lyssnar på dig / tar det lungt - SÄG DET! Du betalar för tandläkarens tid och då får de fan ta sig tid till att du ska känna dig trygg i en såpass utsatt situation.