Min pojkvän har hiv, tänk om jag med har det?

Hur och av vem blev pojkvännen smittad av?

Vilka symtom har pojkvännen? 

Håller tummarna att du inte har det! Hur går det TS?

Hej TS! 

Det måste vara en otrolig chock att din pojkvän har HIV och mår dåligt och att du riskerar att också ha det. Jag har en bekant som lever med HIV och som medicinerar och som lever som vem som helst. 

Ett par tips som jag kan ge till både dig och din partner:
- vid sjukvårdsbesök, be att få information skriftligt och/eller fråga om ni får spela in.
- om ni väljer att berätta för närstående, fråga sjukvårdspersonal om det är okej att kontaktas av närstående, så behöver inte ni vara mellanhänder för alla frågor
- det finns flera föreningar för personer som lever med HIV. Exempelvis finns positiva förningen i flera städer och hiv-Sverige. Nu när allt känns chockartat och uppochned kan det vara mycket värt att träffa personer i liknande siutationer. Det är helt ok att vara med bara en gång och lyssna eller engagera sig med all sin kraft, och allt där emellan. 

Massor av omtanke och kärlek!

Det är klart att det är inte är någons fel, MEN. Innan man har oskyddat sex med en ny partner, och i synnerhet om det handlar om en homo- eller bisexuell man, eller om personen kommer från ett sk högriskområde/land när det gäller hiv-smitta, är det klokt att se till att båda testar sig. 

Tyvärr är hiv-smitta fortfarande väldigt mycket vanligare i gruppen homo- och bisexuella män, än bland heterosexuella. (Nej, det är ingen fördom. Det finns statistik på det. Lätt att hitta om man googlar. Har nämligen råkat ut för (unga) människor som velat avfärda detta som en ogrundad fördom.) 

I många andra länder är dock smittan väldigt utbredd även hos heterosexuella. (En nära släkting till mig är gift med en person från ett sådant högriskland. För dem var det en självklarhet att båda testade sig för sexuellt överförbara sjukdomar innan de hade oskyddat sex första gången.) 

Sedan är det förstås klokt att aldrig ha oskyddat sex med någon som man inte med hundraprocentig säkerhet vet är frisk. Även om risken för sjukdom och smitta är liten, finns den ju alltid där. 

Nu är ju hiv inte alls lika farligt som det var förr, så jag kan förstå om rädslan inte är lika stark som den var tidigare, och att man kanske därför inte är lika noga med att testa sig och/eller skydda sig med kondom. Så jag vill absolut inte skuldbelägga dig ts.

Dessutom känns det som om (samhälls)informationen kring hiv och hur det smittar (och hur vanlig det är i vissa gruppet) blivit sämre och sämre. Näst intill obefintlig. 

Men hur det än är, så är det en livslång sjukdom som kräver behandling med mer eller mindre jobbiga biverkningar för att hållas i schack. 

Och förlåt ts om jag låter som en jobbig moralkärring som bara vill strö salt i såret. Det är absolut inte min mening. Det kan vara väldigt svårt att ta upp sådana här saker med den man älskar, särskilt om man är lite yngre. Men genom mitt inlägg hoppas jag att andra faktiskt ska våga fråga - eller tom kräva- att den man har oskyddat sex med kan bevisa att hen är frisk. 

Kanske får jag någon annan att tänka till. Men som sagt. Hiv är ingen dödsdom längre. Och man kan absolut leva ett fullgott liv i dag även som smittad. Dock blir ju tillvaron både enklare och smidigare om man slipper leva med en livslång virussjukdom. 
 

Risken för att överföra HIV är väldigt, väldigt liten, även om man haft sex många gånger. Det finns med andra ord en väldigt god chans att du inte är smittad.

Även om du blivit smittad så är bromsmediciner och dylikt väldigt bra idag, vilket gör att man kan leva ett nästintill vanligt (och långt) liv.

Skitsnack. Du läste väl att han blev smittad efter EN gång. 

Hur blev din kompis smittad?

Varför är du så intresserad av hur folk blev smittade?

Om du bor i Stockholm eller däromkring, har du möjlighet att få snabbtest redan idag, vilket jag skulle förorda till att börja med, för din egen skull. Även om beskedet absolut inte är det man vill ha, är det nånstans ändå bättre att "veta", och det oavsett vilken diagnos man har - tycker jag.

Sen precis som andra redan sagt, leva med Hiv idag, är inte konstigare än Diabetes. Ja, det är en kronisk sjukdom, men dessbättre, i absoluta majoriteten går den att behandla. Sen ev. andra tycker om det eller inte, ja, det är faktiskt deras problem - inte ditt, inte din PV:s. Det viktigare är att ta reda på hur du kan ge dig själv absolut bästa vård och förutsättningar, för att få ett fortsatt så bra liv som möjligt.

Även OM du skulle visa dig smittat, skulla jag i den sitsen ta det lungt med att berätta för familjen, om nu redan nu har "shaky" relation. Då är det viktigare att ni fokuserar på att ni ska gifta er - då är det både viktigare och vettigare, än att börja redovisa ev. diagnoser. Faktiskt har ingen annan "rätten" att få veta det, om du själv inte vill berätta det. Och i ett läge med trassliga relationer, kan det vara ett effektivt sätt att lägga ved på brasan.

Däremot undrar jag, hur vet ni att det är just 6 år sen han blev smittad? 6 år är ändå ganska lång tid, några symptom borde ha börjat uppenbara sig innan... Vad var det som avgjorde att han gick och testade sig just nu?

TS, jag förstår att allting känns upp/ned just nu, men allting KOMMER att ordna sig, oavsett vad beskedet för dig kommer bli. Ska man nu få en kronisk diagnos, är det bättre att få en som är behandlingsbar än någon som du inte kan göra något åt. Och det är det viktiga att tänka på just nu. Sen vad resten av omvärlden tänker, ja... Skulle man ta hänsyn till det i varje skeende i livet skulle livet bli outhärdligt, för det är ALLTID nån som tycker nått om nått. Det måste man skjuta undan, för det är inte det viktiga för dig.

Stora styrke kramar!!

Knip käft om du inte vet vad du snackar om. Risken för överföring från man till kvinna vid vaginalt sex är 0,08%.

Min polare har kört bil en gång i livet och råkade den gången ut för en olycka. Betyder det att det finns en jättehög risk att råka ut för olyckor när man kör bil?

Läs på om hur statistik och sannolikhet fungerar innan du gör fler korkade inlägg.