Problem med min tjejs dotter

Precis. Enkelt o bra, o är väl det enda möjliga. 

TS berätta gärna hur det gått när du pratat med henne?

Jag vill tillägga att OM ni nu ska fortsätta att träffas med barnen så ska TS självklart säga ifrån kring sina egna gränser. Och prata med mamman om hur han uppfattar hennes brist på tillsägelser när inget av barnen hör på.

Jag säger inte åt min son på samma tydliga sätt när främmande personer är med, mamman kanske inte känner dig bekväm ännu med att säga åt sin dotter när TS + son är med?

Jag har jobbat med problemtonåringar. Och det går till och med att få dem att fungera vettigt. Såna här ungdomar längtar oftast innerst inne efter någon som förväntar sig något gott av dem och ställer lite krav. Men du har rätt i att ts behöver få mamman på sin sida. Om han har fingertoppskänsla så kan det gå jättebra och han får både ett tacksamt barn och en tacksam partner.

Utan att ha läst övriga kommentarer är det här min första tanke: ni har låtit barnen bli en del av ert förhållande VÄLDIGT tidigt och det är riskabelt på många sätt.

Kanske läge att backa lite?

Har din tjej varit singel länge? Om inte blir det här ännu jobbigare för hennes dotter.

Varför det? Så länge man inte flyttar ihop eller försöker tvinga på barnen ett nytt familjeliv så förstår jag inte vad problemet är.

Herregud, det är inte tidigt eller dåligt! Barnen är ändå 11 och 15 år, inte 5 och 6.

De har ju inte direkt tänkt flytta ihop och det är ju inte så att de umgås varje dag så det finns inget problem.

Håller inte med dig om att det är tidigt med tanke på deras ålder, samt att vi inte försöker bilda en familj här. Sedan ses vi ändå inte så himla ofta.

Min tjej har varit singel i cirka 9,5 år och det skulle jag kalla länge.

Jag undrar hur mycket ni behöver blanda in era barn i ert förhållande. Jag tänker att ni kan träffas när ni är barnfria. Det förutsätter ju att ni har barnen vv eller nåt och att era veckor stämmer överens.

Men sen vore det ju trevligt att göra nåt tillsammans allihop någon gång. Så det kommer säkert fler tillfällen när du vill säga till dottern. Ställ lite äppna frågor till din tjej; - hur tycker du att det funkar när vi ses tillsammans med bsrnen ? Vad tror du din dotter tycker om mig ?

Om hon säger att dottern trivs bra med dig - så kan du säga att du däremot känner att det är lite svårt - att dottern verkar arg och missnöjd, när ni ses - brukar hon vara det mot dig också ? Pratar du med din dotter och säger till henne när det behövs ? Etc. Få igång en dialog med din flickvän.

Men blanda inte in barnen så mycket i er relation. Bo gärna på skilda håll och träffas när ni är barnfria. Då sliter ni mindre på förhållandet.

Problemet är såklart inte dottern utan att den tjej du väljer är så otroligt dålig som mamma och förebild. Allt det du beskriver vittnar om låg moral och respekt hos DIN TJEJ och då kan man fråga sig varför du inte har bättre smak än så?

This.

[1quote=77458442][quote-nick]Anonym (naivt) skrev 2017-03-01 14:00:04 följande:[/quote-nick]Jag vet att du menar väl, men du får ursäkta mig när jag säger att det där är väldigt naivt! Hur vet jag det? För att jag själv resonerade så tidigare. Sen fick jag lära mig den hårda vägen att verkligheten inte alls är så sockersöt och enkel.

1 Uppfostran handlar inte bara om beteende, hur man vill att ett barn ska bete sig, det handlar till lika stor del om värderingar, om att respektera andra människor, inte vara egoistisk, etc

2 Problemet ligger inte bara i barnet som blev dåligt uppfostrad, det ligger till större del hos föräldern som uppfostrade barnet. 

3 För att två familjer ska kunna gå ihop till en MÅSTE man kunna ha en gemensam värdegrund och en gemensam syn på uppfostran inget annat kommer fungera i praktiken

4 Människor går sällan att förändra om de inte själva vill det, förändringen kommer inifrån, inte utifrån, det räcker inte med att föregå med gott exempel eller förklara hur man borde göra saker om personen inte tycker du rätt utan anser att hon har rätt så kommer det aldrig bli en förändring. Och tyvärr är det väldigt svårt att få en människa att inse att hon gör fel framför allt när det gäller känsliga saker som ens barn.

Såhär kommer det förmodligen bli istället. TS kommer in med god vilja och ska föregå med gott exempel. Det kommer inte hjälpa ett skit för åratals dåliga vanor och inpräglat beteende ändrar man inte över en natt, inte ens ett år. TS kommer irritera sig på saker (det gör han redan), TS son kommer med tiden irritera sig på samma saker och tycka det är jobbigt att umgås med dem. TS kommer hamna i ett skruvstäd där han tvingas välja mellan sin kärlek till kvinnan och sin kärlek till sin son.

Eftersom TS är en rationell person så kommer han givetvis försöka uppfostra den lilla damen rätt, man tål ju bara så mycket skit innan man försöker göra något åt saken. Det kommer inte alls uppskattas, de kommer hamna i konflikt. Mamma kommer heller inte uppskatta att hennes uppfostringsmetod ifrågasätts eller att TS uppfostrar hennes dotter enligt sin modell, hon tycker ju att hon gjort rätt. Hon kommer ta sin dotter och sin uppfostran i försvar. TS hamnar i konflikt med båda och TS hamnar i rollen som ordningsmakt mamma hamnar i rollen som den toleranta och goda mamman.

Efter en tid kommer TS som börja lacka ur ordentligt, antingen gör han uppror han med eller så kommer han börja undvika att vistas hemma hos pappa så länge hans nya och dottern är där. TS hamnar i konflikt med sonen med.

Jag höll på sådär i 5 år, tills jag insåg mitt misstag och avslutade förhållandet trotts att vi älskade varandra. Jag var en idiot som inte insåg vad jag utsatte mina egna barn för. Jag borde gjort det långt tidigare. Jag menade väl men gjorde fel.[/quote]