• Anonym (Dad)

    Problem med min tjejs dotter

    Hej!

    Har dejtat en tjej i ca 3 månader och jag tycker verkligen om henne. Vi ses ca 3 gånger i veckan och ibland har vi barnen med oss. Hon har en dotter på 11 år som sannerligen är bortskämd och jag har en son på 15 år.

    Jag tycker inte alls om hennes dotter eller sättet min tjej (vet inte vad jag ska kalla henne annars) har uppfostrat henne på.

    Första gången vi träffades med barnen så åt vi middag hemma hos mig som jag och min son hade lagat. Min tjejs dotter var väldigt ohyfsad, sa att maten var äcklig och att hon inte tänker äta mer för att det smakar bajs. Min tjej sa inte mycket, skrattade lite generat och sa försiktigt att man inte säger så. För att inte tala om att dottern höll på med mobilen under hela middagen också, ingen tillsägelse.

    Andra gånger vi har träffats så har det hänt att dottern har börjat skrika i affärer för att hon inte har fått det hon velat ha (jag skämdes otroligt mycket). Hon har även varit dryg mot min son och snäsigt frågat vad han glor på (hon tyckte att han glodde på henne)..

    När vi allesammans åt på en restaurang så var hon såklart snäsig även där, petade runt med gaffeln i maten och åt i princip ingenting av den mat som JAG betalade för. Jag erbjöd mig nämligen att betala hela utemiddagen den gången, jag ville vara lite generös.

    Det finns mer också, men dessa saker som jag tog upp nu är det värsta. Hon är verkligen bortskämd och ohyfsad, ouppfostrad. Hon vill ha saker hela tiden och min tjej går oftast med på att köpa det, men är det nånting hon inte får så tar det hus i helvete. Man skäms när man är med henne och min tjej bland folk.

    Och hur kan ens en 11 åring snacka skit om mat som andra har tagit sig tid till att laga? När man är 11 år så bör man absolut förstå hur man beter sig.

    Min son tycker inte alls heller om henne och vill att jag lämnar denna tjej för att det inte medför något gott.

    Problemet är bara det att jag kind of har kärat ner mig en del i denna kvinna. Hon bryr sig om mig, har humor och är väldigt snäll. Hennes personlighet och utseende är toppen, det dåliga är hennes dotter och att hon aldrig säger åt henne eller ens försöker uppfostra henne.

    Jag och min son har så många gånger velat säga åt dottern, men vi har aldrig gjort det. Jag tänker att man inte kan uppfostra någon annans barn, men samtidigt så drabbar det ju även oss. Att flytta ihop finns inte ens på kartan så länge dottern beter sig såhär. Det är nog som det är nu.

    Ska jag ta upp detta med min tjej? Prata om det med henne? Jag funderar på det, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det och hur jag ska säga det. Vill inte att det ska bli problem eller att hon ska bli sur på mig, hon måste ju förstå att det inte kan vara såhär..

    Vill inte att det ska behöva bli så att jag måste avsluta det vi har.

    Kom gärna med tips och förslag, något bra att säga. Inga otrevliga kommentarer, tack.

  • Svar på tråden Problem med min tjejs dotter
  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Violett) skrev 2017-03-02 15:32:45 följande:
    Ursäkta mig men det är ju ganska självklart att man som läsare utgår ifrån den information man får i ts inlägg. Man kan inte sitta och hitta på egna saker som att mamman säkert stör sig på ts son osvosv. Det är bara aspekter och vad ska vi med det till här?

    Men visst, du får gärna ta och söka upp mamman och dottern och fråga hur de ser på saken.
    Visst får du dra slutsatser utan att bry dig om andra faktorer men själv föredrar jag att se att det kanske kan finnas andra sidor också, brukar du dra tvärsäkra slutsatser utan att ha så mycket information som möjligt eller ens tänka tanken att det som sagt kan finnas två sidor.
    Ts uttrycker sig otrevligt mot andra här i tråden så det är inte otänkbart att han kanske har samma otrevliga attityd mot dottern som då kanske spjärnar emot att han ska bestämma över henne, dottern är ju bara van vid mamman och kom igen han har dejtat mamman i tre månader är det något barn eller förälder som hade uppskattat att en ny pojkvän(eller flickvän) ska bestämma angående hur ens barn ska uppfostras. Däremot kan ts välja om han vill vara ihop med någon som han inte tycker har samaa regler angående uppfostran men att efter 3 månader tro att man som pojkvän har rätt att bestämma saker angående någons barnuppfostran då är man lite väl tidigt ute.

  • Guden Tor
    heidla skrev 2017-03-02 15:38:46 följande:

    Det är faktiskt grundläggande kompetens? du kanske inte ska slänga dig med fina ord om du inte förstår att använda dem rätt.

    Men jag utgår från attdet bara var ett tramsigt sätt att försöka provocera med tanke på hur du använder ordet 'kärring' i ditt inlägg.

    On topic, Ts du har dejtat den här kvinnan i 3 månader och tror du ska ha någon slags rätt till att bestämma hur hon ska uppfostra sitt barn? Hur skulle du själv känna det om  någon anmärkte på ditt barn eller försökte få dig att ändra på din uppfostran? det är inte heller ovanligt med barn som beter sig dumt vid den åldern och speciellt inte när ens mamma eller pappa träffar någon ny, då kan barn bete sig väldigt dåligt och ouppfostrat, med det sagt självklart skulle man önska att föräldrar kunde uppfostra sina barn lite bättre men å andra sidan kanske hon har sina tankar om hur du uppfostrar ditt barn fast hon inte säger det till dig.

    Du kanske inte är redo att bli bonuspappa? I längden kommer det inte fungera om du blir bestämmande för då kommer dottern att sätta sig emot, men kanske även mamman också och det blir till två läger i er familj, eller vad säger jag ni är ju faktiskt INTE en familj, du och mamman dejtar, ni bor inte ihop, om och när ni ska flytta ihop då är det dags att ta snacket om hur ni vill det ska se ut angående regler och uppfostran men som mammas pojkvän komma in och vilja bestämma det blir bara fel och det kanske upplevsmer som kontrollerande. man ska definitivt avhålla sig från att kritisera andras barn i början när man träffar någon, det enda du kan göra är faktiskt bestämma om du verkligen vill vara med den här kvinnan och om svaret är ja om du har tålamodet för du kan inte komma in som mammas pojkvän och domdera för det lär inte bli bättre bär tjejen kommer i tonåren då och var beredd på att det kommer anmärkas även på din son och ditt beteende.

    Jag tycker du ska ta och prata med den här kvinnan och sen får ni klura ut om någon av er tycker det är värt att fortsätta ni har ju bara träffats i 3 månader, ni känner ju inte ens varandra ordentligt, ni är ju bara i förälskelsefasen fortfarande.


    Det är stor skillnad på att försöka bestämma över någon annans barn och att prata med föräldern i fråga, fråga hur hen tänker kring uppfostran. Hur ska man annars kunna ha ett fungerande förhållande?

    Du har uppenbarligen en annan åsikt men självklart kan man säga till andras barn. Om ett barn är otrevlig mot någon och föräldern inte griper in så får man själv säga åt barnet. Något annat är löjligt.

    Flickan har nog alltid varit såhär. Låter inte som ett beteende som uppkom i och med att mamman träffade en ny.
  • Anonym (Violett)
    Anonym (2 sidor) skrev 2017-03-02 15:47:22 följande:

    Visst får du dra slutsatser utan att bry dig om andra faktorer men själv föredrar jag att se att det kanske kan finnas andra sidor också, brukar du dra tvärsäkra slutsatser utan att ha så mycket information som möjligt eller ens tänka tanken att det som sagt kan finnas två sidor.

    Ts uttrycker sig otrevligt mot andra här i tråden så det är inte otänkbart att han kanske har samma otrevliga attityd mot dottern som då kanske spjärnar emot att han ska bestämma över henne, dottern är ju bara van vid mamman och kom igen han har dejtat mamman i tre månader är det något barn eller förälder som hade uppskattat att en ny pojkvän(eller flickvän) ska bestämma angående hur ens barn ska uppfostras. Däremot kan ts välja om han vill vara ihop med någon som han inte tycker har samaa regler angående uppfostran men att efter 3 månader tro att man som pojkvän har rätt att bestämma saker angående någons barnuppfostran då är man lite väl tidigt ute.


    Det finns två sidor gällande allt, men till skillnad från dig så har jag läst ts inlägg. Vi kan väl inte veta vad mamman och dottern tycker och man kan inte heller sitta och hitta på egen information bara för att man TROR att det kan vara så, då blir det som att man omvänder hela trådens mening från första början.

    Du är inte jättetrevlig heller, bara så att du vet.
  • Guden Tor
    Anonym (2 sidor) skrev 2017-03-02 15:47:22 följande:

    Visst får du dra slutsatser utan att bry dig om andra faktorer men själv föredrar jag att se att det kanske kan finnas andra sidor också, brukar du dra tvärsäkra slutsatser utan att ha så mycket information som möjligt eller ens tänka tanken att det som sagt kan finnas två sidor.

    Ts uttrycker sig otrevligt mot andra här i tråden så det är inte otänkbart att han kanske har samma otrevliga attityd mot dottern som då kanske spjärnar emot att han ska bestämma över henne, dottern är ju bara van vid mamman och kom igen han har dejtat mamman i tre månader är det något barn eller förälder som hade uppskattat att en ny pojkvän(eller flickvän) ska bestämma angående hur ens barn ska uppfostras. Däremot kan ts välja om han vill vara ihop med någon som han inte tycker har samaa regler angående uppfostran men att efter 3 månader tro att man som pojkvän har rätt att bestämma saker angående någons barnuppfostran då är man lite väl tidigt ute.


    Håller inte med.

    Visst har mamman sin syn på saken, men om man ska ta hänsyn till det och börja hitta på egna förklaringar så blir det väldigt många trådar man får omvända här på Familjeliv. Det fungerar inte riktigt så att man som läsare sätter sig in i de andra parternas huvud och börjar hitta på egna saker. Man utgår givetvis ifrån den info ts ger och för en diskussion därefter, annars är det helt meningslöst att diskutera från första början.

    Ts tror inte att han har rätt att bestämma över hennes barn.... han påpekar det som är sant: att hennes barn beter sig odrägligt och att mamman kommer få sota för det. Hur ska flickan göra om hon kommer till en arbetsplats när hon blir äldre och forfarande har kvar detta beteende? För där går det då inte att bete sig hur som helst, då får man sparken. Direkt.
  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Violett) skrev 2017-03-02 15:44:23 följande:
    Men herregud människa, ingen har talat om att ts ska bestämma över hennes barn! Om de öht ska ha någon framtid tillsammans så MÅSTE han PRATA MED HENNE om hur hon tänker kring såna här saker. Hennes lilla monsterunge ska inte få bete sig såhär och vara elak mot andra.

    Men jag hoppas att ts lämnar. Mamman är uppenbarligen inkompetent.
    Hmm, du uttrycker dig otroligt otrevligt och agressivt mot ett barn som du inte har träffat, du drar också en massa slutsatser baserat på infomration av tredje part och tycker att barnet är elakt och att mamman är inkompetent.
    Om vi nu ska sitta och dra slutsatser, så verkar du ta det väldigt personlig och är lite väl agressiv, kanske du har varit den här nya flickvänen som varit svartsjuk mot ett barn i ett tidigare förhållande och där pappan valde avsluta för barnets bästa? oavsett om jag har rätt eller inte så drar slutsatser efter vad DU säger, inte vad någon annnan påstår om dig, och inte heller betyder det att det är fakta, förstår du skillnaden nu?
  • Anonym (Violett)
    Anonym (2 sidor) skrev 2017-03-02 15:55:55 följande:

    Hmm, du uttrycker dig otroligt otrevligt och agressivt mot ett barn som du inte har träffat, du drar också en massa slutsatser baserat på infomration av tredje part och tycker att barnet är elakt och att mamman är inkompetent.

    Om vi nu ska sitta och dra slutsatser, så verkar du ta det väldigt personlig och är lite väl agressiv, kanske du har varit den här nya flickvänen som varit svartsjuk mot ett barn i ett tidigare förhållande och där pappan valde avsluta för barnets bästa? oavsett om jag har rätt eller inte så drar slutsatser efter vad DU säger, inte vad någon annnan påstår om dig, och inte heller betyder det att det är fakta, förstår du skillnaden nu?


    Hahahahahahahah! Tänker inte ens diskutera med dig. Ha en trevlig dag! :)
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Dad) skrev 2017-03-02 13:00:25 följande:
    Nej. Flera har föreslagit att jag bör tala vett med henne så det ska jag göra. Därefter får jag se hur jag gör.

    Detta är i alla fall inget som jag accepterar.
    Jag tycker att det låter som en bra ide. Då ni är så pass tidigt i ert förhållande så kan det vara så enkelt att tjejen inte kan med att ryta ifrån när ni ses. Då passar flickan på. Eller så beter hon sig bara så här när ni ses just av den anledningen att hon vet att man inte får och då kanske tror att det ska skrämma bort dig. ta upp problemet med mamman och säg att du inte känner att det är okej. Håller mamman med dig så är det toppen, gör hon inte det så ja då finns det som sagt andra kvinnor där ute. detta är inget bra beteende och jag hade inte accepterat om mina barn eller mina syskonbarn hade betett sig så. En 11 åring ska veta bättre och har antagligen redan fått tillsägelser om detta. Tror knappast att det är tillåtet i skolans matsal heller. Lycka till!
  • Anonym (2 sidor)
    Guden Tor skrev 2017-03-02 15:55:36 följande:
    Håller inte med.

    Visst har mamman sin syn på saken, men om man ska ta hänsyn till det och börja hitta på egna förklaringar så blir det väldigt många trådar man får omvända här på Familjeliv. Det fungerar inte riktigt så att man som läsare sätter sig in i de andra parternas huvud och börjar hitta på egna saker. Man utgår givetvis ifrån den info ts ger och för en diskussion därefter, annars är det helt meningslöst att diskutera från första början.

    Ts tror inte att han har rätt att bestämma över hennes barn.... han påpekar det som är sant: att hennes barn beter sig odrägligt och att mamman kommer få sota för det. Hur ska flickan göra om hon kommer till en arbetsplats när hon blir äldre och forfarande har kvar detta beteende? För där går det då inte att bete sig hur som helst, då får man sparken. Direkt.
    Men nu kommer vi till poängen, hur vet vi att det är sannt.
    Visst kan vi disskutera utifrån ts känslor osv men då är det just hans upplevda känslor som ska disskuteras inte något slags fakta som vi med säkerhet vet är sannt trots att du påstår motsatsen, vi har inte mamman eller barnets sida utan bara ts påstående. Så diskutera ts känslor visst men vi ska akta oss för att komma med påståenden om vad som är sant när vi inte har del av all information eller hur, brukar du inte vara källkritisk när det gäller fakta annars? känslor är ens egna men andra parten kan ha andra känslor om exakt dsamma sak, fakta däremot är något helt annat så låt oss inte påstå att det ts påstår är sant för det vet varken du eller jag eller hur?
    Nu kan vi ju inte ta reda på mammans eller barnets sida av saken så vi kommer inte får reda på hur saker ligger till, om det är en mamma somlåter sitt barn härja helt fritt utan minsta uppfostran, jo det finns såna barn också, problemet är om det är så det ligger till här eller om det bara handlar om en ny pojkvän som dejtar en ensamstående mamma och försöker kontrollera henner och han anser själv att dottern är otyglad och jobbig som itne lyssnar på honom och hans regler och de i barnets omgivning kanske itne alls känner igen hans beskrivning gällande barnet.

    med andra ord du kan skriva 'om det är så tycker jag att du ts ska...' det du däremot inte ska göra är sitta och säga att det är 'sant' för det vet faktiskt varken du eller jag något okm eller hur, eller utgår du som sagt bara på en sidas version om saker och ting? källkritik och fakta är ju en sak som inte alla bryr sig om på nätet när det gäller att sprida påståenden som någon slags sanning.

    med det sagt så är det som ts säger så hade jag nog avslutat förhållandet, ouppfostrade och curlade barn är något man helst hoppar över om föräldrarna inte vill se problemet, men om det är så att ts efter 3 månader dejtande försöker kontrollera och ha allt på sitt sätt så hade jag som mamman gjort slut för såna män finns det också gott om - proble,met är att vi inte vet vilket som är fallet, samma gäller om mamman skrivit här och sagt tvärtom men skrivit först, se bara på alla trådar där man istället för att disskutera och se det från flera håll bara helt godtar det som skrivs som sanningar istället för att skrivia tex 'om det är så..'

    nu blev det lite långt, kanske jag bara skulle skrivit - nej vi vet inte att det är sant i det här fallet


  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Violett) skrev 2017-03-02 15:57:12 följande:
    Hahahahahahahah! Tänker inte ens diskutera med dig. Ha en trevlig dag! :)
    så med andra ord när du får exakt samma beteende riktat mot dig som du använde mot barnet och mamman då är det en helt annan sak, är inte förvånad för det är så en del människor brukar reagera

    skillnaden är att varken mamman eller barnet här har fått en chans att säga sitt som du nu fick, jag hoppas innerligen att du nu förstår och tar till dig det när du fortsätter att uttrycka dig om barn och människor du inte känner för risken finns att andra kanske tycker precis detsamma om dig även om du själv tycker det är befängt.

    ha en fin dag själv
  • heidla
    Anonym (2 sidor) skrev 2017-03-02 16:09:29 följande:
    Visst kan vi disskutera utifrån ts känslor osv men då är det just hans upplevda känslor som ska disskuteras inte något slags fakta som vi med säkerhet vet är sannt trots att du påstår motsatsen,

     källkritik och fakta är ju en sak som inte alla bryr sig om på nätet när det gäller att sprida påståenden som någon slags sanning.
    Plus
Svar på tråden Problem med min tjejs dotter