Problem med min tjejs dotter

Varför tar du gör givet att hon är medveten om vilken dålig mamma hon är och att hennes dotters beteende är oacceptabelt? Tror du på fullt allvar att människor uppfostrar sina barn fel med flit? tror du inte att mamman om hon hade förstått att hon gjorde fel skulle ha försökt ändra på det?

Det funkar inte så, folk uppfostrar inte sina barn fel för att de vet att det är fel, de gör så för att de inte förstår att det är fel, ibland har de skeva värderingar från sin egen uppväxt, ibland klarar de helt enkelt inte av att uppfostra ett barn, orkar inte ta konflikterna, orkar inte stå emot trycket, svaga helt enkelt.

Visst kan TS prata med henne, men som du själv skriver så lär hon inte ta till sig ett skit för hon fattar förmodligen inte att hon uppfostrat dottern fel, hon tycker förmodligen hon gjort helt rätt och rationaliserar bort dotterns skitbeteende med hon är bara lite trlött, det är lite för mycket för henne nu, osv... så vad tycker du TS kommer åstadkomma med att prata med henne? Få henne att inse att hon gör fel? Kom igen nu, hur tror du att du själv skulle reagera om någon säger att du uppfostrat dina barn helt åt helvete fel?

Absolut inte. Du är löjlig och naiv. Att försöka påverka en vuxens uppfostran av sitt redan 11-åriga barn kommer inte gå.

Varför tar du gör givet att hon är medveten om vilken dålig mamma hon är och att hennes dotters beteende är oacceptabelt? Tror du på fullt allvar att människor uppfostrar sina barn fel med flit? tror du inte att mamman om hon hade förstått att hon gjorde fel skulle ha försökt ändra på det?

Det funkar inte så, folk uppfostrar inte sina barn fel för att de vet att det är fel, de gör så för att de inte förstår att det är fel, ibland har de skeva värderingar från sin egen uppväxt, ibland klarar de helt enkelt inte av att uppfostra ett barn, orkar inte ta konflikterna, orkar inte stå emot trycket, svaga helt enkelt.

Visst kan TS prata med henne, men som du själv skriver så lär hon inte ta till sig ett skit för hon fattar förmodligen inte att hon uppfostrat dottern fel, hon tycker förmodligen hon gjort helt rätt och rationaliserar bort dotterns skitbeteende med hon är bara lite trlött, det är lite för mycket för henne nu, osv... så vad tycker du TS kommer åstadkomma med att prata med henne? Få henne att inse att hon gör fel? Kom igen nu, hur tror du att du själv skulle reagera om någon säger att du uppfostrat dina barn helt åt helvete fel?

Ditt sätt att uttrycka dig och din uppenbara svåroighet att beshärska irritation får mig att undra om problemet bara ligger hos mamman och dottern.

Att som vissa köpa dina ord rätt av om hur jobbig dottern är utan att höra mammans sida på saker och ting är bara dumt.

Kanske du skulle förändra dig själv innan du försöker dig på att förändra andra? Och du kanske inte ser dina egna och ditt barns fel och brister. barn kan vara jobbiga och en 'pain in the ass' men vuxna som är otrevliga är lite svåra att ursäkta.

Jag tror faktist det vore bäst för henne och dottern om du lämnade direkt, men förklara gärna varför och vad du har skrivit här så kommer hon säkert lättare över dig.

Ditt sätt att uttrycka dig och din uppenbara svåroighet att beshärska irritation får mig att undra om problemet bara ligger hos mamman och dottern.

Att som vissa köpa dina ord rätt av om hur jobbig dottern är utan att höra mammans sida på saker och ting är bara dumt.

Kanske du skulle förändra dig själv innan du försöker dig på att förändra andra? Och du kanske inte ser dina egna och ditt barns fel och brister. barn kan vara jobbiga och en 'pain in the ass' men vuxna som är otrevliga är lite svåra att ursäkta.

Jag tror faktist det vore bäst för henne och dottern om du lämnade direkt, men förklara gärna varför och vad du har skrivit här så kommer hon säkert lättare över dig.

Ditt sätt att uttrycka dig och din uppenbara svåroighet att beshärska irritation får mig att undra om problemet bara ligger hos mamman och dottern.

Att som vissa köpa dina ord rätt av om hur jobbig dottern är utan att höra mammans sida på saker och ting är bara dumt.

Kanske du skulle förändra dig själv innan du försöker dig på att förändra andra? Och du kanske inte ser dina egna och ditt barns fel och brister. barn kan vara jobbiga och en 'pain in the ass' men vuxna som är otrevliga är lite svåra att ursäkta.

Jag tror faktist det vore bäst för henne och dottern om du lämnade direkt, men förklara gärna varför och vad du har skrivit här så kommer hon säkert lättare över dig.

Ska du ha en kärring som inte ens är kompetent nog uppfostra sitt barn? Det är faktiskt grundläggande kompetens.

Det är faktiskt grundläggande kompetens? du kanske inte ska slänga dig med fina ord om du inte förstår att använda dem rätt.

Men jag utgår från attdet bara var ett tramsigt sätt att försöka provocera med tanke på hur du använder ordet 'kärring' i ditt inlägg.

On topic, Ts du har dejtat den här kvinnan i 3 månader och tror du ska ha någon slags rätt till att bestämma hur hon ska uppfostra sitt barn? Hur skulle du själv känna det om  någon anmärkte på ditt barn eller försökte få dig att ändra på din uppfostran? det är inte heller ovanligt med barn som beter sig dumt vid den åldern och speciellt inte när ens mamma eller pappa träffar någon ny, då kan barn bete sig väldigt dåligt och ouppfostrat, med det sagt självklart skulle man önska att föräldrar kunde uppfostra sina barn lite bättre men å andra sidan kanske hon har sina tankar om hur du uppfostrar ditt barn fast hon inte säger det till dig.

Du kanske inte är redo att bli bonuspappa? I längden kommer det inte fungera om du blir bestämmande för då kommer dottern att sätta sig emot, men kanske även mamman också och det blir till två läger i er familj, eller vad säger jag ni är ju faktiskt INTE en familj, du och mamman dejtar, ni bor inte ihop, om och när ni ska flytta ihop då är det dags att ta snacket om hur ni vill det ska se ut angående regler och uppfostran men som mammas pojkvän komma in och vilja bestämma det blir bara fel och det kanske upplevsmer som kontrollerande. man ska definitivt avhålla sig från att kritisera andras barn i början när man träffar någon, det enda du kan göra är faktiskt bestämma om du verkligen vill vara med den här kvinnan och om svaret är ja om du har tålamodet för du kan inte komma in som mammas pojkvän och domdera för det lär inte bli bättre bär tjejen kommer i tonåren då och var beredd på att det kommer anmärkas även på din son och ditt beteende.

Jag tycker du ska ta och prata med den här kvinnan och sen får ni klura ut om någon av er tycker det är värt att fortsätta ni har ju bara träffats i 3 månader, ni känner ju inte ens varandra ordentligt, ni är ju bara i förälskelsefasen fortfarande.