Problem med min tjejs dotter

Du har all rätt i världen att säga åt en ouppfostrad skitunge som befinner sig i ditt hem eller som beter sig illa mot dig. Föräldrar har inte ensamrätt på att säga åt sina ungar, oavsett vad de inbillar sig.

Säg som det är till kvinnan: att du överväger att avsluta förhållandet på grund av hur illa dottern bete sig och att hon måste ta tag i fråga på allvar. Trist att ställa ultimatum, givetvis, men ibland behöver folk en redig spark i arslet för att komma igång.

Ni har träffats så kort tid ännu, jag tror på Magisk mammas teorier här faktiskt. Jag tycker att ni har släppt in barnen för tidigt (hade varit bättre om ni hade väntat för att känna varandra bättre och bli säkra på ert förhållande innan barnen kommer med i bilden tänker jag), men det är ju inget att göra åt nu. Jag skulle backa och träffas mindre med barnen ett tag.

Min son "testade" min nye man väldigt kraftigt under lång tid. Det gick upp och ner i vågor. Min son var van vid att ha mig för sig själv, och kände den nye mannen som ett hot antar jag.

Jag säger åt min son tydligt när han säger eller gör något dumt mot min man (vi har varit tillsammans i två år nu, började träffa varandras barn efter ungefär ett år), men framförallt så pratar jag med sonen när vi är ensamma. 
 

Jag vet att du menar väl, men du får ursäkta mig när jag säger att det där är väldigt naivt! Hur vet jag det? För att jag själv resonerade så tidigare. Sen fick jag lära mig den hårda vägen att verkligheten inte alls är så sockersöt och enkel.

1 Uppfostran handlar inte bara om beteende, hur man vill att ett barn ska bete sig, det handlar till lika stor del om värderingar, om att respektera andra människor, inte vara egoistisk, etc

2 Problemet ligger inte bara i barnet som blev dåligt uppfostrad, det ligger till större del hos föräldern som uppfostrade barnet. 

3 För att två familjer ska kunna gå ihop till en MÅSTE man kunna ha en gemensam värdegrund och en gemensam syn på uppfostran inget annat kommer fungera i praktiken

4 Människor går sällan att förändra om de inte själva vill det, förändringen kommer inifrån, inte utifrån, det räcker inte med att föregå med gott exempel eller förklara hur man borde göra saker om personen inte tycker du rätt utan anser att hon har rätt så kommer det aldrig bli en förändring. Och tyvärr är det väldigt svårt att få en människa att inse att hon gör fel framför allt när det gäller känsliga saker som ens barn.

Såhär kommer det förmodligen bli istället. TS kommer in med god vilja och ska föregå med gott exempel. Det kommer inte hjälpa ett skit för åratals dåliga vanor och inpräglat beteende ändrar man inte över en natt, inte ens ett år. TS kommer irritera sig på saker (det gör han redan), TS son kommer med tiden irritera sig på samma saker och tycka det är jobbigt att umgås med dem. TS kommer hamna i ett skruvstäd där han tvingas välja mellan sin kärlek till kvinnan och sin kärlek till sin son.

Eftersom TS är en rationell person så kommer han givetvis försöka uppfostra den lilla damen rätt, man tål ju bara så mycket skit innan man försöker göra något åt saken. Det kommer inte alls uppskattas, de kommer hamna i konflikt. Mamma kommer heller inte uppskatta att hennes uppfostringsmetod ifrågasätts eller att TS uppfostrar hennes dotter enligt sin modell, hon tycker ju att hon gjort rätt. Hon kommer ta sin dotter och sin uppfostran i försvar. TS hamnar i konflikt med båda och TS hamnar i rollen som ordningsmakt mamma hamnar i rollen som den toleranta och goda mamman.

Efter en tid kommer TS som börja lacka ur ordentligt, antingen gör han uppror han med eller så kommer han börja undvika att vistas hemma hos pappa så länge hans nya och dottern är där. TS hamnar i konflikt med sonen med.

Jag höll på sådär i 5 år, tills jag insåg mitt misstag och avslutade förhållandet trotts att vi älskade varandra. Jag var en idiot som inte insåg vad jag utsatte mina egna barn för. Jag borde gjort det långt tidigare. Jag menade väl men gjorde fel.

TS, som svar på dina frågor

Flytta ihop, nej nej och åter nej. Men det har du som tur är redan förstått

Ta upp det med henne, NEJ...du kan inte utgå ifrån att hon förstår att hon uppfostrat sin dotter fel. Ingen gör det med flit, det blir så för att man inte klarar av att göra rätt, många förstår inte ens att de gjort fel. Om du tar upp det så är det detsamma som att ifrågasätta hennes föräldraskap och det kommer aldrig gå ner lätt. 

Om du är totalt insnöad på att du bara ska ha kvar henne så får du sikta in dig på att dels acceptera dotterns beteende (bita ihop och gilla läget) men du kan räkna med att det tär på en mer än vad man tror.

Vara särbo så länge dottern bor hemma

Och (som är svårare) få din son att acceptera det, vilket blir betydligt svårare. Du är kär och har en anledning till att försöka, han är inte kär och för honom betyder varken mamman eller dottern ett skit. För honom finns det inga plus, bara minus.

Alternativt, om du har sonen varannan vecka så kanske du och kvinnan kan umgås på de veckor du inte har sonen.

Saker du bör undvika:

Att försöka uppfostra hennes dotter
Att flytta ihop ändå bara för att se om det funkar
Att försöka tala mamman till rätta
Att trycka ner dessa personer i halsen på din son för att du är kär

Håller verkligen med nedan.

Det är alldeles för kort tid för att involvera barnen så pass som ni har gjort. Skulle aldrig utsätta mina barn för sådan hets, att de plötsligt och från ingenstans ska infinna sig i detta. Flickan har förmodligen inte fått den tiden HON har behövt att acceptera att hennes mamma har en ny man i sitt liv, att denna man har en son osv. Hon tilläts inte smälta allt sådant i sin takt, för att det är omöjligt att hinna med det på så kort tid och beroende på hennes personlighet och ålder. Att dessutom ställa krav/förvänta sig att de ska vara glada och på ett visst sätt bara för att DU har minsann betalat för den maten gör mig illamående faktiskt.

Hennes dotter i övrigt är kanske helt ok, men just nu trotsar helt enkelt, hon kanske inte kan visa sina känslor på annat sätt.

En annan sak, flickan kanske har någon bokstavsdiagnos och det är ingenting man kan göra åt. Skulle inte bli förvånad att din tjej inte har berättat det än eftersom ni har dejtat så kort tid.

Det spelar ingen roll att du tycker att de har involverat barnen för tidigt. Personligen tycker jag inte det, men det är min åsikt. Dessutom gör det inte flickans beteende mer okej, snarare tvärtom. Om mamman har involverat flickan för tidigt så är det hennes fel, men flickan har inte rätt att vara otrevlig mot andra och bete sig som en idiot bara för det.

Hur tänker du? Klart att flickan skulle ha varit tacksam och ätit av den mat som ts betalade för. Något annat tyder bara på att hon är bortskämd och ouppfostrad, vilket hon ÄR. Mamman borde prata med flickan och fråga henne om hon är missnöjd över den nya situationen med den nya killen och sonen, hon ska inte lägga över det på ts.

Oavsett vad så finns det ingenting som gör flickans beteende okej. Allra minst hur hon är mot ts som som är mest "oskyldig" av alla.

Ts bör lämna denna kvinna, hon är ingen bra förälder.

Ts son* ska det stå, inte Ts som.

Nja, även om det kan finnas orsaker till att dottern flippar eller testar gränser så förklarar inte det mammans beteende. Till exempel, varför säger inte mamman ifrån när dottern beter sig illa? Varför köper mamma saker till flickan när hon beter sig illa?... det är saker som inte har med TS att göra men som har med dåligt uppfostran att göra.

Om flickan har eller inte har en pappa med i bilden kan förklara att hon utagerar, men samtidigt behöver ett barn inte bli dåligt uppfostrad bara för att det inte finns en pappa med i bilden, det beror helt och hållet på hur mamman har uppfostrat henne.

TS son befinner sig också i samma situation som flickan, varför flippar inte han? 15 kan ju också vara en knepig ålder Iof är han äldre och mognare, men samtidigt så har han kanske fått en annan uppfostran och lärt sig att visa sitt missnöje på andra sätt

Skulle vara intressant att höra vad tjejen egentligen tycker om ts son, andras barn och sina ungar liksom

Vad har det med saken att göra? Problemet är ju hennes dotter.