Hjälp! Ni som av olika anledningar inte kommer överens med/ tycker om era bonusar- vad gör ni för att uthärda tiden ni har dom? Vi har bonus varannan vecka, och den veckan har jag ångest, är stressad och känner mig lättretlig. Vet inte hur jag ska göra för att komma ur detta? Orättvist och fel emot hela familjen, men jag vantrivs verkligen med livet när bonus är här.. hjälp mig snälla!
Åh, jag har motsatt problem! Mina 2 bonusar på 9 och 12 avskyr mig. På grund utav att mamnan är vansinnigt svartsjuk på mig och överfört sina känslor till barnen. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker... Känns så sorgligt, jag såg verkligen fram emot en storfamilj med våra gemensamma barn.
Det är nog där jag får börja- sätta mig själv ner och fundera på vad det är som egentligen lockar fram dom olustiga känslorna i mig.. för att bonus sitter och spelar hela eftermiddagen gör mig inget, och jag vill gärna tro att en bättre syskonrelation ska växa fram tids nog, i deras egen lilla takt. Önskar jag kunde säga exakt vad det beror på.
Va, får småsyskonet presenter när bonus fyller år?? Eller missförstod jag?
Köp de spel han vill ta och begränsa inte hans speltid, så slipper du honom den mesta tiden.
Många killar är inte så intresserade av småbarn, det kommer mer när ditt barn blir äldre så de kan spela eller leka ihop.
Jag lägger mig inte i spelandet eller tv-tittandet det minsta och som "tur är" så har pappan inga regler Ang den biten heller.
Här har du problemet!
Pappan gör ingenting. Han tar inte ansvar för sitt barn. Eller hur? Han borde tex jobba kortare dagar den veckan hans barn är hos er.
Hans förra förhållande tog slut för att han hjälpte till för lite, var ingen riktigt närvarande förälder.. Jag har därför varit noga med att redan från början säga att det är hans barn och hans ansvar- och inget han kan 'lämpa' över på mig.. Men så har det blivit att jag drar det största lasset hemma ändå, mat, tvätt, städ, handling och planering osv. Nu när jag läser det jag skriver känns det lite som ett "aha"-moment. Tänk om det vore så "lätt" att det handlar om allt extra jobb det innebär för mig varannan vecka? Att det är det som känslan av stress och ångest bottnar i?
Skönt att fler förstår, även om det är en fruktansvärt tråkig sits att ha erfarenhet av! Hur gör du, eller gillar du bara läget? 2 år är väldigt lång tid, jag är inne på första året och känner mig helt förstörd över detta. Vet din sambo om hur och varför du känner så?
Oftast, när det inte funkar med bonusar, är det egentligen föräldern som är problemet..