• Wilhelmina

    Gravid 47 år!

    Hej,
    vet inte hur jag ska göra! Upptäckte igår att jag är gravid 47 år gammal. Bara v 5 men ändå. Vi har redan tre barn, 16, 13 och 9 år. Jag får panik över att det blivit så här. Men samtidigt snurrar tankarna. För några år sedan ville vi ha en till, men fick bara missfall. Åren har gått och jag hade gett upp tanken. Samtidigt har vi inte skyddats oss. Ja, dumt, vi vet ju hur barn blir till... 
    Jag älskar ju små bebisar, men kommer bli väldigt ensam i den här situationen. Alla våra vänner är ju klara med barn för länge sen. Min man är så flexibel, han tycker jag får bestämma... Hade jag varit 43 så kanske det hade varit ett lättare beslut att behålla.
    Om vi behåller blir det ett väldigt stort glapp till de andra barnen. Hur ska jag hinna med dem alla? Samtidigt tror jag de skulle älska ett litet syskon. Men jag är så gammal! Vi kommer vara 48 och 55 när bebisen kommer till jul. Och risken för skador och komplikationer. Visserligen stark och vältränad och kärnfrisk. 
    Jag får panik över vad alla ska tycka och tänka. Hur ska livet bli?
    Jag vet inte hur jag ska resonera.

  • Svar på tråden Gravid 47 år!
  • äldreochklokare

    Nämn i af inget för de andra barnen innan ni vet hur det blir.  Det är så tidigt än.

  • Ingrediensen
    Wilhelmina skrev 2017-04-19 11:52:37 följande:

    Så tänker jag också... Att det vore roligt för oss alla. Men hur ska jag veta vad som är rätt. Jag vacklar. Kan inte naturen bestämma åt mig...


    Naturen har redan bestämt åt dig..
  • Wilhelmina
    äldreochklokare skrev 2017-04-19 15:44:34 följande:

    Nämn i af inget för de andra barnen innan ni vet hur det blir.  Det är så tidigt än.


    Å berätta! Hur gick det sen? Har du barn sen tidigare? Hur var reaktionerna från omgivningen? Jag vill så gärna veta hur allt blir i backspegeln...
  • Wilhelmina
    Jag är bara jag skrev 2017-04-19 15:36:38 följande:

    Jag fick barn som 47 nästan 48-åring och det har gått jättebra! Glad 


    Å berätta! Hur gick det sen? Har du barn sen tidigare? Hur var reaktionerna från omgivningen? Jag vill så gärna veta hur allt blir i backspegeln...
  • Wilhelmina
    äldreochklokare skrev 2017-04-19 15:44:34 följande:

    Nämn i af inget för de andra barnen innan ni vet hur det blir.  Det är så tidigt än.


    Förlåt, skrev till fel person... Nej, vi säger inget till barnen. Det måste vara vårt  beslut.


  • Jag är bara jag
    Wilhelmina skrev 2017-04-19 16:43:40 följande:
    Å berätta! Hur gick det sen? Har du barn sen tidigare? Hur var reaktionerna från omgivningen? Jag vill så gärna veta hur allt blir i backspegeln...
    Han är vår första och kom efter drygt 10 års kamp så extremt efterlängtad.  Hjärta Alla som fått veta har gratulerat och varit glada och i makens familj blir han ju medelpunkten jämt. Glad  Jag har bara mamma långt borta, men även hon är glad över ett andra barnbarn. Jag är inte ens fullt frisk, men livet går anpassa och dessutom är maken fullt frisk. Det är så oerhört kort tid han är bebis och ska ammas, gå upp på nätterna och lyftas så jag ser inte det som nåt bekymmer. Glädjen han ger överväger ALLT! De söta kinderna, skrattet när han kiknar av nåt man gör, nyfikenheten och jollret- allt är ju obetalbart! Det absolut bästa vi gjort i hela vårt liv. Solig
  • Wilhelmina
    Jag är bara jag skrev 2017-04-19 17:04:45 följande:
    Han är vår första och kom efter drygt 10 års kamp så extremt efterlängtad.  Hjärta Alla som fått veta har gratulerat och varit glada och i makens familj blir han ju medelpunkten jämt. Glad  Jag har bara mamma långt borta, men även hon är glad över ett andra barnbarn. Jag är inte ens fullt frisk, men livet går anpassa och dessutom är maken fullt frisk. Det är så oerhört kort tid han är bebis och ska ammas, gå upp på nätterna och lyftas så jag ser inte det som nåt bekymmer. Glädjen han ger överväger ALLT! De söta kinderna, skrattet när han kiknar av nåt man gör, nyfikenheten och jollret- allt är ju obetalbart! Det absolut bästa vi gjort i hela vårt liv. Solig
    Å vad underbart!!! Vilken lycka efter 10 års kamp!
    Vår sits är ju lite annorlunda eftersom vi redan har tre, så jag tror de flesta kommer tycka att vi enbart är galna och oansvariga. Om vi behåller. Jag vacklar tio gånger på en timme. Solen skiner och allt kommer blir bra. Solen går i moln, jag fryser och allt kommer bli katastrof. Jag är så väldigt känslostyrd, kan inte tänka rationellt kring det här. 
  • Jag är bara jag
    Wilhelmina skrev 2017-04-19 17:16:37 följande:
    Å vad underbart!!! Vilken lycka efter 10 års kamp!
    Vår sits är ju lite annorlunda eftersom vi redan har tre, så jag tror de flesta kommer tycka att vi enbart är galna och oansvariga. Om vi behåller. Jag vacklar tio gånger på en timme. Solen skiner och allt kommer blir bra. Solen går i moln, jag fryser och allt kommer bli katastrof. Jag är så väldigt känslostyrd, kan inte tänka rationellt kring det här. 
    Men varför skulle de tycka det är galet? Folk har i alla tider fått barn efter 40. Har ni varit bra föräldrar till de andra 3 så kommer ni ju vara det till pyret/sladdisen också. Och oansvarig? Jag tycker tvärtom, behåller ni tar ni ansvar för det ni gjort vilket är bättre tycker jag då. Och förresten- varför bry sig vad andra tycker? Skulle jag lytt folk här på F.L skulle vi aldrig fått barn för efter 35 är det ju barnmisshandel att få barn och är man inte fullt frisk får man inte ha barn och tänk om vi inte orkar och tänk om vi dör (varför nu just vi skulle dö i förtid vette fåglarna, folk blir ju i snitt runt 80 år!) och bla bla bla! Vårt liv= vårt bekymmer- vilket ju sonen dessutom inte är! Kollar man runt är det många som haft gamla föräldrar och släktingar bakåt, det är ju inte som om vi är 67 som hon i Italien direkt.

    Rent krasst får du tänka så här: kan ni stå för ert beslut om  några år om ni gör abort och inser att det var sista chansen? Om inte så behåll och få ännu ett mirakel till er familj!
  • huskur
    Wilhelmina skrev 2017-04-19 11:13:45 följande:

    För några år sedan ville vi ha en till, men fick bara missfall. Åren har gått och jag hade gett upp tanken. Samtidigt har vi inte skyddats oss.

    Min man är så flexibel, han tycker jag får bestämma... 


    Tänker att det väl var svårt att acceptera att det inte blev barn då ni ville. Om ni hade börjat med skydd igen så kanske det hade varit att definitivt acceptera att det inget blev då ni försökte. Men bara för att det inte blev barn den gången måste ni inte behålla nu. Ni är i ett annat läge nu. 

    Vad tycker din man? Även om det är du som bestämmer i sista hand så behöver du väl veta vad han skulle vilja. 
  • Wilhelmina
    Jag är bara jag skrev 2017-04-19 17:29:11 följande:
    Men varför skulle de tycka det är galet? Folk har i alla tider fått barn efter 40. Har ni varit bra föräldrar till de andra 3 så kommer ni ju vara det till pyret/sladdisen också. Och oansvarig? Jag tycker tvärtom, behåller ni tar ni ansvar för det ni gjort vilket är bättre tycker jag då. Och förresten- varför bry sig vad andra tycker? Skulle jag lytt folk här på F.L skulle vi aldrig fått barn för efter 35 är det ju barnmisshandel att få barn och är man inte fullt frisk får man inte ha barn och tänk om vi inte orkar och tänk om vi dör (varför nu just vi skulle dö i förtid vette fåglarna, folk blir ju i snitt runt 80 år!) och bla bla bla! Vårt liv= vårt bekymmer- vilket ju sonen dessutom inte är! Kollar man runt är det många som haft gamla föräldrar och släktingar bakåt, det är ju inte som om vi är 67 som hon i Italien direkt.

    Rent krasst får du tänka så här: kan ni stå för ert beslut om  några år om ni gör abort och inser att det var sista chansen? Om inte så behåll och få ännu ett mirakel till er familj!
    Tack, kloka ord!
Svar på tråden Gravid 47 år!