brennaV skrev 2017-07-02 21:57:07 följande:
Hur hanterar man besvikelsen? Nu har det gått
1 år och två månader sen jag tog ut spiralen. 3 missfall och inget plus sen mars. Vet ju med säkerhet att vi prickat in ägglossning i april, maj och juni. Det känns som jag börjar bli besatt av det här, att vilja få min trea. Men sen kanske det inte blir så. Det är så svårt att hantera sina känslor och framförallt glädjas när
Vänner lyckas bli gravid. Och jag gillar inte att jag känner så. Jag vill bli glad för andra, men bara tänker att,
Nu skulle min bebis vara 6
Månader om det gått vägen första gången. Nu skulle min bebis födas....eller nu skulle jag vara gravid i 24 veckan. Vissa dagar är tyngre än andra. Skönt att få skriva av sig till fler som upplevt lite samma sak.
Kram
Ja, de tankarna slår mig också... Och snart idag fick jag avundsjukt se att dotterns kompis i förskolan fått en lillasyster... Tråkigt när man måste känna avundsjuka, istället för en glädje... Och ja, skulle också varit i vecka 24 något nu... Skulle varit gravid samma tid på året nu som med dottern...
Men samtidigt är jag så glad att jag har henne, hon är verkligen en solstråle.
Får du ingen utredning efter tre missfall?
Kunde ju vara skönt att utesluta saker, eller bättre - om det är något som är lätt att fixa, som ex lågt progestron. Jag ska ta nytt blodprov imorgon, får svar tidigast fredag, antagligen nästa vecka. Får se om progestron fortfarande är så lågt som sist, eller om det är normalt nu när dottern inte ammar längre sedan 1.5 vecka tillbaka....