Hej!
Jag fick missfall för knappt tre veckor sedan och jag och sambon har bestämt att vi ska köra på med en gång så får vi se vad som händer. men jag känner ju mig själv och vet att jag kommer bli så nevös och orolig så fort pluset kommer.. och innan pluset kommer. massa funderingar såklart, kommer det bli samma igen? Kommer jag kunna bli gravid igen osv. Hade vart trevligt med några i samma sits!
Ja, det är ju det, man blir så besviken varje gång, fasten man försöker säga till sig själv att räkna med blankt... Då är det som du säger bättre med mens!
Jag hoppas få lite koll på ÄL nu men känns ju som att cykeln kan vara lite annorlunda nu efter mf med, jaja!
Såg på min fb idag två stycken som outa sin graviditet, fy, skäms över mina tankar, blir så avundsjuk och tänker typ " eh ska dom fula ha barn" amen va är det för fel på mig?! Får nog inse att det här var jobbigare än vad jag tänkte att ett mf skulle vara..
Måste fråga!!
Mina ÄL-test efter missfall, gravtest visade blankt 21/4. Kan ÄL-testen fortfarande känna av hcg? Bu har dom ju visat typ samma en vecka?? 
Fick missfall i onsdags (v4+4) och verkar redan snart blött klart. Känner att vi kör på direkt och hoppas att det inte tar för lång tid. Har ingen aning om hur jag ska tänka vad gäller nästa mens och så. Men jag brukar ju alltid känna av min ägglossning, så jag får väl vänta på det.
Hej. Vi fick "missfall" för 5 veckor sedan, var då i v 22. Vi känner att vi kör på och så blir det när det blir. Men är livrädd för att få ett plus samtidigt som jag är rädd för att inte få ett plus. Samt så vet jag att jag kommer vara jätterädd under hela graviditeten.
HJÄLP!!!
den 21 april var gravtest helt neg. Har testat med ÄL sedan dess och det har sett likadant ut, ett tydlig streck men inte starkare än kontrollstrecket. Idag tog jag ett gravtest, som såg ut såhär?
Är det fel på testet? Har jag gravidrester kvar?? Nån som vet nått?? 
Vad var lille William sjuk i?
Min historia är lite annorlunda än andras i tråden då vi fick veta på KUB att vår bebis inte var frisk. Efter att jag tvingat fram ett fostervattensprov som tydligen vanligtvis inte tas förrän i vecka 15 (vem sjutton kan vänta så länge?) fick vi veta att bebisen led av trisomi 13. Efter ca 2 minuters googlande och på inrådan av läkaren beslöt vi oss för att avbryta i vecka 14. Bebisen hade troligtvis inte överlevt graviditeten och om den gjort det, varit enormt handikappad och dött strax efter förlossning :(.
Nu är jag livrädd att något liknande traumatiskt ska hända igen OM jag nu ens får förmånen att bli gravid. Jag vet att efter det missfall vi hade innan vårt första barn (vi har 2 idag) trodde jag att jag ALDRIG skulle kunna klara av att vara gravid men 2 barn senare så hade rädslan nästan försvunnit. Nu är den fyrdubblad typ´. Samtidigt känner jag en sån längtan....Det är 3,5 veckor sedan jag genomgick aborten och vi har inte skyddat oss sedan dess. Vi får väl se.
Fick missfall i onsdags (v4+4) och verkar redan snart blött klart. Känner att vi kör på direkt och hoppas att det inte tar för lång tid. Har ingen aning om hur jag ska tänka vad gäller nästa mens och så. Men jag brukar ju alltid känna av min ägglossning, så jag får väl vänta på det.
Fick min mens nu!( 31 dagar efter missfallet)
Har köpt äl stickor, hoppas på att bli snabbt gravid nu: D