Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.
Som det låter!
Hur många med mig ogillar sina styvbarn och varför? Hur mycket får ni kämpa? Kämpar ni eller gett upp? Kan vi utbyta erfarenheter för att få lite trix och idéer?
-
-
Svar på tråden Vi styvmammor som kämpar med att gilla styvbarnen.
-
Såklart att någon som inte är styvmor tycker man ska lämna.. UrkAnonym (Ej styvmamma) skrev 2017-06-12 17:07:20 följande:
Är det värd att kämpa att gilla styvbarnen ?Det är ju ett val ni gör.
-
För att de inte är helt oskyldiga kanske! Orka..Anonym (biobonus) skrev 2017-06-12 14:29:12 följande:
Exakt
varför är det så påfallande ofta som det ska läggas skulden på biomammor och styvmammor och bonusbarn när många problem hade kunnat undvikas om biopappor hade skött saker bättre, det spelar ingen roll om det handlra om att sätta gränser mot sitt barn, sitt ex eller sin nuvarande, att kräva klara och tydliga gränser för vad som är ok och att man måste inte tycka om varandra men man måste visa varandra respekt
-
Fast det är väl en legitim fråga? (Hon skrev dessutom inte att man borde lämna..)Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 17:12:57 följande:Såklart att någon som inte är styvmor tycker man ska lämna.. Urk
Det ÄR ett val man gör - är det värt att kämpa för eller är det inte? Det är ju ingen annan som tvingar en eller väljer åt en. -
Jag har gjort mitt val,men vi är olika vi människor.Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 17:12:57 följande:
Såklart att någon som inte är styvmor tycker man ska lämna.. Urk
-
Barnet vinner. Nä tråden heter "vi som kämpar". Låter inte legitimt och trevligt att låta pappan vara ungkarl resten av livet bara för att man är egocentrisk. Få det på sig i vuxen ålder är heller inte så legitimt och trevligt föräldraskap. Dessutom att lära sig styra andras liv? Vad ger det för inställning till livet, vad lär man barnet.Brumma skrev 2017-06-12 18:19:08 följande:
Fast det är väl en legitim fråga? (Hon skrev dessutom inte att man borde lämna..)
Det ÄR ett val man gör - är det värt att kämpa för eller är det inte? Det är ju ingen annan som tvingar en eller väljer åt en.
-
Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 17:12:07 följande:Ofta säger jag ingenting för jag vill inte ta konflikten av massa undanflykter om varför, men ibland måste jag då hon verkligen beter sig slugt. Då jag tröttnar. När jag sväljer blir det inget bra för då bygger det på. Ibland tar jag konflikt med henne, men då börjar hon gråta och pappa tror på henne! Då blir ju givetvis vi osams för att jag tycker han är en skitstövel och hon riktigt slug, så börjar vi dividera om samma saker. För min del mår vi alla bäst av att hon bor med mamman.Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 17:12:07 följande:Ofta säger jag ingenting för jag vill inte ta konflikten av massa undanflykter om varför, men ibland måste jag då hon verkligen beter sig slugt. Då jag tröttnar. När jag sväljer blir det inget bra för då bygger det på. Ibland tar jag konflikt med henne, men då börjar hon gråta och pappa tror på henne! Då blir ju givetvis vi osams för att jag tycker han är en skitstövel och hon riktigt slug, så börjar vi dividera om samma saker. För min del mår vi alla bäst av att hon bor med mamman.Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 17:12:57 följande:Såklart att någon som inte är styvmor tycker man ska lämna.. Urk
Så du vill inte lämna, du vill att dottern ska lämna?
-
Jag vill KÄMPA, framgick det dåligt?Anonym (öh) skrev 2017-06-12 21:21:00 följande:
Så du vill inte lämna, du vill att dottern ska lämna?
Du kanske tycker barn ska välja partners åt sina föräldrar, inte jag, tycker heller inte att man ska välja bort sina barn. Så man kämpar! OM man älskar sin partner vill säga. -
Ja, det framgick och framgår dåligt. Jag skulle tro att din påstådda strävan är ungefär i paritet med dina prestationer här.Anonym (Fail) skrev 2017-06-12 21:25:28 följande:Jag vill KÄMPA, framgick det dåligt?
Du kanske tycker barn ska välja partners åt sina föräldrar, inte jag, tycker heller inte att man ska välja bort sina barn. Så man kämpar! OM man älskar sin partner vill säga. -
Jag känner igen mig i så mycket ni alla skriver, Jag är kvinna och har sedan tidigare 2 barn. Min sambo har också 2 barn sedan tidigare och gemensamt har vi 1. Min sambo lever kvar i sitt gamla liv när det gäller hans barn. dvs deras mamma bestämmer och han gör. Ofta går det ut över mina barn. Ibland avskyr jag hans barn så sjukt mycket och många gånger har jag varit nära att lämna denna relation men jag älskar min sambo så otroligt mycket och har efter senaste tjaffset insett att det inte är barnen jag inte tycker om utan hans ex och han som inte kan ta ett vuxet ansvar för barnen och låter dem bestämma hej vilt. Barnen är jättefina barn men tyvärr vilsna då de är vana att bestämma. Det är inte lätt att leva i denna formen av familjekonstellation med ex, olika mor- och farföräldrar, ständiga diskussioner kring julfirande, födelsedagar osv. vi alla är hjältar som lever så här. Klappa er på axeln, jag tror vi alla gör vårt bästa för i vårt hjärta finns nog de där små någonstans, annars hade vi lämnat för längesedan.
-
Vad som anses hövligt beror väl också på hur det ser ut runt omkring familjen. Bor man t ex i ett hus på landet där folk springer ut och in hela dagarna, så inte säger man hej och hejdå hela tiden.Brumma skrev 2017-06-09 20:53:46 följande:
Då får man anta att ni i familjen har ungefär samma syn på det?
Jag hade uppfattat ditt sätt som mkt ohövligt, nonchalant, orevligt och egocentriskt. Deginitivy inte som grundläggande hövlighet - det du nämner ÄR för mig delar av grundläggande hövlighet.
Sedan beror det naturligtvis på hur man beter sig i övrigt. Om inget duger för att det är "fel" person som köpt det, om man aldrig tackar för en gåva osv, så blir de sakerna du nämner ytterligare saker som gör personen ohövlig. Om man normalt tackar vid en gåva och beter sig hövligt i övrigt blir de enskilda sakerna förmodligen mindre betydelsefulla.
Ibland när jag läser om era "hemska" bonusbarn i den här tråden så misstänker jag att mycket rör sig om krockar mellan två hemmiljöer. Det som är naturligt i ett hem uppfattas som ohyfsat av bonusföräldern. Barnen, som bara gör som de är vana vid, tycker inte att bonusföräldern är en särskilt kul typ som ständigt hittar fel på dem. Och så eskalerar det.
Ergo: flytta inte ihop med någon om ni inte har rimligt liknande åsikter kring hem och barn.