Skulle du kunna tänka dig att ha en hemmapartner?

Min partner får göra vad han vill så länge han har en ekonomi som motsvarar min egen. Jag var själv hemma väldigt mycket med barnen när de var små, men så hade jag också redan innan jag skaffade barn arrangerat mitt liv vad gäller min yrkesmässiga position, lyckade investeringar och annat som är avgörande för en väldigt stark ekonomi. Jag hade kort sagt möjligheter att vara hemma när jag ville utan att vara beroende av någon annans ekonomi. 

Skulle jag ha haft en man som velat vara hemmavarande så hade jag också ställt krav på någon sorts löpande hög bildningsnivå. Det skulle inte vara så roligt att komma hem till någon som inte har något annan än inredning och hemmagjorda puréer att tala om. 

Den gamla hemmafrun är ju passé. Dagens hemmafruar/män har en lite annan sits än förr men det brukar bli så otroligt snedfördelat efter ett tag om det inte är så att den som jobbar borta är otroligt snäll och inte bråkar om "det är jag som tjänar pengar" osv. Kanske att det fungerar ett tag?

Det är bara att läsa här inne om trådar med hemmafruar som varit det i många år men sen känner att "kostymen är för trång", de känner sig fångade, framför allt för att partnern förväntar sig någon sorts hotellservice och inte hjälper till hemma alls eftersom denne drar in pengarna. I vissa fall vill då inte mannen ha en förändring och det blir bråk. Eller andra trådar där det är mannen som tröttnat på att ha en partner hemma hela tiden och tycker att även hon borde ut och jobba men hon kanske vill vara hemma längre. Blir ingen skillnad för att det är mannen som ska vara hemma, tror jag. 

Jag tror att både jag och min sambo skulle kunna tänka oss att vara hemma kanske ett år eller så, men sen skulle nog ingen av oss vilja "bara" vara hemma. Tror lagom är bäst. Kanske hellre då att båda kan jobba lite mindre och vara hemma lite mer? 

En bra synpunkt som jag instämmer i. Men det är nedlåtande och förenklat att som många här förutsätta att bara för att någon inte yrkesarbetar är denne med automatik dum och enkelspårig. Tvärtom kan hemmaliv ge utrymme att utveckla sina intellektuella färdigheter genom studier eller utövande av något intresse.

Du skriver att  han ska ha en ekonomi som motsvarar din egen. Men räcker det inte att han är självförsörjande, måste han ha inkomst och förmögenhet i nivå med din? Då du slipper en massa tråkigt hemarbete och får mer egentid eller ni gemensam tid för annat, är det inte värt att du i gengäld tar större del av de gemensamma utgifterna?

Nja. På halvtid kanske. Men inte värt det då jag vill ha separat ekonomi.

Ja, det måste han, jag tycker för egen del av flera skäl att det är mycket bekvämt att ha det så.

Om det är något jag finner tråkigt lejer jag bort det, men faktum är att jag inte någonsin sett på just hushållssysslor som vare sig arbete eller tråkigt dito. Jag är effektivt och systematiskt lagd och trivs därtill med att ha en mycket hög standard vad gäller exempelvis städning. Så hög att jag anser att jag är den bästa på att utföra det. 

Vad gäller tid tillsammans så har jag haft få och långa förhållanden i mitt liv. Alla med män som älskar sina yrken vilket inneburit att de arbetat mycket. Å andra sidan så har de varit väldigt närvarande när de varit hemma och jag har aldrig haft något att anmärka på vare sig dem eller den ordningen. Jag gillar förvisso att vara tillsammans men jag har förstås ett stimulerande och intressant liv även när jag är själv. 

Försörja en partner skulle jag aldrig göra. 

Du har höga krav och vet hur du vill ha ditt liv. Det har jag all respekt för.
Men du verkar lite snål...

Trevlig helg!

Jag skulle kunna tänka mig att ta hand om hemmet men vill gärna jobba 25% så jag har lite egna pengar att röra mig med.
Skulle aldrig vilja ha en man som tar hand om hemmet då jag inte tycker det är mannens jobb.

Nej, jag skulle bli stressad av att ha en vuxen människa som var så beroende av mig. Vad skulle hända om jag blev sjuk? När jag dör? Och hur skulle det då gå för mina små barn, kvar med en pappa utan jobb och utanför arbetsmarknaden sedan lång tid.

Och inte vill jag jobba heltid heller. Vi jobbar deltid båda två istället.

Vilket otrevligt svar.

Jag ville hitta en naturlig anledning till att jag och mina vänner orkar så mycket mer än er. Har man en bra partner så blir allt självklart enklare är min poäng. Jag är så förbannat lyckligt lottad som har en bra man. Samtidigt så är det till stor del min egen förtjänst. Det är ju faktiskt jag som valt honom, varit kräsen och har valt bort idioter. Många har tyvärr allt för bråttom att skaffa barn och nöjer sig med vilken idiot som helst som vill ha oskyddat samlag. Då sitter man i en svår sits i många år.

Men du kanske föredrar att jag ska skriva som flera andra? Att det bara beror på att somliga är latare än andra?

Inget jag känner igen. Inte för att klara vardagen. Men vissa tycker dessa tjänster är toppen. Speciellt de som inte gillar att handla mat och städa.

Om man är i den sitsen ser man till att ordna inkomst- och livförsäkring.

Dagmammor gör allt det där plus tar hand om alla barn på arbetstid. 

Förskolläraren lagar inte lucnh och skurar lite färre golv, men annars gör hen alla de saker du räknar upp UTÖVER sitt yrkesarbete.

Skulle väldigt gärna vilja ha en omtänksam hemmafru. Men nu har frugan ett jobb, som hon gillar och vill fortsätta med. Då ska hon självklart göra det.
Problemet gick utmärkt att lösa ändå. Vi anställde bara en bra butler. Det borde fler göra.
Butlerns lön borde förstås betalas via RUT eller möjligen ROT, Vilket för närvarande tyvärr är omöjligt.

Skulle väldigt gärna vilja ha en omtänksam hemmafru. Men nu har frugan ett jobb, som hon gillar och vill fortsätta med. Då ska hon självklart göra det.
Problemet gick utmärkt att lösa ändå. Vi anställde bara en bra butler. Det borde fler göra.
Butlerns lön borde förstås betalas via RUT eller möjligen ROT, Vilket för närvarande tyvärr är omöjligt.