Jesper f skrev 2017-07-19 15:03:08 följande:
Fast det där vet du egentligen inte så mycket om, du vet bara vad han BERÄTTAT, inte hur det EGENTLIGEN förhåller sig, det är två helt skilda verkligheter. Vad är det som säger att hon är "förkrossad"? Hon kanske OCKSÅ har tänkt på det länge, men inte vågat tagit upp det, varför reaktionen när han tog upp det var betydligt mildare och enklare än vad han förväntat - och det kom som en chock för honom. Så viktig var han inte mao...
Jag utelämnar helt moral, för jag anser inte att ens egen moral eller icke moral, är ett mått för hur man bedömer andra människor i överhuvudtaget - för vi är alla unika och hamnar i olika situationer där vi av en eller annan anledning måste ta någon form av beslut. Och allting är inte svart/vitt. Men, min amatör analys, är att det känns lite som att du redan från början satt för mycket fokus på deras relation och i synnerhet den kvinnan, än att vara trygg/säker i dig och vad DU velat. För du har pratat nu 90% om deras relation, men bara 10% om din, tex.
Om du hade vart en vän till mig, som kom och berättade den här historien i förtrolighet, skulle jag råda dig till att bärja särskilja, och tråda ned allt till hanterliga "boxar", för att kunna ta vettiga beslut kring - oavsett vad det/dom besluten innebär - för det kan bara du göra. Jag kan aldrig rättmätligt sätta mig och kritisera ett beslut du gör i ditt liv - för jag står inte i dina skor. Jag kan bara finnas där som stöd och lyssnande öra.
Hela situationen, skulle jag säga är problematiskt, därför att du har blandat i så många komponenter, känslor, skeenden och tänkta scenarion som kanske inte alls är så, blir så, vart så, eller ens är rellevant att tänka/titta på ur ett här nu perspektiv.
Det första jag skulle göra, är att försöka "klippa ut" ditt nuvarande samboförhållande - för vad det är som gäller/inte gäller där för framtiden, det är en fråga. ( om inte nu din sambo känner till den här historien, gör han inte det, skulle jag fn heller inte ta upp det just nu )
Och sen försöka hantera den här andra historian med den här mannen. Och ärligen ser jag inte så många andra lösningar än att klippa bort honom ur ditt liv helt. Jag tror inte nödvändigtvis att förälskelse och kärlek går hand i hand alla gånger. Lika lite som jag tror att sex och kärlek heller måste göra det - för då skulle det sannerligen inte bli många barn gjorda på midsommarafton tex... Som jag ser det ur din beskrivning, dom 2 största sakerna som hänt här, är 1. Mannen ifråga har fått på "käften" hemma, för att han inte var så viktig som han trodde, vilket skakat om honom rejält - hade han aldrig trott. 2. Du är arg på hans reaktion, för att du tänker på det som DU höll på att mista/var bered att satsa - men samtidigt inser du nånstans att det är meningslöst eller inte finns någon väg, att ta ut det på honom. Vad jag tror inträffat i DITT fall, är att du vaknade upp från att vara kär i kärleken, och började se helhetsbilden på ett annat sätt. Vad som hände i hans fall, var att han insåg att hans lilla "play" på sidan om, inte skulle orsaka hans sambo så stor "skada" som han trodde - och med det i handen, och tanken på att han ändå på nått sätt måste ha någon kontakt iom barnen, försöker han lindra sina förluster och slicka sina sår och få ihop förhållandet hemmavid.
Jag skulle inte tycka, att i nuläget, att avsluta BÅDA relationerna på en och samma gång - och bara rusa sta - är en bra lösning för dig. Däremot behöver du komma upp på spåret, reda ut DIN relation med din Sambo, när det här med andra mannen lagt sig, för att veta hur din/er framtid ska se ut. Sånt här MÅSTE inte förstöra en relation, det kan också förstärka den - om man är väldigt ärliga och öppna mot varandra, och framförallt tydlig med vad man vill framåt, har för behov och drömmar/planer SAMT har förmågan att kunna släppa det som är bakom en när man pratat igenom det. Jag tror inte alls att något lopp för dig/er måste vara kört, men jag tror att det är viktigt att du gör saker nu i rätt ordning och följd, så du inte orsakar DIG någon bitterhet längre fram i livet.
Tusen tack för ditt inlägg. Tar åt mig det du skriver och jag inser att jag blandar in för många komponenter.. Förutom de jag redan skrivet så tänker jag på mina föräldrar, min pappa hade en annan kvinna bakom ryggen på min mamma och det krossade henne. Pappa valde att stanna men jag har alltid hatat den här andra kvinnan.. Antar att det bidrar till att jag mer eller mindre hatar mig själv just nu.. Jag övertänker ALLT. Har svårt att lägga allt i olika "boxar" så som du säger, jag har bara allt huller om buller och känner mig riktigt vilsen.
En annan anledning till att jag satt så mycket fokus på dem, och på HENNE är för att jag läst så många trådar och hört så många historier om hur män plötsligt lämnar sina fruar för en blixtförälskelse, och hur dom snabbt ångrar sig och antingen börjar smyga med sin ex-fru bakom ryggen på den nya, eller helt enkelt bara saknar henne. Jag vill hans bästa, jag bryr mig mycket om honom och vill att han ska ha det bra.. I mina ögon så är det bästa för honom att lappa ihop sitt förhållande och stanna med henne. Har väldigt svårt att vara egoistisk i denna situation då han har barn .. Även om jag velat ha honom mer än allt annat så kan jag inte stänga av känslan av att jag "stjäl" honom från hans familj. Att jag är en homewrecker..
Jag är så otroligt glad att min egen pappa valde att stanna och att mamma valde att förlåta honom. Familjen är allt för mig.
Så om han tar upp det han är missnöjd med i deras relation och hon bättrar sig, så kanske dom kan bli lyckliga igen? Barnen kan få ha mamma och pappa tillsammans och både han och jag kan se tillbaks på detta som en "fling" och inget mer.. Tror det är större chans att han ångrar att han lämnat, än att han stannar? Han kommer sakna att vara en familj och han kommer sakna sina barn när han inte har dom..jag VET att jag lägger helt för mycket energi i att vilja fixa deras förhållande, speciellt eftersom att jag är kär i honom .. Jag borde ju vilja förstöra deras förhållande? Säga till honom att lämna och komma till mig? Men jag är bara inte gjord så.. jag kan inte..
Ang. min sambo så har jag berättat för honom att jag kysst en annan man vid ett fåtal tillfällen. Det har i verkligheten varit vid mååånga tillfällen men jag vågade inte säga det.. Kände att jag var tvungen att säga något om det, även om jag inte berättade hela sanningen.. Hade egentligen velat berätta allt så att han helt och hållet kunnat bestämma sig för om det är något han kan förlåta eller inte, men innan jag berättar vill jag ha lite distans från den andra mannen och jag vill vara säker att jag ens vill vara med min sambo.. Skulle jag bestämma mig för att lämna sambon ser jag ingen anledning att vara helt ärlig och såra honom..
Jag och sambon har såklart våra problem. Innan vårt distansförhållande hade vi det så jäkla bra tillsammans! Vi var öppna, ärliga, kärleksfulla, hade alltid roligt tillsammans, drömde om vår framtid tillsammans osv. Alla runt omkring oss avundades oss då vi är ett par som gör ALLT tillsammans. Vi hade verkligen alltid roligt ihop. Vi reste världen över, festade tillsammans, skämde bort varann med kärlek.. Åkte på utflykter och bara tog vara på tiden tillsammans. Ibland åkte vi såklart själv med vänner, han reste bla med sina killkompisar i ca 1 månad.. Även detta var något jag älskade med vårt förhållande, att vi kunde göra saker själv och att vi litade på varandra..
Jag sa alltid att jag inte ens vill ha barn, just för att jag alltid ville ha min sambo för mig själv.. Ville inte att något skulle komma mellan oss någonsin.. Han var min stora kärlek.. Sen åkte han och allting förändrades.. Han kom tillbaks i april och under de månader han varit tillbaks har jag samtidigt haft känslor för denna andra kille.. Därför har jag inte kunnat ge min sambo all min uppmärksamhet och fokus. Det har varit svårt att knyta an till varandra igen, och att vänja sig vid att bo tillsammans igen. I början var det jobbigt när han ville ändra saker i hemmet eller skulle ha åsikter om allt. Tex om hur länge jag stanna uppe på kvällen, var jag la mina smutsiga kläder eller vilka lampor som skulle vara tända!?
Det börjar bli mycket bättre med sambon sen jag för någon månad sen började ta avstånd från den andra killen har jag och sambon lyckats komma varann närmre igen. Vi har mycket mer sex (som förr) och skrattar och har kul tillsammans. Jag skymtar dom vi var.
Ja, det var 1-2 månader sen jag började ta avstånd från den andra killen, och det var även då han bestämde sig för att han skulle lämna sin tjej för att vara med mig. Det verkar som att vår tid ifrån varann fick honom att vilja vara med mig mer, medan jag ville ha honom mindre. När jag fick lite distans började jag se alla möjliga hinder och problem, och jag började även få upp ögonen för min egen sambo..
Det positiva med att vara med "den andra":
Jag är förälskad i honom. Och det är helt jävla underbart att vara kär!!
Det (kanske) negativa:
Jag måste lämna och såra min sambo
jag bli bonusförälder
kommer inte kunna lita på honom.. är han otrogen mot henne så kan han vara det mot mig..
Han och hans ex kommer säker hålla på fram och tillbaka alternativt bråka under en lång tid.
jag är hans rebound? något han hakat sig fast i för att komma ut ur sitt förhållande
jag kommer inte få egna barn då han är ca 10 år äldre och redan har 2 barn
När jag var som mest förälskad i honom kunde jag inte se något negativt alls. Jag tänkte bara att allt löser sig.. Han får hitta nytt boende och så får vi ses när han är barnfri.. Jag tänkte att det kunde vara bra att vara bonusvuxen. Jag får då livet med barn utan att faktiskt ha egna barn. mindre ansvar men allt roligt med barn. Jag såg på allt så himla positivt.. Inget kunde stoppa oss..
Tur att jag vakna.. Det betyder dock inte att jag tycker att detta är lätt.. Detta är så himla förvirrande och jobbigt... Mina känslor ändras varannan minut känns det som. Känner att jag hade velat ha ett "riktigt" avslut.. Jag avslutade det mer eller mindre över sms och det känns konstigt att bara sluta prata sådär pang bom.
jag vet inte hur man avslutar en sån här sak? Hur man släpper det och går vidare? Finns det något att prata om? Något jag kan göra för att detta ska försvinna?
