Bör man vara feminist?

Det jag menade med att de inte gjorde partipolitik av frågan var att de inte kastade partipajer på varandra.

Även om det där med kvinnlig rösträtt var lite OT, så bör du nog läsa på i frågan. I valet 1921 (som man felaktigt brukar referera till som det första med kvinnlig rösträtt) så hade fler kvinnor än män rätt att rösta. Det var faktiskt först när män vid valet 1924 hade fått samma rätt som kvinnor som en könsneutral rösträtt var införd i Sverige.

Som jag sa så kanske den frågan om kvinnors rösträtt var lite OT, men blir ändå lite intressant när en så övertygad feminist som du har så hejdlöst fel (vilket jag förutsätter att du nu både har kollat upp och konstaterat), och det reser onekligen frågan - funderar du inte själv på hur felinformerad och hjärntvättade Svenskarna egentligen är?

Sedan är jag inte helt säker på att jag är med dig i resonemanget från näst sista stycket i #215, men vill ändå ge lite andra perspektiv på det du skriver. För det första så är en generation omkring 25 år i snitt de senaste 100 åren, och det får sin betydelse i följande berättelse där jag berättar om generationer:

Min farmors mamma drev ett antal caféer från 20-talet och framåt. Hennes dotter (min farmor) gick i samma fotspår. Min mormor var en närapå lika driftig kvinna under 30 och 40-talet (hade kaniner och höns hemma, samt gjorde ändringssömnad åt en klädbutik), men sedan... Med 50-talet kom hemmafru-idealet till Sverige, och i min mammas generation (tidig 40-talist) var de många som inledde sitt vuxenliv med de framtidsutsikterna. Men tiderna förändrades, och i efterföljande generation (dvs min, från senare 60-tal) finns det väldigt få kvinnor som har växt upp med föreställningen om att de skulle bli hemmafruar, och 1980 var Sverige världens i särklass mest jämställda land. Ytterligare en generation senare (hos dem födda på 90-talet) är det samma som i föregående generation - ingen tjej har sett hemmafru som en bra framtidsplan. 

Så i de fem senaste generationerna som jag ser tillbaka på så har kvinnor bara varit dåligt etablerade i den mellersta. I den senaste generationen är kvinnor mer etablerade än män om vi tittar på den stora massan och inte låter feministindoktrineringen påverka det klara sinnet. Män är i större utsträckning än kvinnor hemlösa, arbetslösa, missbrukare och saknar högskoleutbildning. Är det någon grupp vi verkligen skulle pusha fram för att öka deras etablering i samhället så är det män. Inte bara för deras egen skull, utan för att män i utanförskap ställer till det så förjolat för alla andra. 

Vad är det som jag har fel om? Hela min närvaro i dessa diskussioner kretsar kring en felinformerad allmänhet - som jag vill göra politisk medvetenhet - så det är svårt att sätta fingret på vad du överhuvudtaget menar med något här i stycket. Förklara.

Det beror helt och hållet på hur man räknar. Antigen hur många generationer som har hunnit leva eller hur många generationer som har hunnit komma till, och jag räknade uppenbarligen på det första viset.

Vi är överens om att kvinnor inte är helt etablerade i samhället. Hur ska de bli mer etablerade och vad försvårar den etableringen? I min mening är attityden A och O.