Det heter inte.....
...Orelevant. Det heter IRrelevant.
Så, nu vet ni. Inte för att någon bryr sig, utom jag, kanske....
Fler exempel på liknande?
...Orelevant. Det heter IRrelevant.
Så, nu vet ni. Inte för att någon bryr sig, utom jag, kanske....
Fler exempel på liknande?
Posetift. Apropå o istället för å har jag sett ganska ofta på sistone att det blivit vanligare och vanligare. Rotta ger verkligen rysningar i stavningscentrat.
Apropå o istället för å har jag sett ganska ofta på sistone att det blivit vanligare och vanligare.
Egentligen mer skojigt men irriterande, men:
En Blocket-annons för TV-spel annonserade "originella" kontroller (de såg helt vanliga ut i mina ögon
)
Jag beskriver så jag själv tycker det blir tydligt
En stavning med G eller K före "hårda" vokaler motsvarar alltid ett g- respektive k-ljud i svenskan.
En stavning med G eller K före "mjuka" vokaler motsvarar vanligen ett j- respektive tje-ljud i svenskan. Detta då modern standardsvenska i princip inte har ljudkombinationen K- eller G-ljud framför "mjuk" vokal (stavningen visar ett historiskt uttal).
Dialektalt och i lånord finns dock k- och -ljud även framför "mjuk" vokal.
Exempel från Göteborgstrakten: gira/göra med G-ljud (mula säger man i sydligare delar). Standardsvenskan har enstaka ord som kille(pojke) och kör(sånggrupp).
Bland lånorden är tendensen, särskilt bland äldre inlån, att man går från k- till tje-uttal och från g- till j-uttal framför mjuk vokal, men somliga har bibehålit det traditionella k-ljudet parallellt med läsuttalet.
Det tror jag också.
Men då ordet "slott" är helt fel i sammanhanget och då tråden handlar om felaktigt (skrift)språk så undrade jag bara om det kunde vara ironiskt menat.
Jag vet
men det är kul.
Rätt utal är ju Chex men det dialektala Kex är ju lika rätt numera
www.aftonbladet.se/nyheter/article21983520.ab
Verkligen inte! Slår vad om att du är från Piperskärr... ;)
Seriöst, dock: aldrig ens hört uttrycket "honoms" i Västervik! Förekommer det verkligen?
Där ser man! Jag har uppenbarligen varit förskonad från dessa "honoms" och "ifjor", trots att jag är uppvuxen i stan. (Fast "vart" är ju inte språkligt fel, bara det att man i princip aldrig använder infinitivformen "varda".)