Min pojkvän berättade att han är jehovas

Han säger att han inte berättat för att han inte ville att jag skulle tycka mindre om honom. Du som avhoppare kanske har nåt tips om hur jag ska närma mig detta? Jag vill inte vara för fördömande så att hans världsbild blir bekräftat liksom. Att vi världsliga försöker locka till synd. Samtidigt vill jag veta om han är villig att utforska något annat. För uppenbarligen är han väldigt förvirrad.

Vet han innebörden för erat förhållande om han väljer att döpa sig,är han beredd på att låta det vara slutet för er? Det är svårt att säga konkret vad du ska göra. Varför har han börjat studera,är det fler i hans familj som är jv?

Hela hand familj är jv. Så han är uppvuxen med det. Han säger att det inte behöver innebära slutet för oss men vi måste sluta ha sex. Så han lurar sig själv i min mening

Spring!

Om jag läser ovanstående rätt så ger han dig alltså alternativen att själv gå in i sekten Jehovas vittnen (med allt vad det innebär - hjälp!) eller att fortsätta vara ihop o "leva i synd" tills han själv blir döpt o då avsluta relationen?

Rädda dig själv, dumpa honom direkt!

Jag vet typ inte vart jag ska vända mig... jag har varit ihop med min kille väldigt länge nu och har hela tiden trott att han är med i svenska kyrkan. Är själv inte troende. Men för några dagar sen säger han att han är jehovas vittne? Och jag fattar inte hur han kan hållt det inne så länge?

Vad gör jag nu? Helt plötsligt förstår jag varför jag inte får träffa hans familj osv för att han enligt religion syndar nåt otroligt genom att vara med mig. Är det nu man ska ta sitt pick och pack och springa?

"Är" man jehovas? Eller är "man med" i jehovas?Om man "är" jehovas, är alla jehovas då alltså? Fattar inte.

Då förstår jag bättre. Det är även en förväntan från hans familj att han ska döpa sig och församlingen vet både vem han och hans familj är. Skulle han inte gå med så faller det en skugga på familjen. Han står säkert i väldigt stort tvivel och skuldkänslor. Dels mot sin familj och dels mot dig. Vad är rätt och fel!?

Han kommer säkert kunna vara med dig till en början men successivt så kommer dom prata med honom och ställa ultimatum. Det är inte okej att vara med en världslig om man är ett vittne själv,förutom vid giftermål som jag redan skrivit.

För din egen skull hsde jag sagt att han måste tyvärr göra ett väl,och det vet han säkerligen om innerst inne.

Han kommer inte fira födelsedagar,jul eller andra högtider som kanske är viktigt för dig.

Håller med här... inte nog med att du får 2 otroligt hemska "val" dumpade i knät på dig: "gå med i en sekt, eller bli dumpad samma dag jag går in i sekten fullt ut", han har även undanhållt något så här extremt för dig... Bara en sån sak skulle få mig att inte lita på personen mer...

Och att karln ens tror att det skulle kännas okej för mig att stanna kvar tills dopet, för att därefter bli utslängd... det är så man storknar alltså...!! Jag skulle blivit så förbannad och sårad på djupet, så jag skulle faktiskt inte behövt ngn betänketid alls, utan jag skulle bara bett honom leva lyckligt i sekten. Sen skulle jag gått därifrån rakt av. Och inte hört av mig mer.

Skulle han sen ångra sig så skulle HAN få komma och be mig om förlåtelse, för det svek han utsatt mig för. Och då skulle jag säga att HAN har två val: att leva med mig som den person han utmålat sig som under ett ÅR, dvs en "vanlig" kristen, eller att vi aldrig hörs mer.

"R-e-s-p-e-c-t, find out what it means to me...."

Tack igen! Har pratat lite mer med honom och vi har kommit överens om att han på allvar ska ifrågasätta din tro. Jag har kontakt med en avhoppare som ställer upp som stödperson. Och i utbyte mot det, har jag lovat att följa med på ett möte. Det känns ändå okej och rättvist. Även om situationen inte är rättvis alls på något sätt. Min första tanke är att jag ska springa så fort jag bara kan, men det är inte så himla lätt och självklart när man älskar en person.

Ni har kommit överens om..? Att lämna en tro och en sekt som man vuxit upp inom är inte bara något man kommer överens om.. det är som att du skulle "komma överens om" att tro att jorden är platt för någon annans skull. Du kommer ändå innerst inne veta att jorden inte är platt. SÅ självklar är en tro om man har blivit hjärntvättad sen barnsben, den är Sanningen.

Jag säger inte att du är omöjligt för honom att lämna sin tro, men jag tror du kommer hinna bli besviken på honom många gånger under årens lopp innan han väl kommit dit (OM han kommer dit).

Precis, eftersom du inte behagar svara så frågar jag vidare! Bara svara så slipper du höra mig tjata!

Jag vet typ inte vart jag ska vända mig... jag har varit ihop med min kille väldigt länge nu och har hela tiden trott att han är med i svenska kyrkan. Är själv inte troende. Men för några dagar sen säger han att han är jehovas vittne? Och jag fattar inte hur han kan hållt det inne så länge?

Vad gör jag nu? Helt plötsligt förstår jag varför jag inte får träffa hans familj osv för att han enligt religion syndar nåt otroligt genom att vara med mig. Är det nu man ska ta sitt pick och pack och springa?

Jag vet inte vad jag vill göra faktiskt mer än att jag inte är ok med hans ultimatum och jag är sjukt sårad och sviken. Men det är inte alltid så lätt att göra det som egentligen är mest rätt när man älskar någon. Önskar bara att han hade berättat detta tidigare så hade det inte behövt bli så illa...