BF September 2018

Det var inte ens tal om att göra en vaginal undersökning. Antar att jag kan ringa min vanliga bm och be henne undersöka mig och ge mig en hinnsvepning om jag blir allt för nere de närmsta dagarna.

Man ska självklart göra det som känns bäst för en! Jag har svårt för sjukhus, förlorade min mamma i cancer för fyra år sedan efter tre helvetiska veckor på sjukhus...sedan dess har jag jättesvårt för att vistas i sjukhusmiljö så jag vill kunna göra så mycket av värkarbetet som möjligt hemma där jag känner mig trygg.

Hur går det för er alla? Både gravida och med bebisar. :)

Nervös inför imorgon!!

Lille Jason blir en vecka imorgon =) första dagarna var de problem med amningen, han vart uttorkad och blodsockret lågt... Men då sa jag åt personalen på bb att ge honom ersättning. Efter 2-3ggr med ersättning så piggna han på sig.. Då åkte vi hem, sen dess pumpar jag ur bröstmjölk så han får bröstmjölk ur flaska på dagarna samt ersättning på kvällen/natten.

Vi lägger oss för natten runt 23-01 sen sover Jason 4-6 timmar innan han vaknar och vill ha mat, sen somnar han om några timmar till. Brukar gå upp vid 10 ca.

Idag släppte naveln också.... 6 dagar gammal.

Annars sover han, äter och rapar... Men vi börjar märka att han är mer och mer vaken =) ända gången han knorrar /bökar är när han har en rap som vill ut.

Ingen bebis i sikte...BF+10 idag

Lycka till! Hoppas det går snabbt att få igång det hela! Uppdatera gärna om du orkar :)

BF +4 idag. Inga tecken på att bebis vill ut...

Min lilla kejsarinna föddes med planerat kejsarsnitt 25/9. Det var en väldigt häftig upplevelse att få vara medveten och närvarande vid födseln. Känner mig så nöjd och tillfreds med hur det blev. Trots operationsrädsla.

Första barnet föddes med akut kejsarsnitt efter en tuff igångsättning. Så jag minns knappt något från den födseln.

Men denna var så häftig att få uppleva.

Min dotter var en stor tjej jämfört med sin storebror. Så hade nog inte gått vägen på annat sätt heller. Fint att få en lugn upplevelse istället för all dramatik och trauma som blir vid akuta situationer.

Lite gulsot dök upp under första dygnet hemma. Men inte förvärrats.

Ingen tvåbarnschock än. Mest njuter och myser med min familj. Verkar sluppit baby blues denna gång.

Jag är så uppgiven nu! BF+11 och ingen slempropp har gått...igår kväll tog jag ett långt bad och började känna lite mensmol i magen efter det men sedan vaknade jag vid klockan 3 och gick upp och kissade. Efter det - ingenting! Inte minsta känning. Nu gråter jag bara. Jag vill verkligen inte bli igångsatt, jag vill att kroppen ska starta förlossningen på egen hand. Det här är kanske min enda förlossning i livet och jag vill att den ska få starta hemma i lugn och ro. Kan man vägra igångsättning om jag själv och bebis mår bra? I vissa län får man ju gå ända till BF+21 vad jag förstår. Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig så maktlös och deppig.

Jag tror man får gå liiite längre än BF+14 på vissa ställen om man går med på kontroller varje dag men samtidigt så åldras moderkakan mycket snabbt efter 42+0 och det är därför det är så viktigt att förlösa, så det kommer ut en frisk bebis som mår bra. <3