• Jooosen

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    Hej,

    Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år
  • LillaLuna

    Förlåt för hijackande av tråd - skrev ett par gånger för ungefär ett halvår sedan, men kände jag behövde en paus från allt som hade med graviditet att göra pga nästan maniskt besatt av att söka symptom/åtgärder/boostande/vad att undvika osv osv.... Ja, många av er vet ju hur det är.

    Men så plussade jag i början på juli nu - over the moon, allt var fantastiskt - som slutade i fredags med gynakuten och missfall. Och allt föll samman igen.

    Jag ska på återbesök till gyn imorgon för att se att allt är bort (gråter bara jag skriver det) och jag har sån oerhörd ångest över att bara sätta min fot där igen. Så... Jag vet inte. Behövde nog bara skriva av mig. Känns som att är det några som ens kan föreställa sig min sorg, bitterhet och uppgivenhet så är det ni här.


    Försök sedan juni 2017
  • Jooosen
    LillaLuna skrev 2018-07-30 12:43:56 följande:

    Förlåt för hijackande av tråd - skrev ett par gånger för ungefär ett halvår sedan, men kände jag behövde en paus från allt som hade med graviditet att göra pga nästan maniskt besatt av att söka symptom/åtgärder/boostande/vad att undvika osv osv.... Ja, många av er vet ju hur det är.

    Men så plussade jag i början på juli nu - over the moon, allt var fantastiskt - som slutade i fredags med gynakuten och missfall. Och allt föll samman igen.

    Jag ska på återbesök till gyn imorgon för att se att allt är bort (gråter bara jag skriver det) och jag har sån oerhörd ångest över att bara sätta min fot där igen. Så... Jag vet inte. Behövde nog bara skriva av mig. Känns som att är det några som ens kan föreställa sig min sorg, bitterhet och uppgivenhet så är det ni här.


    Åå fy vad jobbigt :(... missfall är jobbigt i sig men tänker att det måste vara otroligt jobbigt när

    Man oxå försökt en längre tid. Hann ni påbörja någon utredning? Hoppas det tar sig snart igen :(. Men förstår att man kanske inte är supertaggad att hoppa i säng på bestämda tider igen.... kramar!!
    Ofrivilligt barnlös. Väntar på kallelse för första ivf-försöket
  • LillaLuna
    Jooosen skrev 2018-07-30 13:38:31 följande:

    Åå fy vad jobbigt :(... missfall är jobbigt i sig men tänker att det måste vara otroligt jobbigt när

    Man oxå försökt en längre tid. Hann ni påbörja någon utredning? Hoppas det tar sig snart igen :(. Men förstår att man kanske inte är supertaggad att hoppa i säng på bestämda tider igen.... kramar!!


    Vi har en tid på reproduktioncentrum i Uppsala i augusti (som jag nu är så glad att vi aldrig avbokade), men... Nu sitter ju ångesten över att de ska säga ?men ni kan ju tack och adjö hej då ha så trevligt med ett till år utan bebis på väg?, så... Har inga större förväntningar.

    Utredningen i sig visade ingenting; bra värden på båda, något små äggstockar, oförklarliga spottings och väldigt riklig mens, men annars är allt sååååå normalt. Usch.

    (Tack för pepp!)
  • Hedblomster
    LillaLuna skrev 2018-07-30 15:02:24 följande:

    Vi har en tid på reproduktioncentrum i Uppsala i augusti (som jag nu är så glad att vi aldrig avbokade), men... Nu sitter ju ångesten över att de ska säga ?men ni kan ju tack och adjö hej då ha så trevligt med ett till år utan bebis på väg?, så... Har inga större förväntningar.

    Utredningen i sig visade ingenting; bra värden på båda, något små äggstockar, oförklarliga spottings och väldigt riklig mens, men annars är allt sååååå normalt. Usch.

    (Tack för pepp!)


    Beklagar verkligen :( Måste vara så tungt. Hoppas inte att de säger tack och adjö! Men man vet aldrig tyvärr:( Vi måste ju vänta två år efter mitt utomkvedshavandeskap eftersom då kan vi ju bli gravida då... Har gått lite mer än ett år nu och utredningen visade inget speciellt. Men det är inte i Uppsala och landstingen verkar göra väldigt olika!! Så jag skulle ha hoppet uppe för besöket ändå och om du orkar så pusha för att du inte tycker din kropp beter sig helt normalt med spottings osv...
    Blogg: havingyourbaby.vimedbarn.se. Insta: ttcsomewhereinsweden. TTC sen mars-17. X i maj-17.
  • Aamon
    LillaLuna skrev 2018-07-30 15:02:24 följande:

    Vi har en tid på reproduktioncentrum i Uppsala i augusti (som jag nu är så glad att vi aldrig avbokade), men... Nu sitter ju ångesten över att de ska säga ?men ni kan ju tack och adjö hej då ha så trevligt med ett till år utan bebis på väg?, så... Har inga större förväntningar.

    Utredningen i sig visade ingenting; bra värden på båda, något små äggstockar, oförklarliga spottings och väldigt riklig mens, men annars är allt sååååå normalt. Usch.

    (Tack för pepp!)


    Hoppas verkligen de hjälper er iaf! Låter ju som ni fått påbörja en utredning, då kanske de inte är lika nitiska på sina tidsgränser :)

    Oss ringde de ca 2v efter ma och berättade att de från gyn fått veta att vi blivit gravida på egen hand och att de därför tar bort oss ur kön. Om vi sedan försökt 1 år från ma utan att ha blivit gravida (räknades även om det blev ma/mf/x) skulle de åter sätta upp oss i kön. Var riktigt tungt att få det beskedet när man försökt i 2 år, just gått igenom ma och även har endo som bara blir värre för varje månad man var utan behandling.
  • LLW
    LillaLuna skrev 2018-07-30 12:43:56 följande:

    Förlåt för hijackande av tråd - skrev ett par gånger för ungefär ett halvår sedan, men kände jag behövde en paus från allt som hade med graviditet att göra pga nästan maniskt besatt av att söka symptom/åtgärder/boostande/vad att undvika osv osv.... Ja, många av er vet ju hur det är.

    Men så plussade jag i början på juli nu - over the moon, allt var fantastiskt - som slutade i fredags med gynakuten och missfall. Och allt föll samman igen.

    Jag ska på återbesök till gyn imorgon för att se att allt är bort (gråter bara jag skriver det) och jag har sån oerhörd ångest över att bara sätta min fot där igen. Så... Jag vet inte. Behövde nog bara skriva av mig. Känns som att är det några som ens kan föreställa sig min sorg, bitterhet och uppgivenhet så är det ni här.


    Beklagar verkligen :( fy tusan så tungt det måste vara för er just nu. HOPPAS att ni kommer att kunna få hjälp, det är ju helt sjukt att man inte skulle få det i er sits.

    Stor kram <3
  • LillaLuna

    Tack så oerhört mkt alla för era fina ord - är så skör nu att allt får mig att gråta haha. Det betyder så mkt för mig.

    Jag håller bara tummar och tår över att de tänker att missfallet var så tidigt att de ser mellan fingrarna när det gäller tidsramen. Men ställer in mig på att det blir tråkiga bud angående ivf så jag inte blir besviken...

    Ang. mina spottings så får jag samma svar överallt när jag påtalar det - att det är såååå vanligt och såååå normalt att det inte är värt att bry sig om.

    Suck, att denna cirkus aldrig tar slut för en? Hur håller ni fasaden uppe? Jag kan knappt se ett spädbarn när jag är i affären längre utan att bli bitter; tanken på att jag ska bli moster i nov gör mig nästan lika mkt bitter/förtvivlad som glad/förväntansfull.... Usch, tycker inte riktigt om mig själv längre....!

  • Hedblomster
    LillaLuna skrev 2018-07-30 20:50:37 följande:

    Tack så oerhört mkt alla för era fina ord - är så skör nu att allt får mig att gråta haha. Det betyder så mkt för mig.

    Jag håller bara tummar och tår över att de tänker att missfallet var så tidigt att de ser mellan fingrarna när det gäller tidsramen. Men ställer in mig på att det blir tråkiga bud angående ivf så jag inte blir besviken...

    Ang. mina spottings så får jag samma svar överallt när jag påtalar det - att det är såååå vanligt och såååå normalt att det inte är värt att bry sig om.

    Suck, att denna cirkus aldrig tar slut för en? Hur håller ni fasaden uppe? Jag kan knappt se ett spädbarn när jag är i affären längre utan att bli bitter; tanken på att jag ska bli moster i nov gör mig nästan lika mkt bitter/förtvivlad som glad/förväntansfull.... Usch, tycker inte riktigt om mig själv längre....!


    Vi finns här! <3

    Jag håller nog inte fasaden uppe... Blir väldigt stirrig om folk pratar graviditet eller barn tex. Flackar med blicken osv. Tror att jag märker det mest själv dock... Tycker det är lite jobbigt att vänner som vet vad vi går igenom mer än gärna pratar om framtida barnnamn eller om andra vänner som är gravida och hur kul det är osv. Jag vill inte mer nu!!! Sa till min sambo att jag kan inte vänta ett år till och att jag önskar att vi aldrig börjat försöka. För nu kan man ju aldrig gå tillbaka till hur det var innan... I alla fall jag är fast i den här situationen. Även om vi slutade försöka skulle jag inte sluta må dåligt över det.
    Blogg: havingyourbaby.vimedbarn.se. Insta: ttcsomewhereinsweden. TTC sen mars-17. X i maj-17.
  • Jooosen

    Vi har varandra allihopa!! Det här är

    Verkligen en jävla livskris men vi ska klara det <3


    Ofrivilligt barnlös. Väntar på kallelse för första ivf-försöket
  • XaHHa
    Jooosen skrev 2018-07-30 21:55:11 följande:

    Vi har varandra allihopa!! Det här är

    Verkligen en jävla livskris men vi ska klara det <3


    Ni allihopa ska klara det, så är det bara! Jag är här inne dagligen och läser & tänker på er! Ni är så fina allihopa! Kram till er alla
    Efter 809 dagars kämpande fick vi vårt plus 18/7
Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år