Sirest01 skrev 2020-01-31 23:17:35 följande:
Länge sen jag skrev här nu, men har vart inne å läst lite då och då. Min mens var ju borta ett år och sen fick jag mens november och december förra året och mina förhoppningar växte och jag tänkte att äntligen nu fungerar äl å mens igen. Men så lyser återigen äl och mens med sin frånvaro, tyvärr fick jag upp hoppet om att jag kanske är gravid och tog ett test igår, två veckor efter bim, men det va supernegativt. Nu väntar vi på att gynläkaren ska kontakta oss efter att vi lämnat nya blodprov och sambon spermaprov. Väntan är hemsk och jag blir bara deppigare och deppigare. Fler och fler vänner blir gravida och får barn, och här står jag efter 1,5 år av försök.
Hur fan orkar man?
Jag har berättat för mina föräldrar iaf, det brast vid köksbordet hemma hos dem när min mamma försiktigt frågade om barn. Kunde inte hålla mig.
Lider verkligen med dig! Det är så orättvist men skönt att ni är i kontakt med en gynläkare. Tänker att ni kanske får prova Letrozol om sambons prov är bra och annars får ni säkert remiss till ivf. Håller helt med om det Maja skriver. Du får tänka på att ni ändå har tagit steget mot att få hjälp och att ni kommer att få hjälp snart. Tror också det är viktigt att göra roliga saker och att inte försöka sätta livet på paus. Det är lättare sagt än gjort (vet av egen erfarenhet) men tror ändå att det hjälper inte minst genom att tiden går lite snabbare....
