Så skönt att vara själv efter separation! Någon mer?

Är på väg att separera, snart bara jag och sonen i huset. Det jag bekymrar mig mest är det praktiska med hästar, ved och snöskottning men det löser väl sig på något sätt. Får be mina syskon om hjälp med sådant.

Ska bli skönt att rå om min son varannan vecka, varannan vecka kan jag göra det jag vill.

Hej. Ville svara dig. Du kommer att fixa det! Jag är ensamstående med tvillingar på 2 år. Och har hästar och andra djur och ved och hus att sköta. Jobbar heltid oxå. Har dock ingen familj eller släkt. Man löser det mesta!

Det bästa är att ingen man klagar på ens liv nu.

Tack för dina uppmuntrande ord! Jag ska nog reda ut detta :) Imponerande av dig att vara själv med så små barn.

Var underbart att leva själv i 7 år,men man tröttnar på det med. Ibland kommer längtan efter att ha någon att dela glädje och sorg med, någon att resa och hitta på saker med. Alla mina vänner är i relationer, så man blir lätt femte hjulet.

Så less också på att bo med en kvinna.

Kontrollbehovet.. Alla kläder överallt. Garderoberna överfulla och ändå klädesplagg lite här och var i hemmet. Kompromisslöseheten som ligger som en våt filt över förhållandet. Tjurandet och det dåliga humöret som kommer och går.. Oförmågan att kommunicera som en vuxen individ. Kravet på att man ska va nån slags tankeläsare. Självupptagenheten..

Sen ska man va terapeut också och lyssna och lyssna och lyssna och lyssna och lyssna på allt sambon har behov av att babbla om.

Aldrig det omvända! Det vore ju bögigt och omanligt men en man som är "needy" på något sätt. Man ska va som en känslolös robot utan egna behov, men så fort nån kärring på sambons jobb sagt nåt hon inte håller med om ska man blixtsnabbt koppla på det känslomässiga engagemanget.

Sen är det så himla jobbigt att va mamma tydligen så jag får ta så mycket ansvar för den biten också. Men hon vill ändå ha fler barn?

(Nä jag är inte bitter) Jag håller på att explodera!

När man tar upp det här då är oförståelsen total..

En kram har jag fått det senaste året!

Sen påpekade hon nyligen att hon tyckte vi hade ovanligt lite sex?

Ja jättekonstigt att man inte orkar ta initiativ till det också [ironi]

9 månader själv nu, efter låånga förhållanden.

Jag trivs verkligen att bo själv, detta är mitt och barnens hem.

Aldrig mer sambo: det är bara en norm att är man ihop så ska man bo tillsammans.

Nöta ner varann med vardag, nej tack.

Träffar jag nån i framtiden så blir det särbo.

Njuter alla dagar att få bo själv och ha eget hem.Der är sån lycka!Jag levde förut i destruktivt förhållande och nu är det skönt att jag får vara ensam!

Inte separerat men gjort slut och flyttat ifrån och har ett EGET rum där jag bor nu och herregud så jag behövde mitt egna kryp-in.

Jag kommer definitivt bo kvar i min egen lägenhet i framtiden då en man kommit in i bilden, dejta 3 år innan det är tal om någon flytt! Och då ska jag leta efter en lägenhet där jag har eget rum /avskiljare i sovrummet och får min helt egna space.

. De som stressar mig kommer med krav att allt måste bli samliv NU, är inte rätt för mig. De behöver mig för mycket när de ska behöva sig själva främst.

Har lärt mig att rätt person har inte bråttom.

Låter som du klagar, men är du redo att förändra situationen då?

Heads up

Hon kommer vara likadan som hon var förra året nästa år och kommer vara likadan nästa år, nästa år efter det, och tre år senare, tre år av DITT liv.