Syskonbråk - hur hanterar ni dem?

Jo jag håller med om det där med att jobba förebyggande. Vi försöker men lyckas inte alltid.

Igår var dotterns kompis här i två timmar. Då blev det så att vi uppfann aktiviteter att åka iväg med honom på bara för att sluppa tjafset hemma. För annars vill ju han vara med storasystern och kompisen.

Det vi dock fått säga tydligt till dottern är att om vi lyckas hålla sonen sysselsatt på kedervåningen så får hon och kompisen stanna på hennes rum, de kan inte plötsligt gå mer i köket och hänga där och fortfarande förvänta sig att lillebror ska hålla sig borta.

Sen är ju också ett problem att lillebror faktiskt får vara med ibland och det skapar nästan ännu större otydlighet.

Så med andra ord så är det dottern som måste anpassa sig för att det inte ska bli bråk. När hon har en kompis på besök så får de bara vara i ett rum medan brodern får vara i resten av huset. Är det samma regler när han får ta hem kompisar? Hur tror du att tjejens kompisar tycker om att komma hem till er? " Vi får bara vara i mitt rum och ingen annanstans" Att lillebror får vara med ibland är bra för det är tecken på att de kan samsas. Att det blir bråk hemma kan bero på att man är trygg. De vet hur man uppför sig ute så det är en seger i sig.

Vi har tidigare haft det jättetufft med liknande situation som du beskriver TS. Våra pojkar är 10 och snart 7. Nu har det visat sig att 10-åringen troligt har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som han ska utredas för. Hans speciella behov har orsakat jättemycket konflikter. Han tål inte se sin lillebror utan att bli provocerad tyvärr. Dock efter att vi förstått att han inte är riktigt normalfungerande har det ändå blivit lättare att hantera. Vi gör mycket anpassningar tex äter inte mat alla samtidigt utan äter med varsitt barn, alt. 10-åringen äter på sitt rum. Han har eget rum med lås och lillebror får inte knacka på dörren. Vi ser också till att lillebror har egna kompisar och sysselsättning så han låter storebror vara ifred. Aktiviteter gör vi med varsitt barn oftast för att inte få så mycket konflikter. Även om dina barn inte har NPF TS så kanske det kan vara bra att sära på dem oftast om det blir mycket bråk. Vi har det rätt ok nu när vi gör som vi gör, alla är nöjda.

Förlåt att jag kapar tråden lite nu.

Låter tufft för dig.

För vår del har det värsta lagt sig med storebror, men han tog ut väldigt mycket frustration genom dold mobbing dvs han försökte få det att se ut som lek. Det var flinknuffar, flinkramar som gjorde ont, flinflaxningar i ansiktet, flinfasthållningar, slita i kläder, armar och ben, allmänt gränslöst beteende, konstiga ljud, springa runt som en robot och knuffa så fort han kom nära (vilket han såg till att göra). Han mår bättre idag och har lugnat ner sig, men tyvärr blir hans syster inte riktigt sig själv när han är med oss (halvsyskon). De älskar varandra men borde faktiskt vara mer på varsitt håll, inte minst för att systern måste få hitta sig själv på ett bra sätt och för att hon behöver bli sedd.

Hur har din yngsta påverkats?